Jesus, De Fattiga och nya arkeologiska fynd

Ett synnerligen signifikant arkeologiskt fynd har gjorts i Dödahavsöknen utanför Jerusalem, i samma grottor i vilka Dödahavsrullarna hittades 1947. Travar med vitblekt linne som ursprungligen används till klädnader och i några fall styckats för att fylla andra funktioner.

Skeptiker har länge sökt härska genom att söndra: inget hänger samman med något. Qumranklostret har inget med rullarna (hittade ett stenkast bort) att göra. Och så vidare. Samma "satanister" söker nu förneka den självklara kopplingen mellan det här samfundet av ökenasketer som flera samtida historiker beskrev, bland annat att de bar vita odekorerade klädnader, precis som de funna linntygen. Den spännande (och rätt långa) artikeln hos LiveScience nämner att det här inte var judarnas favorittyg vid tiden - man använder ylle och föredrog att färga in tyget med klara kulörer. 

Samtidigt var ägarna till textilierna inte fattiga noteras det, inga lappar på klädnaderna. Textilägarnas låga profil är naturligtvis inget mysterium alls, om man bara är förutsättningslös. I Dödahavsrullarna kallar sig gruppen Ebionim, De Fattiga - ingen har lyckats förklara säkert varför de grekiska texterna använder benämningen esséer. Men det är naturligtvis så att en grupp som berömmer sig av sin frugalitet och en andlig strävan (Jesus: "Samla inte era skatter på jorden utan i himlen") knappast skulle gå omkring i sin tids hawaiiskjortor!

Skeptiker är ett satans gäng, psykologiskt störda, för det ska verkligen vara en idiot att inte vilja se sammanhangen. För här har vi nu, om det nu behövdes, ännu en påminnelse om att Bibelns evangelier är verkliga minnen från tiden då Jesus levde, men nedskrivna så långt efter och redigerade och med så pass många små tillägg, att det är svårt att veta exakt vad som är historiskt material och vad som lagts till och enbart fyller en symbolisk funktion.

Men åtminstone jag är beredd att ge slutet av den äldsta texten, Markus evangelium, kredd för att här finns en historisk hågkomst av att någon mindes något om en förvirring när Jesus snabbegravda kropp plötsligt visade sig vara borta.

När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.

De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här." (Mk 16:1-6)

Det är knappast en nyhet att peka på den odekorerade vita klädnaden som bärs av den här unge mannen och göra kopplingar till de historiska texterna om vita esséiska klädnader. Men inte heller i Matteus evangelium, där författaren varit yvigare med den muntliga traditionen (eller en förlorad originaltext) och förklarar att en vitklädd ängel under dunder och brak mötte kvinnorna vid graven, inte ens där verkar kunskapen helt borttappad.

För märkligt nog nämner just Dödahavsrullarna att medlemmarna måste vara perfekta (Jesus: "Var ni ock perfekta såsom er Fader i himmelen är det") eftersom "änglar går i deras mitt".

Esséerna eller De Fattiga var de första judekristna. De praktiserade en sensationell kommunism och ägde inget privat (samlade inte sina skatter på jorden). Istället arbetade de med sina psyken och troligen var en del av dem rent klärvoajanta och kunde se änglar.

Att jämföra den tiden med ett konsumtionsinriktat och frossande Sverige av idag är som att jämföra rakryggade människor med grodor i gyttja.