RES: Vad gäller saken?

"Skåpmat" från 2009. Ett brev till en människa som poserar som intellektuell men aldrig har en kommentar värt namnet. Pärlor för svinen? Kanhända finns här några tankar av allmängiltig karaktär och jag lägger ut texten med ett tillägg om en klen nätdiskussion nyligen som illustrerar problemen med alltför vitt skilda språkspel.

*****

Det gäller att göra bakläxan där det först kraschade för västerlänningen, så 11e århundradets diskussion om realia och nomina passar bra!

Vad är då en Sak (som i sakfråga) för något?

Den som är nominalist och smiter sakdiskussioner genom att fegt stanna innanför sin semantiska bubbla gör sannerligen inte sin omvärld någon tjänst.

Genom att vägra prata på andra än sina egna villkor - med de egna ord han äger och vilka han till yttermera visso bara betecknar som "nomina" - ordetiketter som någon dyslexiprofessor rörande beskrev dem för att inte hans svagsinta lärlingar skulle tappa greppet - på det sättet smiter luftbubblemänniskan bekvämt undan de förpliktelser det medför att ingå i ett intellektuellt sammanhang som även innefattar andra ståndpunkter än hans egna.

Genom sitt solipsistiska och inflexibla förhållningssätt söker den här personen i sitt sinne, men hittar kanhända ingen Sak i hans av nomina uppförda mentala luftslott som matchar den diskussion som drivs ute på den intellektuella allmänningen. Därför anser han sig ha rätt att avvika från diskussionen ute på allmänningen.

Naturvetare av den skeptiska övertygelsen brukar vara av den här typen, de driver en egen diskurs i diskurser och hittar aldrig nivå, då de tror sig representera objektiviteten. (Objektivitet är i själva verket alla tänkbara perspektiv samtidigt, dvs det vi skulle betrakta som kaos!)

Det korrekta vore att säga att han inte kan diskutera saken, men ett diffust "smitande" från allmänningen tolkas av omvärlden som att han inte förstår eller avsiktligen korrumperar diskussionen. 

Jag hade förmånen att småtjafsa med en människa som vägrade acceptera astrologins semantiska universum på min andra blogg, och det var häpnadsväckande att se hur denna gay människa pga investeringarna i sitt semantiska universum inte förmådde ta till sig en så enkel språklig konvention som att astrologin använder "Skorpion" som markör för "synd" eller "korruption". Hela språkspelet satte hans sekulära, gaykramande världsbild med dess värdesystem i gungning...¹

Det här skissade scenariot om luftbubbleindividen tecknar en människa i kramp, i ren och skär vägran att prata i termer andra än hans egna. Ibland springer den krampande efter "auktoritetsargumentet" och börjar räkna upp hur många böcker man måste ha läst för att få öppna munnen. Då har en diktator, en envåldshärskare tagit över psyket.

Vägen härifrån går rakt in i sinnesjukdom, men lyckligen kan man med lite mental disciplin hejda dessa urspårningar - ofta bara genom att varva ner, och ge Saken två dagars respit och sedan tänka igenom en gång till.

För att summera och vidareutveckla. I den här personens värld av "ordetiketter" - nomina - matchar kanhända inget ord den Sak som diskuteras "där ute", och det tillhör den skadade egocentrikerns beteendemönster att vägra gå ut och blanda sina tankar med omvärldens på förutsättningslös grund.

Detta upplever nämligen Ego som ett skräckinjagande offer av sin unika särart, en ohelig rasblandning med "dem är ute", vilken skadar hans egen allmakt. I psykologiska termer: här syns symptomen på störning i det lilla barnets egoformulering - arbetet på egoformulering fortsätter genom livet utan att få något avslut och medan barnet till kroppen blir allt äldre är det alltjämt en liten diktator som kräver att allt måste diskuteras på barnets villkor, med barnets "ordetiketter" - nomina.

Vi talar här samtidigt om den samlade sjukdomsbild som i olika århundraden kallats, synd, hybris, dyslexi, autism, med mera. Allt bottnar i att individen vägrar "komma ner från hög häst" och offra sin position för HELHETENS SKULL.

Det nya modeordet "intersubjektivitet" implicerar att alla parter bidrar till Saken, inte att var och gör sitt bästa för att få tåget att spåra ur. Saken är den diskurs som växer fram som ett konstverk som är större än de enskilda bidragsgivarna. Vi har ett ord för denna process: kultur.

I definitionen av syndafallet i nyplatonisk tagning ingår just att Ego spräcker Enheten genom att hela tiden dra skevt i alla diskussioner. I det perspektivet är Ego känd som Satan - han som bara kan säga emot.

Satan är en energitjuv eftersom han behöver andras arbete, andra som framlägger en SAK till betraktelse och diskussion. Allt Satan gör är att förneka det han ser (och möjligen, om "inmatningen" i det sataniska svarta hålet var kraftig nog, att han får in tillräcklig energi för att lägga ut sin negation i några fler ord än bara ett "nej").

Och vad är förnekelse om inte blindhet! Där har du orsaken till ordblindhet - roten ligger i en styrning av Satan eller, avmytologiserat, av det egna Egot. Och Egot är, säger indisk filosofi, falska skygglappar som förvränger och bryter ner förmågan till att förstå. Giordano Brunos tips: Sluta skygga inför Världssjälen, börja kopulera med den, förbehållslöst!


Mer om klantskallar som inte förstår att olika språkspel innehåller olika observanser - danskarna och deras provokationer av muslimer. Dansk tidning backar inför sitt tilltag.

*****

Här är fem sidor ur Göran Hägglund - Teologins Historia (1956) till nerladdning som PDF i okej skärmkvalitet. Ignorera att texten för tankarna till teologin - det är realiestriden samt occamismens problem som är det intressanta. "För tankarna"? Ja, i en människa som slutar tänka redan efter en fackindelning kan en bok bara handla om en sak, kan bara tillhöra ett ämne.

Som en ovanligt förstockad pseudo-intellektuell bekant säger för att slippa mina inviter till diskussion (alltid tankekrävande!): "Det där tillhör inte mina problemformuleringar". Naturligtvis är han född i Oxens tecken, dödsynden Lättjas eget tecken! Ibland (men inte alltid) går just det ytliga draget i dagen hos Oxarna. Men vi andra kan lätt förstå och instämma i det kinesiska talesättet, "i en mästares händer är inget material oanvändbart".

Det går utmärkt bra att ta en teologibok avsedd för blivande präster och även där lära sig om medeltidens brottningsmatch med Platon och Aristoteles. Faktum, det är via teologisk litteratur man skall studera roten till det som blev vår sekulära kulturs begreppsnominalism och vägran att uppfatta en ontologisk nivå från vilken tanken hämtar sina formuleringar.

Bildningen låg ju hos teologerna förr, och att läsa någon vänster-materialistisk fransk homosexuell historiker, som försöker bryta ner hela historien i dekonstruktionistiska krumbukter, är som att erkänna att man inte tål att studera verkligheten själv, utan vill ha vinklade förklaringar som smeker en medhårs.

I synnerhet apropå britten Occam, som blivit normbildande för det skeptiska väst, är det fascinerande att se Hägglund antyda hans problematiska nominalism. Det var kristendomen själv som framfödde det monster som sedan gav oss rena dårpippis som Humanisterna.

Den moderna skeptikern kan, om man läser Hägglund med intelligens, enkelt ses som en sekulär version av den bibel- och bokstavstroende literalisten / fundamentalisten!

Samma intelligensbefriade attityd ses alltså i skränandet efter empirisk metod eller "evidens": 

"Ge mig tecken på att mitt nomina, min ordbild, har något som talar för sig". 

Vad den sekulära empiristen säger, är alltså: "Ge mig tecken på min egen konstruktion av tecken". Här avslöjas att han är fånge i sin egen luftbubblevärld och bara kan hantera saker på sina egna villkor. Skyddad verkstad-varning!

Något tecken på att den sekuläre nominalistens tecken håller, kan inte ges. Han har redan från början stängt sig inne i negativitet gentemot sig själv. Det är nämligen från Centrum alla tecken till att börja med utgår! Detta är ett axiom.

Och så dör ateister, och sekulära nominalisten i sitt eget mörker, dag efter dag efter dag, intill deras inre daimon upplever att förödmjukelsen tjänat sitt syfte och individen plötsligt är mogen en omorientering eller omvändelse i något avseende...

_____

1. Det var början till ett internettrolls kladdande på vart och vartannat hbt-inlägg, men då jag inte besvarade alla kommentarer, kom den röda tråden att hoppa bara mellan några få inlägg. "Falconer" inleder sitt ogillande över ett språkspel som ställer honom med tappad haka här (det är ju inte empirisk vetenskap som presenteras, så mycket förstår han):

HBT-präst: samma gamla astrosyndrom

Han sprider sedan sina märkligt glidande kommentarer på ytterligare några ställen, jag ska inte påstå att mina svarsrepliker är värst vakna eller exakta - med första kommentaren insåg jag att alla inte kan "frälsas", de kommer från ett alltför avvikande semantiskt universum:

Sedlighetsbrott och astrologin

Eftersom jag såg trenden, publicerade jag, den retsticka jag är, en analys av Elton John jag tidigare dumpat eftersom jag tyckte det räckte med analyser av det homosexuella fenomenet. Sångarens åsikt om Jesus som gay kom som sänd från himlen för att snabbt reaktivera den skrotade texten:

Gubbsjukans ansikte som homo

Eftersom jag någonstans vid följande kommentar beslog Falconer med att ljuga i sina inlägg finns det kanske skäl att ifrågasätta hans påstående även här och han förefaller inte alls fatta implikationen av ett uttalande i en tonårsblogg jag enkelt spårade som belägg på den tes jag drev i inlägget. Åter: "fånge i sitt egen luftbubblevärld":

Astrologin & Syndafallet

Efter att ha blivit ertappad med ett fabricerat påstående, skärper sig "Falconer" och börjar faktiskt titta efter det material på bloggen han först bara låtsades ha tagit del av, men gör det så ouppmärksamt på det språkspel han inte vill förstå något av, att han ändå inte lyckas med något:

Shit for brains

En intressant studie av en människa helt innesluten i samma förutfattade mening från första sekunden till den sista. Jag har på astrobloggen studerat flera fall av mentala störningar som astrologin illustrerar via Luft och Vatten som inte låter sig integreras. Jag misstänker att det var just ett fall av detta "syndrom" som låg bakom den usla förmågan att närma sig mitt astrologiska material och greppa det på dess egna villkor.