Om man tillämpar vanlig psykologi på oss själva, det vi säger och gör, uppstår frågan om innebörden - för oss - av det svarta hål ute som nu i två månader spytt ut gammastrålning efter att ha sugit i sig en mumsig stjärna (AB). På insidan av det svarta hålet har nu en ny värld skapats, den fallna stjärnan (själen) är det universats kognitiva centrum - dess gud.
Den enda meningsfulla världsbilden är den som antikens tänkare formulerade, och som utgår från Antropos - människan på jorden (och som platonsk idé) - och väljer att läsa livet som vår egen omedvetna projektion mot något vi kallar materia i det läget anden konkretiseras i ett svar. Subtila människor gör det här redan i sina drömmar, men de värsta tjockskallarna behöver ett så kallat fysiskt substrat för att förstå att de existerar
Det anmärkningsvärt vitala svarta hålet är alltså mänsklighetens egen projektion mot den vita duken - hennes svar till sig själv på en fråga som nu tagit form i hennes kollektiva omedvetna.
Visst passar nyheten som hand i handske med Mayaprofetian, det radioaktiva vatten som är på väg att läcka ut i havet utanför Japan, Arizonas största brand någonsin och alla andra incidenter som fyller medierna från tid till annan. Mänskligheten är nu rejält vilse i en återvändsgränd i sitt eget undermedvetna och mänskligheten söker desperat signalera slutet för sig själv för att - i bästa fall - finna att nöden är uppfinningarnas moder.
Eller, så trodde jag slarvigt att talesättet gick innan jag upptäckte missuppfattningen. "Nödvändigheten är uppfinningarnas moder", är i själva verket ännu mörkare eftersom det är en eufemism. Nödvändigheten (ananke) råder enväldigt i en deterministiskt uppfattad värld, och egentligen uppfinns inget alls som en följd av nödvändigheten.
Orsakslagarna existerar inte i en deterministiskt uppfattad värld utan tillvaron är, som den italienske filosofen Parmenides sade, ett enda ständigt förblivande i varat. Detta är det, det som "skulle" komma. Vi är här nu.
Orsakslagarna existerar inte i en deterministiskt uppfattad värld utan tillvaron är, som den italienske filosofen Parmenides sade, ett enda ständigt förblivande i varat. Detta är det, det som "skulle" komma. Vi är här nu.
Mänskligheten är "locked on target". En ny skön värld kommer att ersätta den här bisarra, styrd av materialistiska och människoföraktande politiker som Fredrik Reinfeldt. Och vi kommer att vara där då med i den rollen.
Kanske är det därför stoikerna inte omfattade reinkarnationen. De underkände kommandet och gåendet i ett föreställd kretslopp. Varat är ett obrutet kontinuum. Det är bara att spela rollen man finner sig i, vilken den är, och göra det så förträffligt som möjligt.
De gamla kineserna sade samma sak: "Den ädla människan låter inte tanken förirra sig bortom sin faktiska situation" (Förvandlingarnas bok, kapitel 52). Faktiskt ett tidigt uttryck för "mindfulness", århundraden äldre än lärorna som Gautama (Buddha) formulerade.
Kanske är det därför stoikerna inte omfattade reinkarnationen. De underkände kommandet och gåendet i ett föreställd kretslopp. Varat är ett obrutet kontinuum. Det är bara att spela rollen man finner sig i, vilken den är, och göra det så förträffligt som möjligt.
De gamla kineserna sade samma sak: "Den ädla människan låter inte tanken förirra sig bortom sin faktiska situation" (Förvandlingarnas bok, kapitel 52). Faktiskt ett tidigt uttryck för "mindfulness", århundraden äldre än lärorna som Gautama (Buddha) formulerade.
Suck..
SvaraRaderaÄnnu en som använder Maya "profetiorna" som referens. Jag antar att det var kalendern som du hade på hjärtat?
Har rätt mycket att kommentera på detta inlägget men har helt enkelt inte tid.
Håller med föregående, detta är så tröttsamt.
SvaraRaderaOj, två klartänkta rationella naturvetare på en och samma gång. Universums fantasilösaste psykologi.
SvaraRaderaDet här inlägget innehöll väl många bottnar för en vetenskapsfundamentalist. Jag talade t.ex. inte om Mayakalendern som sådan utan om folkföreställningen om den - sida vid sida med andra exempel som just nu jäser i Platons Världssjäl eller C-G Jungs kollektiva undermedvetna. Jag prövar den antika tanken om stjärnor som själar och hur själens syndafall kan appliceras på den moderna myt som är astronomi.
Nej, ni fattar ingenting. Men några års idéhistoriska studier sätter er nog på bana.
...eller några ytterligare livscykler :-)
SvaraRadera