tisdag 23 mars 2010

Filosofin som astrologi!



En bloggläsare fäste för en tid sedan min uppmärksamhet på ovanstående bok, "Astronoesis". Den är skriven av New York-bon Anthony Damiani (1922-1984) och utgavs redan år 2000. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag har kunnat missa detta astrologiska mästerverk!

När jag startade parallellbloggen om den sideriska zodiaken trodde jag att jag var ensam om att ha gjort kopplingen mellan vissa uttalanden bland de gamla platonska filosoferna och astrologin. 

Jag kunde inte ha haft mer fel! Här var en amerikan som ägnat årtionden åt att locka fram zodiakens hemligheter med senantike Plotinus som sin vägledare!

Jag har inte kommit igång med den här boken än, en praktfull inbunden utgåva som "ligger snyggt på kaffebordet" (för dem som har sådana behov), men jag har läst inledningen och studerat de många vackra illustrationerna. Intrycket kan bara bli ett, det här är seriösa saker! Damiani har en vårdad och komplex engelska som emellertid inte bör vara något problem för den läsekrets han vänder sig till.

Men finns den läsekretsen alls i Sverige? Det här är exakt den bok som skulle få många av vårt lands scientistiska unga naturvetenskapare att fascinerat haja till. Här är rötterna till västerlandets storhet, även om de på många sätt ter sig väldigt annorlunda från vad som lärs ut idag.

Här är då den andra sidan av historien som scientismen skalat bort i sin jakt på tingens "primära kvaliteter" (kvantitativa undersökningar) - här är den antika filosofin där materia och själ hänger intimt samman. 

Jag kan ännu inte säga närmare hur Damiani ser på gudsbegreppet, om det är en panteism av typen Spinoza (kosmos ÄR det gudomliga) eller om han följer Plotinus panenteistiska linje som inte jämställer kosmos med gudomligheten. Dessa är de klassiska, de stora frågorna, och hur spännande att studera dem via de djupare innebörderna i astrologins symboluppsättning!

Att det handlar om klassisk filosofi av yppersta kvalitet inser man om man vänder omslaget och noterar att Dalai Lama hyllar den framlidne författaren som en stor människa och höll honom för en av sina nära vänner.

*****

En och annan kanske har sådana dubier angående astrologin att det behövs lite grundläggande tankar om vad en världsbild är. Då rekommenderar jag (än en gång) Wolfgang Smith, rymdflygingenjören, vars horoskop jag kikade på häromdagen. Hans "The Quantum Enigma" demaskerar fullständigt och totalt ihåligheten i den scientism som svenska "förnuftsgrupper" som Humanisterna och Vetenskap och Folkbildning predikar. 



Efter att med Wolfgang Smith ha studerat scientismen som den världsbild den är (snarare än verkligheten själv), och därtill sorgligt ofullständiga, kommer måhända Plotinus och astrologin inte att kännas lika svårhanterliga.

*****



Damianis bok (liggande A4-format) har ett lite ovanligt upplägg. På den här sidan gapar vänstermarginalen tom, men marginalerna används för förklarande kommentarer från den grupp nära vänner som sammanfogade filosofens efterlämnade manuskript efter dennes bortgång.

Ett verk att fördjupa sig i.


PS. Ett långt telefonsamtal kom i vägen för det här lilla inlägget.

Trodde jag.

Men när jag tittar på inläggets publiceringstid (först utlagd 15.55 på Sideriska siktet) och horoskopet för Stockholm finner jag Lejonet i öster i direkt opposition till Jupiter, filosofins planet, i Vattumannen. Det skiljer bara några grader på exaktitud, vilket ingen i antiken hade hängt upp sig över. Gestalten är given, och telefonsamtalet verkar ha varit en "lämplig" buffert så att Jupiter skulle hinna lägga sig i detta utmärkt prominenta läge!

(Jupiter-i-Luft "välsignar" dessutom Månen-i-Luft i merkuriala Tvillingarna i 11e Luft-huset för ideal och konceptuellt tänkande!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar