Einstein under typologisk lupp

Ett tidigare inlägg noterade att Albert Einstein - själva sinnebilden för en upplyst, rationell västerlänning - hade en djupare syn på religion än man kunnat ana, väldigt annorlunda från den mediokra förnuftstro som predikas i landet Sverige sedan några år.

För Einstein var själva det vetenskapliga strävan en verksamhet i grunden styrd av människans oändlighetslängtan - ett religiöst sentiment om något.

I det här inlägget granskas Einstein som en idealtyp: "Den öppna människan". Den här märkligt passande rubriceringen kommer från en 3.000 år gammal kinesisk psykologi som under Mingdynastin kopplades till ett kalendariskt (deterministiskt) system. Tid är karaktär!

Kineserna hade redan i antiken nått en psykologisk insikt vars komplexitet väst nådde först på 1900-talet. Deras metod skulle kunna beskrivas som "inget nytt under solen", allt kommer igen och kineserna menade sig ha kodat vissa rytmer i sitt kalendariska system.

För att bättre kontrastera kopplingen mellan begåvning och en positiv syn på religionen, ska vi ställa Einsteins typ mot dess naturliga motpol, den typ som istället för öppenhet söker stöpa sig efter färdiga former, söker ansluta sig till ett "kulturellt mönster".

Man kanske kan säga att Einstein bäst kontrasterar sig mot den "politiskt korrekta" typen. Detta kunde man nästan ana av hans svar på hur han fann vägen fram till relativitetsteorin och Nobelpriset i fysik: "Jag ifrågasatte ett axiom."

*****

Först ett Einstein-citat för att känna in hans tänkande:

Utvecklingen från en religion som bygger på fruktan till en som bygger på moral är ett stort steg i människors liv. Och dock är det en förutfattad mening att hävda att primitiva religioner enbart bygger på fruktan och civiliserade folks enbart bygger på moral. Vi måste vara på vår vakt mot denna.

Sanningen är att alla religioner i varierande utsträckning är en blandning av båda typerna, med följande differentiering: på det sociala livets högre nivåer dominerar den moraliska religionen.

Gemensam för alla dessa typer är gudsuppfattningens antropomorfiska karaktär. I allmänhet är det bara hos individer av enastående förläningar, och hos ovanligt högsinnade samhällen, den här nivån i nämnvärd utsträckning överskrids. Men det finns ett tredje stadium av religiös erfarenhet vilket tillhör dem alla, även om det sällan påträffas i sin rena form: jag tänker kalla detta för kosmisk religiös känsla.

Ur: Ken Wilber [redaktör] - Quantum Questions, 1984, s.104

Einstein låter kanske lite mossig här, fångad i det tidiga 1900-talets rationalistiska och evolutionistiska syn på allt, inklusive religionerna: Från panikrädd vilde i djungeln till moralisk kulturmänniska i väst...

Men lustigt nog har hans presentation något arketypiskt över sig. För säg den tid när människan inte såg en rörelse från mörker och irrationell känsla mot ljus och förståelse (rationalitet)! Man skulle kunna säga att det vetenskapliga idealet, där förnuftet prövar alla utsagor, bottnar i en förvetenskaplig, mystisk idé om att "det går framåt".

Sidoutvikning. Ska man spela med i de mytskapande forskarnas spel skulle man kanske kunna teoretisera om att det ytterst var jordens rotation och solens skenbara medsolsrörelse som lärde aporna att skilja "höger" från "vänster", ljus från mörker.

Förnuftet - i bemärkelsen förmågan att medvetet registrera dikotomier föddes i så fall redan för miljoner år sedan, även om mindre kunniga anhängare av rationalitet ibland ger sken av att ha monopol på begreppet "upplysthet".

Det är vår rörelse genom att oändligt vardande som gör oss så tragiskt analfabetiska så fort vi stöter på andra eller äldre civilisationers sätt att kodifiera samma vetande vi själva har.

Intelligent är istället insikten om att våra avlägsna anfäders idé om en gudomlig värld som går bortom alla motsatspar är exakt densamma ontologiska ordning som 1900-talets främsta fysiker lyft på den naiva materialistiska täckelsen och till del skådat in i. Einstein visar sig här mänskligt felbar, han också, genom sin västcentrerade och outvecklade uppfattning om antika folks förmåga att förstå skillnaden mellan "gudomlig process" och "statisk representation".

Ser vi i väst en antik gudastaty och dessutom har en självbild enligt vi är upplysta och har nått långt bortom djungelstadiet, är detta som att be om "a failure of ideation" - vi stannar kort om målet i vår tankeprocess och pissar på objektet för vårt studium. Giordano Bruno, som såg mer än de flesta i sin samtid, skulle ha kallat det en undlåtenhet att "kopulera" med ämnet i fråga. Visdomen talar inte till dem som egentligen inget vill veta.

När å andra sidan en medioker förnuftsivrare av modernt snitt därtill söker förringa religionen, och kalla den en uttjänt fantasi, är det sin egen ringa kunskap hon förringar. Och hon gör sig samtidigt skyldig till kulturimperialism!

Naturligtvis kunde äldre, religiösa kulturer skilja mellan det gudomliga varat (existensen, livet) som process och dess grovfysiska avbildningar (ofta med förmänskligande attribut) av denna process.

Enligt det kinesiska system som menar sig kunna utläsa KARAKTÄR ur TID - tiden som process, karaktärerna som statiska, symboliska representationer - föddes Einstein under ett tidssegment kallat WU WANG, ungefär "utan-kluven-tunga-kalkylerande".

Einstein, han som inte är ett "smartass", är med andra ord fullständigt olik vår egen tidsanda! Inte konstigt att samtiden saknar den stora visionen. Rubriceringen "Den öppna människan", nämnd i inledningen, härleds ur själva födelsesymbolens bild av en himmel och därunder en responsiv energi.

Detta är bilden av en natur som hela tiden söker hålla sinnet öppet för VAD SOM FAKTISKT ÄR GIVET utan att snurra iväg i lösryckta griller. En slags jordnära realist som tror på en objektivt given Sanning, bara man rör sig i trofast unison med det som ges för vart steg man tar.



Systemets uppsättning "element" låter oss också likna Einstein som "Åska" (den lägre symbolhalvan, yang-yin-yin) som rör sig under, men i harmoni med, "Himmelen" (yang-yang-yang).

Individen låter sin fot (undre halvan) styras av vad himmelen (övre halvan) signalerar (himmelen kan i detta system sägas motsvara Aristoteles Förste Rörare, eller Gud). Ett naturbarn med "känsla" för rörelserna i rymden. Den kosmiska religiösa känsla, som Einstein talade sig varm för! Öppenheten mot vart universum söker leda den som vill följa med på upptäcktsfärden.

Men notera också den antika kinesiska symbolismen: "Det som går utanför militärexpeditionen nyttjar till intet" - generalisera det domsordet och resultatet blir något i stil med en modern naturvetenskapsman absoluta tilltro till ett lagbundet och begripligt universum.

Eftersom foten (den agerande människan) rör sig i harmoni med himmelen blir den också delaktig i himmelens rörelse - synergi! - och, måste det sägas, kommer att delta i en Intelligens som är många gånger högre än den hos individer som sätter sin ribba lägre än himlavalvet. (Jag talar nu direkt ur perspektiv av de kinesiska symbolerna och vad de kommit att konnotera.)

Einstein beskrivs som således som befriad från skygglappar, och i någon mån tänkande i unison med den himmelska planen för allt.

Kineserna såg, precis som dagens fysiker, en dold ontologisk realitet bakom de manifesta fenomenen. Den var långtifrån en naiv projektion av människans eget tänkande, människan hade det i sig att förstå något av TAO, den bakomliggande Vägens ordning.

Ett av de gamla kinesernas tidiga försök att systematisera världen resulterade i de 64 hexagrammen, vilka ligger till grund för det senare korrelerandet av tid med samma hexagram. I detta slutna, deterministiska kalendersystem äger varje manifestation sin kompletterande motbild - se bilden överst.

I del 2 ska vi se på Einsteins logiska motpol, dem som - ibland med rätta - utbrister: "Jag är väl ingen j***a Einstein, heller!" Då kommer Einsteins arketypiskt korrekta intuition om en motsättning mellan futtig känslomässighet (fruktan) och kosmisk storslagenhet (rationalitet) att bekräftas av själva motbilden till hans arketypiska dominant WU WANG.

(Med denna dikotomisering sade egentligen Einstein inte ett dyft mer än Paulus i Nya testamentet, där han konstaterade den välkända sanningen om att även om anden är villig, är köttet svagt.)

_____

Einsteins data: 14 mars 1879 11.30 Ulm, Tyskland
Karaktärskalkylator på www.hall-of-man.com

Krångel-Sverige (vår systematiks gamla anor)

Den svenska ingenjörsmentaliteten har nu infiltrerat allt ner till enklaste folkunderhållning som melodifestivalen. Datakod är makt och går det att "implementera" en ny "feature" i ett vinnande koncept så må det ske!

Var till mans är vi offer för denna dyrkan av förändring för förändringens skull - den är ju i linje med tillväxtsamhällets främsta regel: håll kunden dum och basal så hon torskar på nästa "produktförbättring" också.

Men med årets fragmenterade regelsystem tycks botten för melodischlagern nådd och folkförtreten ett faktum - åtminstone enligt Aftonbladet.

Låt oss vara lite historiska. "Inget kan komma ur inget", sade ju den gamle greken Parmenides. Jag hittade följande bisarra sak på nätet, som visar att den svenske systemdåren var i farten redan på 1700-talet med sina briljanta uppslag.

Sweden has a curious history, deciding to make a gradual change from the Julian to the Gregorian calendar.

By dropping every leap year from 1700 through 1740 the eleven superfluous days would be omitted and from 1 Mar 1740 they would be in sync with the Gregorian calendar.

But in the meantime they would be in sync with nobody!

http://www.geocities.com/calendopaedia/gregory.htm

(Och dråpligheterna slutar inte där - läs fortsättningen.)

Sensmoralen blir förstås: Ge aldrig tekniker och krångelpellar fria tyglar, då går allt åt pipan. Om det vittnar inte minst F-kassans senaste bortkastade miljoner - vad var det, 150? - på suboptimal IT-teknologi. (Var själv i branschen några år, så jag har en del självupplevt...)

Det är Platons filosof-kungar som gäller än för sättandet av en dagordning. Även om det ser dystert ut nu är de snart tillbaka på jorden - garanterat fria från systematikens (förnuftets) förvillelser men maximalt i kontakt med de vägledande arketyperna på våningan ovanför.

Det finns dock alltid åtminstone några av dem på jorden, vakande och kommenterande... Kolla in Wolfgang Pauli, Nobelprisbelönt kvantfysiker, av en del ansedd som ett starkare intellekt än t.o.m. Einstein, och hör hans dom över empirikerna.

I sak säger han att den som inte kan höja sig till Platons bildskådande, dvs våga sväva fritt en stund utan verifierbarhetens mara flåsande sig i nacken kommer aldrig att bidra med något stort, ovsett verksamhetsfält.

Det är så hantverk skiljer sig från geni, har jag förstått.

Boktips

Amerikanske filosofen Ken Wilbers "Quantum Questions" (1984, rev. 2001) är en underbar ögonöppnare som på ett ställe samlar alla de riktigt stora kvantfysikernas djupare tankar om livet och Sammanhanget. Nu är vi långt bortom det här landets förmåga att krångla till och "systemifiera" det som kunde vara så enkelt och, omvänt, söka simplifiera det som kräver en smula sublimitet.

Det är intressant att finna Einstein en av de blekare tänkarna i antologin när det kommer till att förstå den nya fysiken ur ett filosofiskt perspektiv. Här finns tyngre tänkare, Schrödinger, Planck och Heisenberg m.fl. Och så sagde Pauli, förstås.

Redaktören fyrar i finalen av med astrofysikern Sir Eddington, en så vass tänkare att jag - fast jag trodde jag var varm i rocken av de tidigare kapitlen - måste läsa vart och vartannat stycke två gånger.

Det är signifikativt att den här boken inte rekommenderas av föreningen Humanisterna, vilka söker slå i landets gräsrötter att vetenskap och religion skulle vara antagonister. De största snillena avslöjar vilken dumpropaganda kändisar som Björn Ulvaeus och andra tyvärr lånat sig till.


____

Även i detta inlägg (nytt fönster) avhandlas Quantum Questions.

Se också den astrologiska kortanalysen av Richard Dawkins, en vilseledd ateist som för mer väsen av sig än de verkligt stora stjärnorna.

På minuten (ett appendix)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Konst, självterapi eller bara omdömeslöshet?

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Ett lejon ryter till (Om Eld- och Luftelementet)

F.o.m. 090320 återfinns astrologiska samtidsanalyser på en egen blogg:

Sideriska siktet.

Skälet är enkelt: det finns bara så många individer med intresset (eller förmågan) att "on the fly" bygga upp en astrologisk begreppsvärld och utifrån den betrakta den aktualitet inlägget berör.

Obamas ödesår direkt - "horan talar"

Obamas 2009 innebär en direkt konfrontation med dödens anlete, säger kineserna.

Följande är en fristående fortsättning till två tidigare inlägg¹ om Obamas öde enligt ett kinesiskt politiskt-deterministiskt system från Mingdynastin.

Detta år har Obama som sitt kinesiska ödesomen enligt "Floderna Ho och Lo:s rationella talsystem" symbol nummer 58, "Munnen som talar".

I den kända engelska översättningen av Förvandlingarnas bok av Wilhelm/Baynes är symbolen mer känd som "the Joyous" - "glädjeflickan" - eller "the Lake", fastän vattenvolymen mer är ett kärr eller ett träsk.

Jag vet inte vad kineserna i detalj avsåg med preciseringen, men träsket är associerat med företeelser som: väster, solnedgång, död, och horor (glädjeflickan). Och, förstås, till "munnen som yttrar ord".

Obamas 2009 utspelar sig på ominats topplinje, vilken indikerar något som "bryter fram" och "manifesterar sig". Inte bara ord, utan "gåtfulla ting kan dyka upp i sjöns tecken", som en antik kommentar säger.

Som det UFO som svepte förbi just under hans installationstal och fångades på CNN:s kamera? (Vad än det än var som flimrade förbi...)

En passande synkronicitet skulle djuppsykologen Carl Jung ha sagt. I en gammal kinesisk källa, som jag inte kan lokalisera för ögonblicket, sägs det ju att, "När en dynasti närmar sig slutet skall järtecken skådas i himlarna."

Obamas 2009: I Ching kapitel 58 med fokus på topplinjen

Topplinjens attraktion till externaliteter illustrerar väl Obamas problem då han svor presidenteden. Notabelt betyder TUI "utbyte", av t.ex. tjänster eller ord. Han saknade rot i sin egen själ och var slav under de fem sinnenas yttre stimuli.

(Den äldsta konfucianska kommentaren, ej återgiven här, säger: "En sådan här kan inte anses ha sett ljuset" - med vilket som alltid avses intern illumination.)

Det kinesiska systemet jämställer därmed incidenten vid en som känner dragningen mot en hora framför sig (mannen som högläste presidenteden).

I detta "utbyte" av strofer som bildade presidenteden tappade Obama fästet i sig själv pga en enda liten omkastning av två ord från den som läste före. Obama skulle istället ha lyssnat till eden som han memorerat i sitt inre.

Detta är en dåligt omen för världens viktigaste man, att han inte var centrerad i sin själ.

Men titta en gång till på Obamas födelsesymbol (se tidigare inlägg). Vad har det för ambitioner?

HSIAO CH'U, Fostraren av ringhet, är ytterst orienterad mot "silkestyg" och livets yttre klädnader och attribut. En vit mans själ reinkarnerad i färgad förpackning men ännu hågad att ta del av den vite mannens värld - så gick tankarna.

Kanske gick jag för långt när jag skrev så, men givet att redan två ministrar fått lämna hans grupp pga. pengarnas korrumperande inflytande, ges en fingervisning. Den korrumperande horan - materialismen - kommer invitera Obama fler gånger i år och söka få honom att snubbla i ord och gärning.

USA fick kanske inte sin Messias den här gången heller. Bara en som nu ska försöka få det sönderrostade monetära maskineriet att skrapa sig runt ett varv till innan det rostar fast slutgiltigt och ersätts av något bättre.

Det ska bli spännande att följa Obamas mandatperiod och se om det kinesiska ödessystemet har rätt eller fel. Enligt domslutet föddes Obama, som sagt, till funktionen av "löftesrikt moln, men inte bärare av regn".

Han har således inte det som krävs för att framskapa regnets välsignelser. Kanske för att vi ser slutet på en gammal världsordning. En "post-ekonomisk" värld närmar sig, baserad på högre ideal än de som verkat i väst under evärdig tid. Se det första inlägget - Obama: vindpusten - för ett försök att placera honom i en större historisk kontext.


Tillägg 090402:

"Snubbla fler gånger under 2009 i ord och gärning" - jag drar mig plötsligt till minnes att han redan detta år råkat genera sig i ett intervju via ett plumpt skämt som byggde på kroppslig lyteskomik. Återigen "horan" som tenderar att se allt i termer av sinnesdata. Jag blir mer och mer tveksam över att här finns en sund ledargestalt av typen Platons filsosof-konung i Obama.

Sidoanmärkning. Den sideriska astrologin noterar f.ö. Obamas potentiellt rasistiska nivå via en polarisering mellan "vi/dem"-tecknen Kräftan/Stenbocken. Dessa tillhör respektive Vatten- och Jordelementen, dvs presidenten är "kanaliserad" mot rent materialistiska eller fysiologiska livsbetraktelser.

Men förövare/offer kan inte tydligt utläsas ur horoskop och man måste ju minnas att Obama själv, som färgad, bör ha varit den förste att ha fått känna av rasistiska strömningar. Det vore nästan underligt om han inte har många spöken kvar i garderoben, vilka kommer att titta fram i förvrängd form (Skuggan inom oss förvränger allt!) och genera honom under hans mandatperiod.


Tillägg 090430:

Ja, vad säga om inläggets inledning - "Obamas 2009 innebär en direkt konfrontation med dödens anlete" - nu när svininfluensen får världen att håll andan (bokstavligen) och Obaka efter 100 dagar erkänner sig tagen på sängen av de många kriser han gick rakt in i?

Kanske kan ordalydelsen i topplinjen av Förförerskans symbol preciseras lite. Jag är inte sinolog och får lita på engelskspråkig litteratur och ordböcker. De kinesiska piktogrammen är verkligen poetiskt luddiga och mångtydiga. Den summariska texten säger, utöver vad som tidigare redogjorts för:

Topp-sexa (Yin-polariserad linje med talvärdet sex i översta positionen): Utdragen förförelse (eller utdraget förhandlingsläge).

Ordet YIN, "utdragen", inkluderar tecknet för pilbåge - vilket kan ses med blotta ögat - och har resulterat i flera tolkningar varav "dragen till/attraherad av" bara är en möjligt läsart. Bågen som spänns kan också vara en "utdragen" situation som alltså inte omedelbart kommer till avslut.

Obama säger sig överrumplad att han gick rakt in i så mycket kriser. Han hade tydligen väntat sig en hora som tjafsat mindre om priset för den njutning hon hade till försäljning. Obama har nu insett att makt BARA är slit och allraminst en njutning du köper (TUI: transaktion, köpslående) med en fet plånbok. Minns Obamas massiva finansiella kampanjstöd som säkrade honom segern. DÄR trodde Obama att han var klar!

Ur ett helt annat tolkningsperspektiv har Obama vunnit amerikanernas gillande (TUI: behag, tillfredsställelse). Han står högt i kurs och den läsningen är också möjligt: ett fortsatt (utdraget) förhållandet till symbolen för belåtenhet och njutning!

Jag erkänner villigt att jag i presentationen tog fasta på den kolsvarta innebörd som bor under den prostituerades glättiga yta. Tecknet TUI - och horan - kopplar an till väster, hösten, döden, den naturliga avslutningen på en livscykel. Det är i tecknet TUI "höstfrukten faller till marken och krossas" (på det att dess fröhus ska friläggas och nya fruktträd tids nog uppstå).

Den konfucianska kommentartraditionen HSIANG CHUAN (xiang zhuan) säger om den som "drar på njutningen" att han "inte har skådat ljuset", dvs ännu lever i okunskap om att detta inte är en glädjetripp utan "lång dags färd mot natt".




Se äldre inlägg (i nya fönster):

1. Obama: vindpusten; Bush: bestraffaren

2. Den silkeslene Obama

De ytliga

Sitter och ögnar igenom sinologen Arthur Waleys förnämliga 1930-talsöversättning av Konfucius tankar om livet, och noterar några ord som drabbar samtiden hårt...

Mästaren sade: Den riddare vars hjärta klappar för Vägen men som skäms för att bära sjabbiga kläder eller äta grov föda är inte värd att kalla till rådslag.

Konfucius Analekter, bok 4 maxim 9

Mästaren sade: De vars mått och åtgärder dikteras enbart av passlighet vållar ständigt missnöje.

maxim 12

Som jag läser maxim 4.12 är det ett rungande underkännande av pragmatismen. Kineserna hade en generellt högre intelligens än att nöja sig med flata förslag bara för att de verkade fungera för stunden.

Den här kulturen kände också ett TAO, en dold världsordning som informerade det yttre skenet (jfr kristendomens LOGOS/Ordet). Om ytan saknade integration med djupet, då går det som Konfucius befarar - hyckleriet blir en livsstil:

Mästaren sade: Den nobla människan gör sig lika stort besvär med att uppdaga vad som är rätt som den ringa människan gör sig för att finna ut vad som är lönsamt.

maxim 16

Mästaren sade: Med män som höjt sig över det genomsnittliga slaget kan man tala om än högre ting. Men med män som befinner sig under det genomsnittliga slaget är det lönlöst att tala om saker som går bortom dem själva.

maxim 19

Det var högre i tak innan otyglad egocentrisk subjektivism blev ett honnörsord. "Jag känner..." Sluta överbetona känslan. Se klart istället.

De döda

De döda vet inte att de är döda. Och vi vet det inte heller. Apropå Expressens artikel om att ledningen på ett brittiskt sjukhus fick problem med en mörk skugga i korridorerna och tvingades kalla på en andeutdrivare.

Logion 11b ur Thomasevangeliet, den äldsta samling jesusord som existerar:

Jesus sade: De döda är inte vid liv, och de levande skall inte dö. Under de dagarna då du åt vad som dött var, gjorde du att det fick liv. När du är i ljuset, vad tänker du då göra? På dagen du var en, blev du två. Men när du blir två, vad gör du då?¹

Forskare lutar nu åt att detta är ursprunglig muntlig tradition som nedtecknades cirka år 50 i Syrien. Traditionen bevarade sitt fäste i Egypten där Thomasevangeliet grävdes fram ur en åker 1945 - en världssensation kristendomen ännu inte fullt ut fattat.

Numreringen av de 114 uttalandena är godtyckligt utförd av de tidiga forskarna, och det är inte klart var i texterna det ska vara nytt stycke. kanske är "På dagen..." en helt separat utsaga. Det är uppenbart att den som samlade dessa jesusord grupperade dem utifrån ibland rätt ytliga likheter, som ett nyckelord som återkommer i 2-3 uttalanden i rad.

Den äkte Jesus var en MYSTERIELÄRARE! Och han kallade sina samtida för "döda", "kadaver" och liknande! Likt Fantomen var han hård mot de förhärdade, de vars själar ruttnat och inte längre "levandegjorde" hela människan.

Den här attityden förklarar också hans hat mot dem som dyrkar pengar - Mammon eller Satan, den här världens idol. Spår av den här hållningen dröjer kvar även i de "godkända" fyra evangelierna. Hans mission var en terapeuts - att föra de "druckna" tillbaka till medvetande om vad slags varelser de var.

Religionsforskningen, som nu nått ganska långt i uppnystandet av vem den historiske Jesus var, har naturligtvis inte missat elitsekten av mediterande munkar i Döda havet.

I deras skrifter finns det gott om förmaningar till Ljusets barn, nämnda några enstaka gånger i Nya testamentet. Innan Dödahavsrullarna hittades 1947 hade ingen kunnat ana att termen var mer än blomsterspråk, att den pekade rakt mot en extremt asketisk rörelse.

Men i samma texter finns också förbannelser över Satans barn, materialisterna. Är det någon mer än jag som ser sammanhangen här? Kristendomen kastrerade och målade över den sanne Jesus med en tintad version. "Jesus kramar barnen." "Jesus håller det gulliga lammet." "Jesus hade bara kärlek på sitt program..."

Notabelt är att de ursprungliga "thomaskristna" mottagarna av Jesus läror helt tycks ha ignorerat att mästaren avrättades. Sånt är livet. Det viktiga var de läror han hann förmedla. Och läran tycks ha varit: vinn inte världen för att i samma ögonblick förlora din själ!

_____

1. Den ursprungliga översättningen från koptiska till engelska av en fackman:

The dead are not alive, and the living will not die. During the days when you ate what is dead, you made it come alive. When you are in the light, what will you do? On the day when you were one, you became two. But when you become two, what will you do?

http://users.misericordia.edu//davies/thomas/Trans.htm

På härvan av tid och rum...(om själens överlevnad)

ESALEN - en amerikansk "think tank" för de stora filosofiska frågorna En härlig artikel och - givet att ämnet är det största som finns - fullständigt begriplig! Värd ett andra omnämnande....

[T]here is no appreciable difference between an infinite series of identical lives and the idea that each of us has one life to live.

Kelly thinks this understanding also helps explain déjà vu experiences. Instead of thinking that they are memories of past lives, we might think of them as awakenings to something that is "occurring eternally." A déjà vu is an experience of a moment that is some-how always there and always happening. When we experience it, we are simply coming into resonance with what has always been there all along.

Och direkt efter, i nästa stycke, blir det rejält spännande:

To help flesh out this approach to the survival question, Kelly said it is necessary to grapple first with two seemingly opposed views of time:

1) The linear arrow of time: stretching from past, to present, to future.

2) The block view of time: complete blocks of spatially arranged events (proposed by Einstein and developed by Julian Barbour)

Denna Einsteins syn på tiden var tidigare helt okänd för undertecknad, och uppvisar beröringspunkter med USA:s omdiskuterade trancemedium Edgar Cayce, när han talade om "tid och rum" som en "tingens härva":

"The records of an entity are written upon time and space as the skein of things. They may be called [by man] as images. For thoughts are things, and as they run so are the impressions made upon what we call time and space."

(Ur första tranceföredraget åt klient nr 1562, återgivet i Mary Ann Woodwards "Story of Karma", 1971. Woodward tillhörde dem som levde vid tiden och hörde och såg Cayce diskutera vilka ämnen som helst under trance.)

Vad säger Amerikas "sovande profet" här? Först och främst att människornas produktion av tankar är "ting" - varje enskild tanke har en ontologisk status (på ett osynligt verklighetsplan). Människans tankar förefaller stanna kvar i universum som den bakomliggande "trasselhärvan" till manifesta ting. Kort och gott: det du tänkte i går möter du i morgon som din manifesta verklighet!

Edgar Cayce (1877-1945) - en "en på miljonen"-psykologi,
stick i stäv med västerlandets kartritningar.
"Jag gör inget som inte någon av er skulle klara."

Vid andra tillfällen lade Cayce ut texten för hur själar fastnar i det här solsystemet och kommer att gå vidare först när de lyckats "trassla sig loss". Tills det händer reinkarnerar de (inte bara på jorden utan i solsystemets övriga dimensioner av vilka vi på jorden inte upplever annat än planeterna i sina omloppsbanor).

Psykologin talar om att vara "driven" av psykologiska komplex. Djuppsykologin tillägger att komplexen är transpersonella, tidlöst råder de över tid och rum och fungerar som magneter och binder fast svaga själar i kritiska situationer. Vi är inte våra egna herrar! Därför är det alltid samma psykopatologier man finner, och säg det dårhus som inte har sin Napoleon!

Men är de psykologiska komplexen samma sak som föredragshållarens vinkling på Einsteins segment av rymd (exempelvis vårt solsystem) inom vilka arketypiska mönster eller "event patterns" ligger kodade i evigheten?

Osökt kommer jag att tänka på den irriterande oproblematiska men likafullt märklige hypnoregressionisten Michael Newtons patienter. Förda till extremt djup hypnos (specialutvecklad metod av Newton) börjar hans klienter tala ur perspektivet av sin egen själ.

I denna djupa trance kan de redogöra för hur de uppfattar tillvaron i intervallen mellan liven på jorden. Newton samlade på dessa rapporter under mer än 30 år och började skissa på en bild av livet "på andra sidan"...

Själarna tittar "på filmer" och väljer ut "händelseserier" de vill göra till sina i sitt nästkommande liv på jorden. Omogna själar får typiskt inte veta vad deras liv kommer att innehålla utan äldre själar mer eller mindre väljer deras väg åt dem... (Jag utgår från att "omogna" eller unga själar syftar på mängden erfarenhet i den här trasselhärvan vi kallar solsystemet...)

Jag kan ärligt säga att jag flera gånger var på väg att kasta den första boken. Newton problematiserar inte utan bara redogör rakt upp och ner för vad som utspelat sig på hans klinik. En slags naiv aningslöshet störde mig otroligt. Men så, en gång, och så igen, redogjordes för episoder som hade påfallande strukturella likheter med några av de mest memorabla drömmarna i mitt liv. Jag gav upp min skepsis, här pågick något underligt i Newtons behandlingsrum!

Jag lutar nu åt arketypteorin - "den andra sidan" sägs ju dock vara befolkad av de levande intelligenser platonisterna kallade "Former", och psyket är ytterst rotat "därhemma", i dess naturliga mijlö. Det som rapporteras under djuphypnos kan därför lika väl erfaras i nattdrömmen.

Jämför med de babyloniska drömprästerna - specialister på att under sömn färdas till gudarnas värld och hämta orakulära svar till nytta i denna värld. Detta var en institutionaliserad version av shamanens väg med dennes kontroll över sin "frisjäl".

Man kanske se det som att nu pensionerade Michael Newton bemyndigade sina klienter att bli sina egna helare genom att i anden färdas och se de själsliga härvor som ligger utströdda på andra tid-platser.

*****

Kanhända står alla individer på jorden still i ett evigt vaxkabinett och det som rör sig är själarna som passerar förbi dessa arketypiska, frusna positioner och animerar teatern. Det är bara att lägga på lite färg och luktfantasier och, simsalabim, har du ditt egen fullständigt verkliga dröm om ditt alldeles högst personaliserade liv!

Det skulle kanske ta lite av glädjen ur föreställningen att veta att kanske dussintals, kanske tusentals själar gjort "din" grej tidigare (gör den just nu?), att de har passerat exakt samma stationer i "ditt" liv.

Att inse helar. Du är inte längre driven av ett monster utan ansikte, du vet vem du var, som blev den du är, och du tar ditt ansvar för båda stegen på väg mot ett tredje. Det tog några årtionden, men Cayce fick rätt - trancetillståndet var inte unikt för honom. Alla individer har via sin inre ande tillgång till biblioteket i alltings mitt.

Men en dröm är vad det är, så njut av känslan att vara ett förtätat jag så länge den varar! Efteråt öppnar sig själens förståelse-horisont på ett sätt som skulle få den dödliga att klappa ihop om det hände abrupt och individen därtill var en exceptionellt bigott ego-baserad natur!

Inte undra på att många individer fruktar den religiösa upplevelsen på jorden och hellre vill diskutera eventuella "religiösa fläckar" i hjärnan (biologism) än ämnet i dess upplevda realitet.

För de räddhågsna svänger pendeln åt andra hållet: de begraver sig i sinnesvärlden och hedonism - hur någon nu kan njuta som samtidigt hela tiden förtränger det stora perspektivet...

Människomedvetandet är ett under av dubbelt processande. Den vite mannen talar med kluven tunga, sa indianerna. Japp! Hon är inte helt sann mot sitt väsen.

Nyplatonisterna (c 200-500) kallade de sinnesorienterade för "irrationella själar" - besatta av att dyka allt djupare ner i tingens oändliga förgreningar. Hela vårt materialistiska vetenskapsprojekt kan sorteras under denna grundläggande irrationalitet.

Men alla som gjort resan några gånger vet att SLOTTET INTE HAR NÅGRA YTTERVÄGGAR. Ju mer du vandrar, desto mer miljö uppstår "magiskt". Och likväl har du din ryggsäck med dig och den innehåller den trasselsudd du är en del av - ett blueprint vilket den magiskt nyskapade miljön formar sig efter. Ingen kan vandra bort från sitt öde.

Först efter vändpunkten när den rationella själens åter tar tag i spakarna kan de högre vetenskaperna bli tillgängliga för människosläktet. Och undantaget de bästa vetenskapsmännen är vi inte riktigt där än. Kommer väst att få föra den olympiska elden och människan till nästa nivå?