fredag 23 september 2011

Våra vänner i de högre världarna

[Den indiska urkunden] Srimad Bhagavatam 5.1.21 skildrar [den sekundära världsskaparen] Brahmas boning [eller loka] som "obeskrivlig för det världsliga sinnets verksamhetssätt eller ordbildningar."

Enligt terminologin som används i den här boken [1] innebär det att för att kunna beskriva Satyaloka på ett adekvat sätt, skulle vi tvingas ta till högre-dimensionella begrepp vilka dock inte vårt nuvarande sinne och dess sinnesorgan kan omfatta. Som ett minimum innebär detta att våra vanliga begrepp om rum och tid bryter samman när man söker applicera dem på den här regionen i vårt universum.

Kanhända tog mänskligheten ännu ett litet steg bort från den själlösa materialismen och de fåtvitska sekularisternas genanta rerligionshat helt nyss, när vetenskapsmännen tycks ha raserat den föreställning vi levt inom en tid nu, kallat Einsteins rumtid-kontinuum, en behållare där "materia" sågs som en determinativ och begränsande faktor. Neutrinerna struntar högaktningsfullt i den människoskapade gränsen vid ljusets hastighet. De gamla indiernas och Platons idédrivna universum är på väg tillbaka i stor skala.

*****

DN, SvD, Expr, AB.


.... Snabbare än ljuset... Nu är människans själ åter fri att resa i tiden, antyds det! Det är just detta som händer när vi har tidigare liv-upplevelser, misstänker jag, våra psyken (subtil energi) färdas bokstavligen bortom de gränser snusförnuft och officiell världsbild i kaotisk allians godtyckligt utsatt våra fria andar för.

Einstein måste ändå ha heder. De visa kineserna såg vilken kaliber det var på hans tänkande och i sitt deterministiska kalenderstystem tilldelade de hans födelsetimma [2] det mäktiga födelseominat WU WANG, "Den som är helt utan ränksmideri, synd eller falskhet i sitt tänkande".

Som kanske bekant är Sanningen alltid närvarande i en människans själ, men inte alltid tillgänglig i sin fulla prakt, pga tidsandans begränsningar. Runt en ateist lyser det knappast någon aura alls, till den grad har vederbörande lyckats strypa sin egen cirkulation in och ut från centrum.

Det vill således synas som om det bortom den fatalistiska kalendern från Mingdynastin det finns en större modell som avgör hur sann en sann människa egentligen är! Ett metasystem som bestämmer systemet. Då är vi tillbaka vid de märkliga indiska lärorna om en multidimensionell verklighet designad av det yttersta Medvetande som finns i vårt universum.

Inte ens idén om multipla världar (lokas) var det moderna västerlandets så kallade vetenskapsmän först med. Tanken var redan tänkt, men då inte som någon usel plattform för den sekulära humanismens patenterade lögn att människan skulle vara måttet på alla ting.


_____
1. Richard L. Thompson, Ph.D. matematik - Vedic Cosmography and Astronomy (1989, s. 93)

2. 14/3 1879 11.30 LMT, Ulm 48N24, 10E00


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.