lördag 3 september 2011

Brinnande överkreativitet!

Vissa horoskop kan man bara le åt, fast de egentligen beskriver en ohälsosam fanatism... Som den kreative norrman som gjorde sina naturbilder lite mer fantastiska än de var och vann priser (AB, DN).



Solen i Väduren är ett brottsbenäget tecken, det har bloggen visat statistik på. Men i samband med fotografi är det förstås Solen (ögat) i upphöjt läge i Väduren som är viktig. Exakt i tecknets mitt är den här Solen utmärkt placerad (enligt avashta-läran) att skörda framgångar. Inget mindre än Shakespeares förmodade horoskop uppvisar samma Sol exakt i centrum och även där Månen i en intellektuell, "kart- eller motivritande" Luft.

Den gode fotografen är helt enkelt "överkreativ" - hans imagination så livlig att han var tvungen att montera in de djur i bilden som han "såg" där! Jag känner så väl igen mig, ibland med två lager verklighet framför ögonen när inspirationen rinner till.

Låt mig t.ex. återge en trivial episod som väl svarar till den visuella laddningen i sitt tillhörande horoskop:


Jag saxar beskrivningen ur ett mejl till en vän:

Apropå "telepati" hände det mest extrema igår. Kanske inget att tala om, för dessa ting är ofta "signaler" från ödet att kontemplera i enrum. Likväl...

Efter en liten lunchpromenad började jag tänka på om jag skulle vika av på en bakgata med matvaruintaget till kvarterets livsmedelsbutik. Något tog skruv och genast började jag mitt i steget "dagdrömma" om ett möte och en dialog med en ung vacker expedit som levererar så roliga repliker.

Henne har jag i en annan fantasi, vid ett annat tillfälle, betraktat som en reinkarnerad brittisk hovdam. Det har att göra med hur hon rör händerna - svårt att sätta ord på!

Efter att under några sekunder ha spelat upp en inte helt friktionsfri fantasidialog dyker HON upp just runt det gathörn jag tänkt vika av vid!

Vilka är oddsen? Jag har aldrig tidigare tänkt på henne utanför butiken, och inte på detta sätt.

Hon ser mig inte, är ute och rastar en hund, en smäcker vinthundsliknande sak som direkt för mina tankar till brittiska adelns rävjakt...

Jo, jag tror historien ligger som varv under varv under varv av tillryggalagd tid. I så fall vet jag vet den unga expediten hette i ett annat liv: lady Vavasour. Med henne hade jag ett oäkta barn senast jag föddes blåblodig. :-)

Tja, inte jag men väl någon från vilken jag mottog några fragmentariska brittiska minnesbilder via en ovanligt livfull dröm för några år sedan...

Jag noterade exakt tid för mötet mellan fantasi och verklighet och senare kontrollerade jag stjärnhimlen. Det var nymåne mellan Sol och Måne! (Kung möter drottning, det sakrala bröllopet, ande och själ, med mera.) Månen hade redan på morgonen börjat frigöra sig från Solens grepp och i glipan mellan de två befann sig... förbindelsernas Venus.

Detta är stort! Vi tänker som Världssjälen dikterar och min "sanndröm" mitt på dagen stod skriven på himlen - åtminstone "i princip". Expediten var Månen som sprang förbi mig/Solen och Venus-bandet rämnade.

Tänk om scenen var en upprepning från England för hundratals år sedan...


Inlägget är inkopierat från min andra blogg för att utröna huruvida sistnämnda på godtycklig grund svartlistats av Dagens Nyheter.

Se resultatet av undersökningen här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar