Tro på Kinas visdom! Dåliga dynastier dör

Uppenbarligen drar Katrine Kielos i AB helt rätt slutsats om Obama, som fick vika sig för USA:s rikaste där - precis som under den omänskliga Reinfeldt här i Sverige - de fattigare sätts åt än hårdare. 

Medelklassen i det svenska parallellskeendet fattar inte vad som pågår, befolkningssegmentet är korkat och själviskt att man med fördel kunde eliminera det helt och hållet och lämna de fattiga mot de rika för en verkligt apokalyptisk slutstrid om morgondagen. 

Jag har alltmer funnit min egen medelklass tragisk i dess grå ljumhet och rädsla för att ta ställning för rättvisa och sanning. Den här klassens urartning beror på att de bara har relativt små medel till sitt förfogande för den konsumtion som legitimerar dem (tror de), men desto räddare för att tappa sin position! 

Ett tyst och räddhågset segment som inte har läst en enda stor antik tänkare som skulle kunnat skänka perspektiv på den godtyckliga livsstil som nu håller deras tankemönster i krampaktigt låsning ("Indoctrination mode")

Blickande åter mot Reinfeldts och medelsvenssons mönsterland, avrundar Kielos sin text i ett dystert tonläge: 

Barack Obama såg i går ut att ha kompromissat bort i princip allt som vanliga demokrater går upp på morgonen och kämpar för. 

Det här var nu inte särskilt oväntat för dem som satt sig in i den kinesiska ödesläran - vilken redan från födelsen menar sig veta vad det blir av folk, åtminstone på ett principiellt plan.

Det vill säga, inte en enda svensk förutom undertecknad och få i vida världen heller. Varför vissa är utvalda för kunskap som inte tillhör massorna är som vanligt en fråga om hur man förvaltat sina tidigare liv på jorden. 

Övertygad om att vara en återfödd politisk rådgivare från det feodala Kina förvånar det mig inte längre hur en obskyr bok fångade mitt öga i en bokhandel redan i övre tonåren. (En nattdröm inte långt därefter berättade varför boken fallit mig till del och drömmen var till del en ryslig påminnelse om överhetens godtyckliga bestraffningar...)

Såsom världens mäktigaste man var Obama naturligtvis högintressant att studera ur ödesperspektiv, särskilt med de skyhöga förväntningar han tände i hela världen.

Efter att ha kalkylerat hans position i det kinesiska deterministiska sextioårssystemet avslutade jag första inlägg om Obama med följande ord - detta var mitt sjätte blogginlägg någonsin efter sen start i december 2008:

Den moraliske Obama som, förväntningarna till trots inte var Messias, inte var den som fick se regnen falla (ett tecken på Yin och Yang i blomstrande harmoni), utan tvärtom kom att regera i en tid då "man och hustru vände blickarna från varandra". (På flera plan ett hemskt omen om USA:s närmaste år, om sanningen ska fram.) Men som dock var en frisk vindpust och ett löfte om något annat, något mer. Vindpusten som föregick den stridande Himmelen.

"Se, jag gör allt nytt!"

Obama var, när allt kom omkring, bara destinerad till att bli en "liten smekande vind". Det kinesiska piktogrammet översätts som en "ringa närare" (eller som en individ med ringa fostran - därav hans begränsade förmåga att styra sin samtid). Med modernt språk från skräpmänniskornas ringhörna: "en som inte levererar mycket"... 

Jag har på avstånd i bekantskapskretsarna en individ som sökte år in och år ut till en eftertraktad konstutbildning och lyckades vid sjätte eller sjunde årets uttagningar. Och där tog det löftet slut. Luften bara gick ur ambitionen. Individen arbetar i dag som butiksbiträde.

Kinesernas insikt i tiden som formativ kraft är spöklik. Hur kunde de upptäcka att tiden inte bara är något som bara "effektiva" och "planerande" människor använder för att nå sin hysteriska effektivitet? I själva verket är den något levande, en alstrare av skiftande kvaliteter vilka de levande varelserna i sin tur kommer att manifestera.

Var det de franska ateisterna vid Upplysningen vi ska skylla västerlandets totala urspårning för? Jag menar, väst hade den här kunskapen vid den tiden. Astrologi kallades den.

Idag förstår vi just inget alls av vår omvärld, förutom hur man bygger precisionsapparater och jagar profit och nöjen med samma destruktiva besatthet. Människan är så uppfylld av sig själva, så drygt övermodig, att hon inte ens bevärdigar sig att fråga om den grundläggande kartan är rätt ritad. Är verkligen "atomer" basen för verkligheten, eller är detta bara en fiktion som alstrat en enorm dröm som ingen som sugs in i den klarar av att motstå?

Rovkapitalismen och USA:s rikaste familjer - sådant som flätar sig in i Kielos hörn av den kollektiva drömmen - kommer aldrig självmant att ge upp. Det lämnar bara världen en väg, en global katastrof administrerad av Naturens visa intelligens och långsiktiga framförhållning. Mänskligheten behöver rebootas.

Tills dess får vi acceptera att Ondskans instrument, högerpolitiker som Reinfeldt och extremhögermänniskor som den norske massmördaren, fortsätter att terrorisera och förvränga den platonska formen av den verkliga Människan, den släktet så sakteliga är på väg att bli. 

Innan det blir bättre måste det först bli ännu sämre - Rovkapitalismen är laglös och Reinfeldt inte har något intresse av att reglera den. Hur kunde han? Han är själv ett av Odjurets lemmar!

I Vattumannens avbild kommer inte längre egoistisk vinningslystnad att styra individerna. De få efterblivna som återföds med själviskhet i själsbagaget kommer att "styras upp" i det världssamhälle från vilket upprotats och eliminerats sådana som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och driftiga företagare vars enda idé om livet är att vinna över konkurrenten.

I den stundande tidsåldern (för Tiden är en formativ kraft!) kommer något liknande kommunism att råda på jorden. Och har du inte blivit klar med din ego-fixering då, trots alla dina liv på jorden och alla de chanser du haft: Sorry!

Och ytterligare drygt 2.000 år fram i tiden, i Stenbockens tidsålder, då föds hon: gudamänniskan som behärskar Tiden! 

Men sakta i backarna, och ett steg i sänder...

/The Chinese Envoy