fredag 15 juli 2011

Newsmills generande Jesus-debatt


Gå till källorna och de verkliga forskarna!
Nätforskning kan sluta i rent pajaseri.


På Newsmill pågår den kanske mest pålågsamt usla religionshistoriska debatt jag någonsin sett. Ämnet brukar skötas av universitetens institutioner och är sällan av intresse för gemene man. Svensson ger blanka fan i komplexa frågor om läsarter i antika texter och den redaktionshistoria som för den uppmärksamme visar hur en gammal text tillkommit i flera steg.

När därför dagens unga ateister och skeptiker kapar ämnet hamnar diskussionen på en medioker lekmannanivå som inte ens är värd att bemöta. Det har ändå i tur och ordning två teologer gjort, men båda har, misstänker jag, grovt missbedömt graden av psykologisk vrånghet hos dessa som bara låtsas leka historieintresserade. Det finns absolut inget förutsättningslöst i deras påstådda jakt på historisk sanning. Och det visar ett knippe citat från en av dem:

"Det är förvisso sant att jag är en nybörjare inom just detta ämne, men jag är ingen nybörjare inom historieämnet..."

Debattören beskriver sedan sina "tunga" meriter på annat håll med ett så barnsligt språk att ofrivillig komik uppstår.

Långt senare i den självrätträdiga texten går han upp i falsett och tar till den majestätiska vi-formen, som här gissningsvis syftar på hans demonbesatta skeptikerlikar:
"Vi kommer absolut att ära honom med att besvara hans argument och hans kritik. Men...innan du skaffat dig mer meritering på det historievetenskapliga området kan det kanske vara klokt att försöka hålla dina impulser att kalla någon som uppenbarligen är en mer meriterad forskare än du själv för ’’amatör’’ i schack."

Här har han för längre sedan glömt att han erkände att han alls inte var inläst på den djuplodande specialistlitteratur som religionshistoria kräver. Skåden bombasmen! En till sprickgränsen uppblåst nolla. Varför ägnar han sig inte åt sitt yrkesområde istället för att låtsas vara intresserad av frågan om Jesus historicitet?

Hans harm över att ha blivit kallad amatör av den ene teologen får honom att helt tappa perspektivet och håna filosofie kandiat-graden vilken förvisso skänker full legitimitet åt självbeteckningen teolog - fullt utskrivet "teologie kandidat", i vardagsmun "teolog".

Att den här ateisten gränsar till mental obalans märks många gånger i hans texter på Newsmill. I denna alltför utdragna Jesus-debatt på Newsmill misslyckas han återigen hålla demonerna i schack, och rasar ner i byfånens ogrundade tyckande:
"Teologi måste rimligen vara det mest överskattade, innehållslösa, groteska och uppblåsta låtsasämne som finns på våra universitet och högskolor."

Detta från en som kallar sig själv historiker, publicerad och allt annat han snott hop om sig själv! Detta sopberg av svenska ateister och "skeptiker" är den andliga underklassen om det någonsin fanns någon! Och tölpar och rättshaverister förblir vad de är, hur mycket ordsvada de än genererar.

Den här hatiske ateistens horoskop är för övrigt skrämmande likt den unge tyske sociopaten Tim Kretschmers, han som öppnade eld på sin skola och mördade runt tjugo elever innan han tog sitt eget liv. Hoppas den här galna ateisten börjar med sig själv när han känner att allt blivit för meningslöst, gudlös och mörklagd bortom reson som han tydligen är.



*****

Det är symptomatiskt att den överlånga diskussionen på Newsmill mellan två utbildade teologer och en skock skeptiker av varierade grad av besatthet redan från början gick i stå eftersom ingen i Sverige, varken på de teologiska institutionerna och naturligtvis inte privattyckare, tycks kunna något om det internationella forskningsläget. Redan då jag tog min fil.kand. i religionshistoria i mitten av 90-talet märkte jag hur daterad den version svenska studenter fick sig till livs.

Jesusskeptikern Roger Viklund har tjatat sina studier av historikern Josefus intill leda och verkar också, femton år senare, fullständigt okunnig om det stora forskningsläget! 

Det är löjeväckande att stanna i en diskussion om vad som kan tänkas vara kristna småfixar av den judiske historikern Josefus texter, när det högintressanta för frågan om kristendomen och Jesus existens ligger i att han själv var aspirant på medlemskap i esséerrörelser i sin ungdom och är en viktig källa för Dödahavsrullarnas identifikation som just esséiska. 

Dessa rullar i sin tur talar indirekt för Jesus historiska existens, bl.a. genom att visa att stora grupper judar det sista århundradet fvt faktiskt väntade sig en Messias och att Nya testamentets Jesus i stora stycken diskuterar mot just en esséisk föreställningsvärld!

Viklunds och andras fixering vid Jesus som efterhandskonstruktioner baserade på "döende/återuppstående vegetationsgudar" eller hellenistiska frälsargestalter, är direkt genanta. Så här gick madame Blavatsky (Teosofin) på sent under 1800-talet när hon sökte förringa den kristna kyrkan och reducera den till ett uttryck för den hellenistiska (grekiska) anden. 

Vissa ser tydligen inte alls i vilken fälla de ramlat i sin privatforskning. Det är faktiskt så nära oavsiktlig antisemitism man kan komma att inte ens överväga judarnas egen historia innan man börjar elda på om hur saker förhåller sig.

Dessa svenska privathistoriker på Newsmill drar bara vanära över landet. Så här illa är det ställt med t.o.m. det grundläggande förståndet som säger att en historiker ska börja söka lokala förklaringar innan man tar till kulturdiffusionistiska idéer. Viiklund är verkligen självlärd och de andra - jag, kan bara inte ta den patologiske hataren på allvar alls som föreläser om historisk metod utan att kunna tillämpa den själv.

Jesusfiguren kan restlöst förklaras av inhemska palestinska skeenden - att rusa ut i Medelhavsvärlden efter material att bortförklara livsödet Jesus är inte seriöst. Eftersom den nytestamentliga textforskningen är så komplex ligger det naturligtvis en poäng i en del hellenistiska färgade efterarbetningar av texten, men dessförinnan finns märkligt detaljerat material som tyder på att det är ögonvittnen i Palestina som av första generationens hörare av traditionen satt den på pränt och sökt komponera en spännande ramberättelse.

Att ingen av de två svenska teologerna introducerat spåren till Döda havssekten och deras texter i den sorgliga Newsmill-debatten beror förstås på att kristendomen inte är särskilt förtjust över idén att Jesus kanske inte var så originell när allt kom omkring. Att han kanske bara var en lägre dignitär i det hierarkiska samfundet eller t.o.m. en exkommunicerad avfälling som gjorde ett soloprojekt av den messianska förkunnelsen! 

I Nya testamentet hörs han argumentera mot ett antal esséiska käpphästar, samtidigt som han fortfar att hålla andra för heliga och sanna. Om det här forskas det sedan årtionden internationellt, men i Sverige sitter några självutnämnda religionskritiker (av en degenererad typ som poserar som historiker) och tjatar småfrågor om kristna interpolationer hos Josefus. Ingen tycks ha uppmärksammat att Dödahavsrullarna verkligen har skrivit om hela det religionshistoriska landskapet vad gäller kristendomen och dess anspråk på unikhet.

Kristendomens största problem med att utvidga sin förståelse beror på att esséerna var nationalistister (här mörkar Josefus en smula). Av de flera jesusbilder som framskymtar i evangelietraditionerna är det inte svårt att förstå varför den inför jordiska makthavare så undersätsiga lutheranska kristendomstypen värjer sig mot Nya testamentets svaga men dock tecken (för dem med ögon att se) på att Jesus "hängde med" svärdbärande rebeller. Att han vägrade besmitta sin hand genom att hålla i ett romerskt mynt, att han går bärsärk bland handelsmännen som profanerar tempelplatsen. 

Om detta oförsonliga hat mot Satan och penningen - och Rom! - kan man läsa mellan raderna i flera av Dödahavsrullarna. Det är den "vilde" Jesus, som kommit "för att sätta världen i brand", som verkar vara den historiskt mest korrekta gestalten - inte den predikade lutherske Jesus som fogar sig under världslig överhet. 

I skenet av detta ska bibelställen som där Jesus säger att "mitt rike är inte av denna världen" betraktas med misstänksamhet. Det kan vara senare tillägg från en tid då de kristna aspirerade på romarrikets gunst och ville tvätta bort den grundmurade tidiga stämpeln som "människohatare".

Konsensus kommer naturligtvis i det längsta att fortsätta förklena den judiska historikern Robert Eisenman teser (han som lyckades kränga rullarna ur ett egoistiskt, kristet forskarsamfund på 90-talet så att hela världen fick del av materialet). Men Einsenmans förtydliganden av den sociopolitiska miljön som så väl förklarar Jesus framstigande (och udda beteende i vissa av Nya testamentets berättelser) är ett formidabelt genombrott i Jesusforskningen. 

Den kanske största bibelforskaren av dem alla i vår tid, åldermannen James R. Charlesworth, intar en moderat hållning i den hett diskuterade frågan om Jesus var en militant aktivist, men det är lätt att se av hans formuleringar att också han förstått att fyndet av Dödahavsrullarna oåterkalleligt förändrat läget för forskningen om den historiske Jesus.

Direkta teman sammanbinder rullarna med Nya testamentet och man måste nu tala om de människor som byggde upp en stämning i landet mot vilken den historiske Jesus interagerade.

Att i det här läget, som Viklund med flera som börjar som skeptiker och sedan bara bygger upp ett vetande i syfte att befästa sitt grundläggande ointresse för vilken doktrin det än må vara, att i detta läge stå kvar i det sena 1800-talets argumentationslinje, är nästan förstummande. Så här låter generation superkorkad som självbildar sig via nätet! Eller snarare: självmedicinerar för att hålla sin religionshatiskhet på hög koncentrationsnivå. Dessa är en sjuk generation människor, den första absolut renodlade produkten av ett sekujlärt nyliberatlt samhällssystem. De är galna.

Sverige är ett B-land av inskränkta viktigpettrar vilket citaten i början tydligt illlustrerar, och aldrig blir den intellektuella nivån så låg som när dessa skeptiker - totala amatörer - försöker kapa frågan om Jesus historiska existens för sin frankt talat sinnessjuka kamp mot något som någon gärna får upplysa mig om vad det är.

Så sjuka är undertonerna hos de här människorna att de i en religionsbefriat värld ganska omgående skulle börja ta livet av varandra istället för den lede fiende de nu diktat ihop och som fräter i deras hjärnor.

*****


Se etiketterna Jesus och några till för ytterligare, rätt ytliga artiklar om Jesus och esséeismen. Det går inte att gå djupare i detalj när svenskarna är så remarkabelt okunniga ens om var själva spelplanen för dagens jesusdiskussion befinner sig. Det är inte skeptikerna som äger den här frågan, de är galet obildade eftersom de inte sällan kommer från en kristen bakgrund, vars antisemitiska historia absolut inte vill att Jesus ska återfå sin ursprungliga judiska kulör! 

Poängen jag sökt trycka på här är att man kan gå tillbaka säg femtio år innan Jesus förmodade födelse år 0 plus-minus några år och via Dödahavsrullarna se hur spåren leder FRAMÅT mot Nya testamentetes Jesus, en figur som här uppenbarligen kommit och gått ganska snabbt men som väldigt många menade var den messias som essérnas texter så tydligt visar att de väntade på. 

Det horoskop som jag tidigare nämnt (möjligen på min andra blogg) och som tycks teckna "Guds utvalde", är inte odiskutabelt ett horoskop (texterna är trasiga!). Det tycks bättre kunnat knytas till den henokiska texttraditionen som lyriskt jublade över det gudomliga barnet Noas födelse. Det liknar en fysiognomisk studie av individ, likt de horoskopresterna som också kombinerar astrologiska observationer med kroppens utseende. Men messias-fragmentet anger bara kroppsliga företräden utan zodiakala referenser. Men beror det på att dokumentet är så illa bevarat?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar