tisdag 26 juli 2011

Historia med eller utan egen agenda

Bibelforskning (som jag inte sysslar med) har Nya testamentet nedklippt i små textfraser och utströdda över ett gigantiskt arbetsbord, så att säga. Minsta detalj i texterna synas för att se om där finns anakronismer, små gliringar eller kommentarer till situationer som inte blev aktuella förrän efter Jesus levnad. Grekiskan lusläses på jakt efter vad eventuellt underliggande hebréiska eller araméiska original kan ha haft för ordalydelse.

Men lusläsandet av minsta bistats hittar förstås också tecken som verkligen tyder på att det finns en kärna i texterna som går tillbaka till människor som mindes Jesus. Det kan rör småsaker som någon detalj i statsbilden (Jerusalem). 

Privatspanare som Roger Viklund, flitig på Newsmill och förnekare av en historisk Jesus, verkar ofta inte ens medvetna om hur mycket intern evidens texterna rymmer för en tidig datering (av minnena som återberättas).

Genom att å andra sidan studera de gnostiska evangelierna (funna i en åker i Egypten 1945) inser man hur ofattbart fort en tradition kan korrumperas. De här texterna om Jesus är verkligen fullständigt sönderskrivna av sekundär mytologi och de dateras väl alla till 2a århundradet. (Thomasevangeliget och intressanta passager i några andra evangelier undantaget.)

Jesus yngre bror Jakob förärades egna evangelier - så viktig var han som tog över "fåraskocken" sedan ledaren korsfästs! Men även här har kosmisk spekulation spätt ut den historiska figuren, brodern är redan suddig i kanterna, mycket suddigare än vissa karakäriska i jesusporträtten i Nya Testamentet - inte minst de tydliga tecken på att läraren hade häftigt humör, en faktiskt föga insäljande detalj om det är ett kärleksbudskap man ska kränga och därför enligt forskningens kluriga logik snarast ett tecken på att episoden är historisk och inte fiktion!

Av Dödahavsklostret utanför Jerusalem minns de här egyptiska texterna knappt någonting. Det syftas dunkelt på att den egyptiska församlingen en gång utvandrat från Gomorra – en hänvisning till den döda och karga miljön runt Döda havet där Ljusets barn bodde. Samma Ljusets barn som också Jesus med uppskattning omnämner i Nya testamentet.

Jag har sagt det förr (fastän själv inte ens amatörforskare): jag vet inte hur svenska historiker plus amatörer som Viklund kunnat hamna så snett det går att komma jämfört med det internationella forskningsläget. Men det beror säkert på något tidigare stolpskott som Alvar Ellegård som inledde den typiskt svenska grenen av "Jesus har aldrig funnits"-idén.

Jag gissar t.ex. att Ellegård gillade John Marc Allegro, en upprorisk icke-kristen översättare på 60-talet av Dödahavsrullarna. Han ville upphäva Jesus existens genom att identifiera honom med ledarrollen i den här sekten. (Rättfärdighetens lärare, noterade professor Gaster, är lika troligt en tjänstetitel som flera i tur och ordning kan ha haft som kodnamn för en enskild individ.)

Svenska skeptiker är så kriminellt illa pålästa för att föra det väsen de nyligen gjort på Newsmill att de inte ens vet vilka poäng de kunnat plocka mot de kristna - som de uppenbarligen hatar (sjuka individer som de är) genom att introducera Dödahavsrullarna i resonemanget. 

Skälet varför inte esséerna och kristendomen tydligt blivit identifierade som samma rörelse är att detta skulle göra kristendomen mindre unik, och en troende forskare är lika usel som en Allegro som bara är ute efter att förringa kristendomen. Ingen av parternas har förstått att det vetenskapliga sökandet inte ser det som någon personlig seger att komma fram det ena eller det andra resultatet.

Det gör svenska skeptiker till löjeväckande småbarn i sitt tjafs på Newsmill. De är inte ens på samma bana som vetenskapen, och det inkluderar även Roger Viklund som har missat religionshistoriens viktigaste textfynd. Inte i ett enda debattinlägg har han nämnt Dödahavsrullarna, och det finns bara en enda rimlig anledning till det: han är själv en irrationell reaktion på något kristet i hans miljö, kanske barndomsundervisning. 

Hela hans vridna världsbild handlar därför om att tillbakavisa den historiske Jesus och göra honom till en litterär fiktion som inspirerats av författare utanför Palestina, människor med den hellenistiska kulturens olika religioner och heroiska figurer i sin omedelbara miljö. 

Roger Viklund beter sig som en antisemit skulle göra om man ville håna judar: låtsas som om Palestina i provinsen Syrien inte ens existerade eller judendomen i dess många former heller för den delen. Givet kristendomens antisemitiska arv beter han sig med andra ord fortfärande själv som den kristendom han tror sig kunna sticka håll på i sina missriktade amatörforskning. Vissa borde dreja krukor istället.

Om man inte börjar med att forska i landet där en påstådd historia sägs ha utspelat sig, då kan man lika gärna lägga ner. Då har man inte förstått ens grunderna av forskningsmetodik. 

Då blir det man producerar bara ett värdelöst och skevt manifest, av samma typ som den norska massmördaren producerat. Möjligen producerat med större noggrannhet men likväl en osund produkt, garanterad att hamna bland böckerna man kastar i soporna. De är inte ens värda platsen de upptar i bokhyllan.

Jag sållar regelbundet bort sådan litteratur från mina hyllor, vartefter jag på den egna resan inser hur ohållbara författarnas världsbilder eller utgångspunkter varit. Allegro var en favorit när jag var tjugo, men vid femtio ser jag hur hans ateistiska agenda skadade hans forskargärning.

5 kommentarer:

  1. Med förlov sagt tror jag inte att din och Viklunds inställning egentligen är så olika varandra i grunden. Att berättelserna om evangeliernas Jesus till stora delar inte kan stämma med verkligheten är ni nog, liksom många andra insatta, ense om. Sedan är frågan hur "förlagan" har sett ut, och där finns det ju många idéer har jag förstått...
    S

    SvaraRadera
  2. PS: Även om Viklund inte har nämnt Dödahavsrullarna på sin blogg behandlas de i hans bok. Jag har den inte själv, men av innehållsförteckningen på nätet(http://www.vimi.se/innehall/innehalls.htm) framgår att Dödahavsrullarna behandlas i sektion 2.6.1 liksom fr a i kap 3.5 som behandlar esséerna.
    S

    SvaraRadera
  3. Har du något tips på litteratur på svenska om detta som du skriver i första stycket?
    (Nya testamentet nedklippt i små textfraser och utströdda över ett gigantiskt arbetsbord,)
    Det skulle vara intressant att läsa.
    Rune

    SvaraRadera
  4. @S. Det viktiga i det jag säger är att man kan ha en agenda redan innan man påbörjar sin privatforskning. Finns affekt eller en dold agenda är man inte längre en ren kanal för sanningen (det vetenskapliga idealet).

    Som du förstår har jag inte bedömt det vara tiden värt att läsa privatforskaren. Innehållsföreteckningen ser exakt ut som en 10 poängs universitetskurs i Gamla och Nya Testamentet (jag minns särskilt lärarens påpekande om källors sammansatta natur, hur Jahvisten och Elohisten är två helt olika texter som kommit samman i Första Mosebok.)

    Den här boken har gapat över för mycket inser jag direkt av innehållsförteckningen. Troligen därför yrkesmän har avfärdat den. Författarens soltecken är Skytten som sprider ut sig stort men mycket tunt. Givet innehållsförtecknens enorma anspråk är det lätt att inse att det som rör Dödahavsrullarna är ytligare än ytligt.

    Jag ser dock att han tycks ha övertagit den judiska historikern Robert Eisenmans grundforskning ("Den etiopiska drottningen och drottning Helena av Adiabene"), så delar av det aktuella forskningsläget måste han ha absorberat. Men vad hjälper det när han redan från början var ute för att prata om en Jesus som aldrig existerat? En skitbok, men den kanske duger som en summering av huvudpunkterna i den akademiska kurslitteraturen om man struntar i författarens egen agenda. Men sådan information kan lika gärna inhämtas direkt från de allt bättre artiklarna på engelska Wikipedia.

    @Rune. Jag tror jag nämnt det tidigare. Sverige har ingen vettig litteratur i dessa ämnen. Norrmän och danskar gör utmärkta insatser inom Dödahavsrulleforskningen men forskarspråket är, tyvärr, engelska. Jag bedrövades själv nyligen när jag köpte en hutlöst dyr (700:- begagnad, 1400:- ny) samling forskaressäer på temat "Vi och dem" (sociala identiteter) i Dödahavsrullarna.

    Av den engelska bokens 260 sidor (notera åter priset för forskarlitteratur!) visade sig en tredjedel av sidorna vara skrivna på franska, av franska forskare. Det här är alltså inte ens avsett för vanliga dödliga, du förutsätts kunna inte bara grekiska, latin, och hebréiska, utan även engelska, franska och tyska. Det kanske inte är så förvånande att Sverige överhuvudtaget inte deltar i den intellektuella europeiska diskussionen. Istället frodas "religionskritik" här, okunniga och hatiska människor med miljoner åsikter och knappt någon kunskap alls. Ett bakvatten. Återföds jag svensk (en gång till) är det för att jag syndat svårt!
    :-)

    SvaraRadera
  5. Trodde nästan det, att det var på engelska. Engelska eller swahili är lika oläsligt för mig. På min tid under femtiotalet var inte engelskan fullt ut lanserad i skolorna. Dock klarar jag att köpa en varmkorv på detta språk men det får bli utan senap eftersom jag inte har kläm på hur den benämns.
    Får tills vidare avvakta om någon vill skriva om denna intressanta forskning på begripligt språk.
    Rune

    SvaraRadera