Historia med eller utan egen agenda

Bibelforskning (som jag inte sysslar med) har Nya testamentet nedklippt i små textfraser och utströdda över ett gigantiskt arbetsbord, så att säga. Minsta detalj i texterna synas för att se om där finns anakronismer, små gliringar eller kommentarer till situationer som inte blev aktuella förrän efter Jesus levnad. Grekiskan lusläses på jakt efter vad eventuellt underliggande hebréiska eller araméiska original kan ha haft för ordalydelse.

Men lusläsandet av minsta bistats hittar förstås också tecken som verkligen tyder på att det finns en kärna i texterna som går tillbaka till människor som mindes Jesus. Det kan rör småsaker som någon detalj i statsbilden (Jerusalem). 

Privatspanare som Roger Viklund, flitig på Newsmill och förnekare av en historisk Jesus, verkar ofta inte ens medvetna om hur mycket intern evidens texterna rymmer för en tidig datering (av minnena som återberättas).

Genom att å andra sidan studera de gnostiska evangelierna (funna i en åker i Egypten 1945) inser man hur ofattbart fort en tradition kan korrumperas. De här texterna om Jesus är verkligen fullständigt sönderskrivna av sekundär mytologi och de dateras väl alla till 2a århundradet. (Thomasevangeliget och intressanta passager i några andra evangelier undantaget.)

Jesus yngre bror Jakob förärades egna evangelier - så viktig var han som tog över "fåraskocken" sedan ledaren korsfästs! Men även här har kosmisk spekulation spätt ut den historiska figuren, brodern är redan suddig i kanterna, mycket suddigare än vissa karakäriska i jesusporträtten i Nya Testamentet - inte minst de tydliga tecken på att läraren hade häftigt humör, en faktiskt föga insäljande detalj om det är ett kärleksbudskap man ska kränga och därför enligt forskningens kluriga logik snarast ett tecken på att episoden är historisk och inte fiktion!

Av Dödahavsklostret utanför Jerusalem minns de här egyptiska texterna knappt någonting. Det syftas dunkelt på att den egyptiska församlingen en gång utvandrat från Gomorra – en hänvisning till den döda och karga miljön runt Döda havet där Ljusets barn bodde. Samma Ljusets barn som också Jesus med uppskattning omnämner i Nya testamentet.

Jag har sagt det förr (fastän själv inte ens amatörforskare): jag vet inte hur svenska historiker plus amatörer som Viklund kunnat hamna så snett det går att komma jämfört med det internationella forskningsläget. Men det beror säkert på något tidigare stolpskott som Alvar Ellegård som inledde den typiskt svenska grenen av "Jesus har aldrig funnits"-idén.

Jag gissar t.ex. att Ellegård gillade John Marc Allegro, en upprorisk icke-kristen översättare på 60-talet av Dödahavsrullarna. Han ville upphäva Jesus existens genom att identifiera honom med ledarrollen i den här sekten. (Rättfärdighetens lärare, noterade professor Gaster, är lika troligt en tjänstetitel som flera i tur och ordning kan ha haft som kodnamn för en enskild individ.)

Svenska skeptiker är så kriminellt illa pålästa för att föra det väsen de nyligen gjort på Newsmill att de inte ens vet vilka poäng de kunnat plocka mot de kristna - som de uppenbarligen hatar (sjuka individer som de är) genom att introducera Dödahavsrullarna i resonemanget. 

Skälet varför inte esséerna och kristendomen tydligt blivit identifierade som samma rörelse är att detta skulle göra kristendomen mindre unik, och en troende forskare är lika usel som en Allegro som bara är ute efter att förringa kristendomen. Ingen av parternas har förstått att det vetenskapliga sökandet inte ser det som någon personlig seger att komma fram det ena eller det andra resultatet.

Det gör svenska skeptiker till löjeväckande småbarn i sitt tjafs på Newsmill. De är inte ens på samma bana som vetenskapen, och det inkluderar även Roger Viklund som har missat religionshistoriens viktigaste textfynd. Inte i ett enda debattinlägg har han nämnt Dödahavsrullarna, och det finns bara en enda rimlig anledning till det: han är själv en irrationell reaktion på något kristet i hans miljö, kanske barndomsundervisning. 

Hela hans vridna världsbild handlar därför om att tillbakavisa den historiske Jesus och göra honom till en litterär fiktion som inspirerats av författare utanför Palestina, människor med den hellenistiska kulturens olika religioner och heroiska figurer i sin omedelbara miljö. 

Roger Viklund beter sig som en antisemit skulle göra om man ville håna judar: låtsas som om Palestina i provinsen Syrien inte ens existerade eller judendomen i dess många former heller för den delen. Givet kristendomens antisemitiska arv beter han sig med andra ord fortfärande själv som den kristendom han tror sig kunna sticka håll på i sina missriktade amatörforskning. Vissa borde dreja krukor istället.

Om man inte börjar med att forska i landet där en påstådd historia sägs ha utspelat sig, då kan man lika gärna lägga ner. Då har man inte förstått ens grunderna av forskningsmetodik. 

Då blir det man producerar bara ett värdelöst och skevt manifest, av samma typ som den norska massmördaren producerat. Möjligen producerat med större noggrannhet men likväl en osund produkt, garanterad att hamna bland böckerna man kastar i soporna. De är inte ens värda platsen de upptar i bokhyllan.

Jag sållar regelbundet bort sådan litteratur från mina hyllor, vartefter jag på den egna resan inser hur ohållbara författarnas världsbilder eller utgångspunkter varit. Allegro var en favorit när jag var tjugo, men vid femtio ser jag hur hans ateistiska agenda skadade hans forskargärning.