torsdag 8 juli 2010

Reinfeldt & fängelsehålan

Ödeshjulen rullar långsamt på. I föregående inlägg påminde jag om hur väl Mona Sahlins väg för närvarande överensstämmer med det medeltida kinesiska prognossysstem som gör anspråk på att ha kartlagt ödets principiella natur - en sextio (eller om man så vill 180) år lång cykel som upprepas om och om. 

I indisk astrologi känner man en 120 år lång cykel där planeterna turas om att regera, så det är ganska uppenbart att vi har att göra med representativa modeller snarare än verkligheten själv. Det skulle kanske t.o.m. en kulturlös scientist kunna medge om han nu hade en dag av ovanlig självinsikt och förstod den fiktiva naturen i sin egen begränsade och begränsande världsbild.

I detta kortinlägg måste jag säga samma om Reinfeldt: hur ytterligt väl stämmer inte arbetsmarknadsminister Littorins plötsliga avhopp under mystiska omständigheter in på den arme statsministerns sommarprognos. Det är som "Tio små negerpojkar" - Reinfeldts gäng blir bara mindre och mindre (AB).

Gå gärna tillbaka till det här inlägget om du inte redan läst det och se hur skrämmande väl den kinesiska visdomen målar upp en bild av Reinfeldt som nedstörtad i en fängelsegrop. 

Eftersom Littorin stod honom så nära kanske det är en "telepatisk" inblick vi får - hur Reinfeldt under perioden visualiserar sin genommaterialistiske partikamrats stundande undergång. Bara allt för likt det egna ödet i fråga om regeringsmakten...

Författaren Jorge Luis Borges hoppades en tid skulle komma när mänskligheten växt sig större än den tarvliga politiken och inte längre behövde ledare. För den sublima och filosofiska tanken snuvades han på Nobelpriset i litteratur av, vad jag förstår, en lätt vänster-rosa svensk Nobelkommitté. 

Det här landet, som bara har politik kvar att vara religiös inför, kommer att bli sist att göra entré i den nya bättre världen. I mina ögon spelar det ingen som helst roll vilka som har makten i Sverige. Landets hela grund är så vanartigt byggd, dess materialistiska världsbild så totalt i konflikt med verkligheten själv. Och om grunden är rutten, hur bra kan landets medborgare själva bli - inklusive sina folkvalda?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar