torsdag 29 juli 2010

De scientistiska myterna krackelerar

I en lustig synkronicitet meddelar TT att det beror på hur man mäter, huruvida man lider av vitaminbrist eller inte, bara dagen efter att jag läst rymdflygsingenjören Wolfgang Smith påpeka att geocentrismen faktiskt inte kan falsifieras av naturvetenskapen! I Einsteins relativistiska världsbild finns inte mer trängande skäl att lägga solen i centrum än att behålla jorden där.

Varje grandios spekulation från astrofysikerna ("big bang") bygger på antaganden som inte går att bevisa. Bland exemplen anför Smith den stellära parallaxen som, fast den själv är ett rent antagande, används som om den vore ett bevisat faktum för att avgöra distansen till andra objekt i universum. (Frågan om universums ålder kommer också in här.)

Smiths dekonstruktion av den världsbild vi alla tror på utan att veta att den, faktiskt, bara är rena fabler, är så häpnadsväckande att jag fick påminna mig om den här äldre herren faktiskt är en av hjärnorna som skapade förutsättningarna för NASA:s rymdfärder genom att matematiskt lösa det praktiska problemet med farkostens återinträde i atmosfären utan att brinna upp. Här är med andra ord en snillrik man som haft tid i sitt långa liv att fundera på relativitetsteorin ur en mängd synvinklar.

Det finns alltså anledning att som svensk fråga sig om vi är helt ute och cyklar i de flesta frågor i livet. Vi är väl en av de mest filosofi- och religionsbefriade länderna i Västeuropa och de mest slaviska anhängarna av "mätvärden" och "relativisering" ("nivellering", "jämlikisering") och de fabler som scientister spinner runt sin värderelativism som en fallen tidsålders överstepräster. Vi kan ha bytt ut en myt som i själva verket har mer att talar för sig mot en myt som garanterat är skapad av människans skenande föreställningsförmåga.

*****

Uppvaknandets tid närmar sig, om än inte just 2012 (människan behöver kvantifiera sitt liv, det tillhör den skadade själens disposition). Försök komma på en enda människa i Sverige som inte resonerar inuti den fabel som scientismen som helhet är! Rävaktiga politiker och retoriker, hierarkihatande feminister och sjukdomsförnekande hbt-are: det kommer att bli helt tyst i landet om folket plötsligt skulle se igenom sin godtyckliga världsbild, spunnen av spinndoktorer för att värna särintressen.

I den meditativa tystnaden skulle samtidigt en större, icke-relativistisk verklighet återigen göra sig hörd. Men det är samtidigt det sekulära samhällets död, och vi vet att av alla ting är detta det sista den luciferiskt fallna själen önskar sig. Den vill inte vakna upp till individuellt ansvar.

Så det blir nog något i stil med 2012-apokalypsen för det här landet. När tidsåldersskiftet kommer, kommer inga mätbara aspekter att kunna anföras som förklaring till förändringen. Det är helt enkelt en högre ontologisk ordning som "fått nog" av människans missbruk av ord som "frihet" och "yttrandefrihet". Den kommer att bryta sig in. Som en tjuv om natten.

Två böcker av Wolfgang Smith som med fördel läses i kronologisk ordning:

The Quantum Enigma (1995)
The Wisdom of Ancient Cosmoloy (2004)

Den förra klargör varför kvantfysiken inte sysslar med den verkliga verkligheten (som är kroppslig) utan bara med ett tunt subset som Smith kallar den "fysiska världen" och som helt består av mätvärden sammanlänkade av teorier. 

Det är denna pseudoverklighet som den materialistiska vetenskapsmannen har lyckats smuggla in i folkmedvetandet så att vi som de jubelidioter vi är börjat mumla - i trans - att vi är moderna och upplysta och att religion och filosofi kan placeras på historiens sophög. Smith är själv kristen, ja, men hans argument är inte baserade på tro utan intellektuell analys av kategorisammanblandningen i det sekulära västmedvetandet.

Den senare boken är ännu en ögonöppnare - det är här han visar mer av godtyckligheten i den västerländska, sekulära världsbilden som många tror är etablerad sanning.

Jag har just beställt "Cosmos and Transcendence: Breaking Through the Barrier of Scientistic Belief", men jag ser en amazon-recension redan från 2000, så det är möjligt att den boken redan täcks in av senare arbeten. I vilket fall har Smith helt nyligen givit ut ännu en bok i denna fascinerande västerlandets självuppgörelse i dessa yttersta tider.

Vitaminbrist eller inte - det är det mindre problemet! Men så stort för svenskarna eftersom de lät sin värld bli ack så liten.

*****


Se även: Ytligheten i Sveriges horoskop - en annan vinkling på det här inläggets grundtanke, samt Wolfgang Smiths horoskop.

Om vitaminbristens vara eller inte vara beroende på mätmetod, se DN.

Inte helt obesläktat: Expressen om amerikanska psykiatriska förbundets makt över hela västvärlden i frågan om vad som är psykiskt friskt eller sjukt och pseudoproblemet (?) "mångas oro över att inte hålla sig inom normaliteten".

Ämnet anknyter till en brittisk psykiaters upptäckt efter 40 år i yrket. Givet vår godtyckliga västerländska världsbild kunde britten själv vara i farozonen att bli sjukstämplad! Så illa är det med västerlandets "mätmetoder" - en följd av den sekulära, postmodernistiska och relativistiska förvirringen.

12 kommentarer:

  1. Du har uppenbarligen fullständigt missuppfattat den vetenskapliga modellen.

    SvaraRadera
  2. Som vanligt en träffande iakttagelse levererad med en allt för stor lust att raljera. Synd på så rara ärter. Har du aldrig funderat över huruvida det kanske är oklokt att förolämpa de människor du vill upplysa? Eller vill du inte upplysa? Vad vill du i så fall med dina skriverier?

    i bästa välvilja,
    Pappan

    SvaraRadera
  3. Intressant, som vanligt. Men jag tycker inte man helt ska kasta vetenskapen på historiens sophög. Istället är den ideala modellen att den moderna vetenskapen anammar de gamla filosofernas visdom så att bägge skolorna förenas till ett tillstånd av högre förståelse.

    SvaraRadera
  4. Visst kan man kritisera många naturvetare för hybris, men du kastar i så fall verkligen sten i glashus...

    Du tror dig (eller låtsas) begripa vad Einsteins arbeten gick ut på; styrkt av detta påstår du sen att en av planeterna i ett solsystem lika gärna kan ses som solsystemets centrum.

    Det är ju helt befängt! Du verkar ha missförstått vetenskapens grundprinciper helt. Kanske inte ens avsiktligt...

    SvaraRadera
  5. Albert, du upprepar ordagrant Wolfgang Smiths tankar här. En ny sanning renderar inte en gammal sanning helt oduglig, men visar på ett större landskap. Samma syn på sanning som hos "de gamla kineserna" för övrigt. Efter att konstaterat att heliocentrismen vs geocentrismen inte kan avgöras av fysiken påpekar Smith att heliocentrismen rimmar bättre med den eviga filosofins gestalt! Ja, han är naturligtvis mer påläst och subtil än så. Rekommenderas.

    Ingen tycks ha noterat min avsiktliga ämnesglidning - imprecisa mätmetoder inom medicinen förvandlades till den mer trängande frågan om vilken världsbild, övergripande gestalt, att ta avstamp från. Det tackar jag för.

    SvaraRadera
  6. @Siwert, Albert, Pappan: Om ni begrep hur mycket fysik och matematik på olika plan som ligger bakom det enkla faktum av vi överhuvudtaget kan sitta här och gräla via datorer... Hade vi istället tagit antika skrifter, religioner, och flummiga filosofer på allvar hade vi varit kvar i just antiken.

    Vetenskapen är i grunden egentligen bara ett systematiskt bondförnuft, då den är empiriskt verifierbar, dvs BEVISLIGEN hjälper oss bygga fungerande konstruktioner...

    Att vissa forskare har hybris och flummar iväg, det skall helt tillskrivas dem, inte på något sätt den vetenskapliga principen som sådan.

    SvaraRadera
  7. @"Om ni begrep...

    Att "vetenskapen egentligen bara [är] ett systematiskt bondförnuft", var hela min poäng med inlägget. "Begrep" du inte det?

    Slå upp termen "scientism" och smaka på skillnaden mellan vetenskaplig metod och vetenskapen som substitut för en verklig, hållbar världsbild.

    Se även i tiden nästföljande inlägg.

    SvaraRadera
  8. Nej det begrep jag verkligen inte.

    Du tycker alltså att det är fel, eller ytligt, att basera sin världsbild på (sunt) förnuft, är det så man skall tolka det? Det framstår i så fall lite självmotsägande att försöka ARGUMENTERA för en sådan ståndpunkt, argumentation bygger ju ändå på förnuft...

    Jag hört talas om termen ett par gånger, men blev väl inte så imponerad. Kritiken som ligger i ordet är ju dessutom rätt intuitivt begriplig om man, som jag, ibland reflekterar över liknande frågor och "paradoxer".

    Jag tycker dock inte sunt förnuft och "vetenskaplig metod" står i något slags motsatsförhållande till vare sig "andlighet", konst, fantasi eller andra mänskliga värden, snarare tvärtom.

    Detta verkar mest handla om den gamla vanliga rädslan för att slakta en del heliga kor från religionens och antikens naiva tankevärldar, sådana som egentligen borde varit självdöda för länge sedan.

    Dåliga mätmetoder och oklara definitioner för D-vitaminhalt i kroppen/blodet och det faktum att man numera tenderar att sätta diagnoser på det mesta, det är problem som har ganska föga med detta att göra. Att se sådant som något slags "ögonöppnare" att flumma iväg på är faktiskt bara kvasireligiöst fåneri.

    SvaraRadera
  9. "Att se sådant (oklara definitioner för D-vitaminhalt i) som något slags 'ögonöppnare' att flumma iväg på är faktiskt bara kvasireligiöst fåneri."

    Jag har i tidigare kommentar tackat för läsarens acceptans av att jag tog vitamin-aktualiteten som språngbräda för att orda om fenomenet scientism. Och här står du nu och sparkar som en sjuårig parvel på en dörr jag öppnade för dig. Det gör dig till en både diffus och osportslig debattör.

    Försök överblicka hela scenen - inklusive din egen tänka insats - innan du gör den. Du uppvisar här några av internettrollets symtom och jag kommer inte att kommentera det här inlägget vidare.

    Men läs professor Nasrs utmärkta kritik av Wolfgang Smith (länk i nästa inlägg) - den klargör mycket som inte kan sägas i korta blogginlägg eller i kommentarfältet.

    SvaraRadera
  10. "Läsarens acceptans"? Jag har inte accepterat något sådant...

    "Sjuårig parvel", ja kanske det?! Barn brukar ju ha en fin förmåga att genomskåda lismande, falskhet och nonsens.

    Ordet "diffus" är ju klockrent stenkastande i glashus. För övrigt är detta ingen sport, och att du sen provar knepet att kalla mig "internettroll" visar nog mest bara vilken hal sort du är.

    /Hälsningar, Henrik

    SvaraRadera
  11. Förstår du fortfarande inte?

    Jag tackar läsarna för att de var nobla nog att överse med min tematiska glidning och du kunde ändå inte motstå frestelsen att sparka på en öppen dörr. Kommentar överflödig.

    Studera hellre Wolfgang Smith via Nasrs grundliga genomgång (nästa inlägg), den tänkaren skärper verkligen sinnet. Faktum är att genomgången är så detaljerad att man (nästan) kan hoppa över boken om man söker orientering av vad som är problemet med missbruket av vetenskapen (sk scientism).

    Vänligen, Siwert.


    PS på temat "att möta upp det saken gäller".

    Vad "Pappan", då och då protesterande mot inläggens formspråk, inte uppmärksammar, är åtskillnaden mellan fingret som pekar mot själens nobless och noblessen själv. Det pekande fingret är neutrala Merkurius (budbäraren) som givetvis kan använda även "hala" medel om syftet är vällovligt.

    Men om mottagaren befinner sig på Kierkegaards estetiska stadium, fariseen som hellre putsar kärlets utsida, då har vi naturligtvis ett kommunikationsproblem.

    Min kommentar, apropå Pappans, är att scientistiskt hjärntvättad ungdom är en redan förlorad population. Det enda att göra är bidra så de snabbare når det extremläge där livet självt sätter in Vändpunkten.

    Dvs, indirekt hjälpa dem genom retorik som garanterat koncentrerar och lyfter fram djupt mörklagda och inte sällan osköna attitydlåsningar (detta är nu direkt en diskussion av, inte det estetiska presentationsskiktet utan Kierkegaard tredje och sista kategori: den andliga statusen).

    Detta är för övrigt inget nytt! Jag talar om Sokrates majevtik i tidsanpassad form. Och ingen kan förneka att detta är en tid för demoner, långt värre än klassicismens Grekland.

    Wolfgang Smith, den respekterade matematikern, talar faktiskt (försiktigt) om scientismen som ren demoni som hemsöker mänskligheten alltsedan Descartes bisarra och djupt olyckliga tudelning av tänkande substans och utsträckt substans.

    SvaraRadera
  12. Detta är ingen fråga om öppna eller stängda dörrar, det handlar om huruvida det DU SJÄLV (inte någon "professor" eller "tänkare") skriver har någon som helst logisk stringens, eller om det bara är inkoherent nonsens. Alltså rent ordbajsande.

    Visst kan man kritisera "västvärldens" överdrivna tilltro till det mänskliga förnuftet, men avfärdar man förnuftet som oförnuftigt, som du faktiskt gör... då kan man förstås påstå precis vad som helst! Detta exemplifieras tyvärr med all önskvärd tydlighet av din egen prosa.

    Men det är du förstås för hal för att erkänna.

    SvaraRadera