fredag 23 juli 2010

Sverige - helvetet på jorden?

[Litania om 3 A4-sidor]

Det parodiska om än inte tragiska med de flesta åsiktsstinna svenskar är att de inte ens kan skilja religionen som historiskt fenomen från religionens tidlösa kärnvärden!

Därav menlöst dravel i varenda kommentarspalt om t.ex. "religionens övergrepp genom historien". Detta ska felbara individer lastas för eller t.o.m. en institutionaliserad intolerans eller politiska ambitioner som maskerar sig som religion.

Men rörelser i det externa sociala rummet är det enda svenskarna tycks kunna uppfatta. Svenskarna är ett folk som otillbörligt reducerar svåra frågor till enbart deras sociala dimension. Svensken är grundligt duperad av en naturvetenskap som utan att kunna bevisa det påstår att människan enbart är en biologisk produkt. Naturvetenskapen söker låtsas som om inga av djuppsykologins märkliga tecken på att vi är något mer överhuvudtaget existerar.

Därför har västerlandet lyckats tränga bort storslagna pionjärer som F.W.H. Myers eller Carl-Gustav Jung till periferin för att inte myten om den materialistiska monismen ska börja anses för problematisk. Och detta pågår dagligen fastän alla de stora kvantfysikerna under 1900-talets första hälft, då oerhörda landvinningar skedde, vänt sig mot denna myt. Materialismen är falsifierad.

Så många har något att vinna på att vi fortsätter med en mekanisk världsbild som är stendöd. Särskilt den enkla ingenjörssvensken vill inte fundera för djupt över materia/energi och kvantvärlden med dess påminnelse om att verkligheten mer påminner om det religionerna alltid har talat om än den enkla och robusta 1800-talsmaterialismen - maskiner, ånglok, prylar…

Och när således det som svenskarna kallar sitt toppskikt - vetenskapsmän - inte har någon som helst koll på vad klockan ringde in en ny gåtfull världsbild (och vändpunkten är snart ett sekel gammalt!), förstå då hur det låter nere i folkdjupet. I det här landet tror folk uppriktigt att religionen förpassats till historiens soptipp. De har som sagt inte ens besinnat vad ämnet är, utan väljer ut dess "historiska linje" och "dess sociala organisationsformer" att "tycka" och ha åsikter om. Detta är att göra det väldigt enkelt för sig! Faktiskt, det är ett av den katolska kristendomens dödssynder: lättjan - intellektuell lättja.

Religion - riktig religion - å andra sidan, kretsar kring det svenskarna verkar sakna i sina kroppar: en själ! Latinets "religare" innebär att åter länka sin själ mot dess källa (det gudomliga), ungefär som man omkalibrerar ett mätinstrument som tappat bäringen. Religion är faktiskt en "privatsak" när allt kommer omkring, den kan inte förmedlas via sociala spektakel med mindre deltagarna är "där", medvetna och öppna som individer.

Eftersom alla religioner i världen har som grundantagande att det gudomliga är en obruten enhet och paradoxalt nog ändå förekommande i centrum av varje varelse, blir ett kriterium på om sann religion är för handen huruvida människor stödjer varandra eller skadar varandra. Per definition kan det en terrorist gör mot sin omgivning rubriceras som religion. Men hur dumma är inte svenskarna, låsta i någon fixering, eftersom samma falska argument som säger det motsatta valsar runt i folksjälen som ett förgiftningstillstånd!

Religionsfientliga svenskar indikerar således (som om någon behövde ställa sig frågan) en grupp som saknar religion - som inte hittar "hem" till andra människor och företeelser eftersom de saknar kontakt med sitt eget psykiska centrum.

Svenskarna - dessa produkter av samhället - sekularister - är en hoper felkalibrerade mätinstrument och därför desorienterade i hela sitt tankeliv. De avskyr den gamla gråsossigheten men är själva totalt de-humaniserade. De har satt fokus just på samhällsordningen istället för på sitt eget centrum. Svensken anses snäll och tråkig just för att han tappat kontakten med sitt centrum. Svensken saknar individualitet.

Och i avsaknad av ett individuellt centrum finns inget som förenar svensken med någonting i omvärlden. Detta följer naturligt av nämnda postulat, det om alltings essentiella enhet. Svensken kan varken identifiera sig med den kristne, med juden, med muslimen, eller med någon annan. 

Tvärtom, i det här sakernas tillstånd drar sig den svenske utilitaristen (i bemärkelsen någon som utnyttjar och instrumentaliserar sin värld) ner mot Sydostasien för att köpa unga villa människors kroppar i själlöst sex. 

Så lever människor som förlorat kalibreringen mot centrum. De ser inte längre sig själv i sin nästa. De är länge än svin, långt lägre. Svinen har åtminstone djurets naturliga värdighet. De varelser jag talar om nu är demoner, aktiva agenter för det onda, för separatistiska läror.

Sverige är för närvarande "landet som Gud glömde" vid världens ände, vid Ultima Thule. Är det här en straffkoloni för själar som sorterats bort från den del av mänskligheten som utvecklas tillsamman och lär sig av historien? (Samma historia som svensken "fryser" och gör till en åskådningsform för att slippa delta själv.)

Är isen i Dantes helvetesregioner Skandinavien, numera "världsberömda" för sin oginhet mot utsatta, främlingar och flyktingar?

Vilket "straff" väntar dem som inte blir medvetna om den tankemiljö de gjort till sin egen och använder som ursäkt för att vakna som centrerade individer?

Hur vända den här sorgliga utvecklingen?

Till att börja med borde den opinionsbildande gruppen Humanisterna kriminaliseras. Den skada deras sådd av misstro mot alla världsbilder utom den distinkt inhumana scientism de prånglar ut under falsk beteckning åsamkar det svenska samhället borde kvantifieras. Kvantifieras i termer av dess bidrag till våld i förorten mellan invandrarungdom och svenskar och på andra punkter i samhället där väven nu är hotande nära att brista och vi inte behöver en enda grå människa med miniräknare i handen ytterligare.

Inte heller de sekulära lärosätena är utan sin skuld till svenskens andliga och intellektuella förfall. För det är härifrån styrningen av politikerna - marionetterna - borde ha utgått, fast så ej skett.

Sekularismen - importen av enbart externa sinnesdata på kollektiv och individuell nivå - har sakta förlamat det svenska samhället inifrån. Kvar ses nu bara en mängd fullständigt orörliga intellekt, avstannade mitt i steget och roterande (patologiserande) runt en handfull klichéer. Hela svenska folket repeterar mantrat "jämlikhet" i djup hypnos och ingen lever upp till det för ett ögonblick. Det kallar jag ett helt folk i djup självlögn.

Älska din nästa som dig själv, var budet. Så enkelt. Men så obegripligt för den som fått lära sig att den sekulära människan inte äger ett eget centrum att utgå från. 

"Miljön gjorde mig så här ömklig." Skitsnack. Vakna upp! Du svensk håller låg internationell klass som människa, och lapa inte inbilskt åt dig av Kirsten Dunst på filminspelning i Trollhättan när hon säger att alla svenskar verkar så snälla. Det är bara bristen på individualitet hon ser, bristen på genuin godhet! 

Det Kirsten Dunst ser är ett folk i hypnos - omedvetet utför de sina sociala rollspel från dag till dag. Det där svenska vemodet, det är just känslan av att något inte står helt rätt till, känslan av att man kanske inte är helt vaken, inte riktigt fått med det viktiga i sin ekvation. Inte riktigt räknar med sitt Själv.

*****

Se även DN som idag "ompublicerar" brevet Är vi beredda att älska juden och muslimen?


Se även den astrologiska studien Ateism gör människan allt fulare.


4 kommentarer:

  1. Mycket insiktsfullt!

    Se gärna min blogg, sjaelenskrigare.blogspot.com där vi publicerar tankegångar som ligger mycket nära det jag läst här!

    Mvh

    Egon Malm

    SvaraRadera
  2. Fast själen sitter inte i kroppen.
    Det är kroppen som sitter i själen.

    pax vobiscum,
    Ppn

    SvaraRadera
  3. Den köper jag gärna, Plotinus gamla formulering.

    SvaraRadera
  4. Fint skrivet om ett folk som jobbar hårt för att fylla soptipparna och spenderar fritiden i köpladorna.

    SvaraRadera