måndag 31 januari 2011

Psykotikern & avataren


Electric Light Orchestra 1975:
Fångar i en lägre dimension.

Den materialistiska livsfilosofin uppmuntrar inte direkt till introspektion eftersom det inte sägs existera någon "insida" enligt denna underliga världsbild.

Sverige har med hull och hår köpt det här paradigmet, och så länge en befolkning saknar stoltheten som levande varelser och enbart ser sig som kroppar som ska näras och trimmas och förses med en miljö av god standard, finns det ingen möjlighet att _utifrån_ besiktiga psykets försåtliga egoprincip och upptäcka att den världsbild den bygger är helt förvrängd.

Eller med ett enda enkelt ord - som svenskarna numera tycker är genant och stämplat som "vänster": SOLIDARITET (ömsesidigt ansvar). Jag hör mest "MIN yttrandefrihet" nuförtiden vilket visar att egoprincipen skapar sämre intellekt i människorna än i tidigare årtionden.

Ingen har förstått mekanismen bakom samtidens psykiska degeneration, men det är datorskärmen som degenererar förståelsen!

Skärmens platta utblick på världen motsvarar det psykotiska medvetandetillståndet där verklighetens 3D eller djupperspektiv saknas. (Den psykotiska människans upplevelse av världen har ibland kontrasterats med det psykedeliska tillståndet där världen "öppnas upp", fördjupas och upplevs som djupt meningsfull.)

Man kan fråga sig om 3D-skärmar, 3D-film och 3D-spel kommer att åtgärda västerlänningens växande mentalsjukdom, i den händelse innehåll och budskap alltjämt utgår från budskapet om att allt bara är yta.

När man tittar på ung populärmusik idag, uppstår lätt viss förstämning. Produktens ytlighet är närmast total, även fast de unga artisterna lärt sig R&B-waila som efter mall. Traditionella former har visserligen alltid förmedlats, men det saknas kreativ gnista i vår tid. Kanske gömmer den sig under någon sten och går att hitta om man söker djupare, vilket man kanske är motiverad att göra under tonåren.

Men jag menar att den kreativa gnistan var mer allmänt fördelad förr. Electric Light Orchestra var åtminstone under 1970-talets första halva ett sådant där idégnistrande popband som både var tillgängliga utan att för den sakens skull sakna "idéfigurer" och suggestioner, bonusmaterial som unga sinnen älskar att avkoda. 

Den elektriska stolen på omslaget till deras "Face the Music" från 1975 är ett ikoniskt skivomslag, men det är baksideillustrationen jag tyckte var fascinerande. Vilket var budskapet här, med fängslade ansikten "flata" och pressade mot en glasyta? Ett budskap om den psykotiska upplevelse som "plattlandsmänniskan" i själva verket har av världen?  (E.L.O. skulle återvända till idén om att vara fångad i ett plan i en rockvideo några år senare.)

Det sägs ju att en "väckt" människa, medveten i femte dimensionen, upplever sina medmänniskor som bara stapplar fram i 4D som kroppar på färd genom tiden, som platta och overkliga fångar i ett drömspel. Som en underart på lägre verklighetsnivå. Men till skillnad från onda filosofier, nazism och andra exklusivistiska synsätt, griper 5D-varelserna gärna in i tid och rum och söker en förändring av sakernas tillstånd.

I äldre och intelligentare kulturer än den materialistiska, kallades dessa varelser för avatarer - ett ord som degraderats sedan den psykotiska datavärlden analogt började använda begreppet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar