[Inlägget en smula obsolet i skenet av den senaste vändningen och tanken om att det rört sig om en politiskt riggad sexfälla - se DN. Eller inte! För enligt AB indikerar den ena kvinnan något lika illa - frivilligt sex där emellertid Assange urartat i någon form av brutalitet!]
Fundamentalismens språk är, det måste medges, kraftfullt! Det är därför svensken är ett så löjeväckande offer för politisk retorik. På den här arenan myntas slagkraftiga uttryck jag vägrar ta i min mun eftersom precis alla i Sverige som sysslar med sagda pseudoreligion rapar exakt samma floskler. Att kalla någon ett Satans verktyg, förekommer å andra sidan bara i borttynande frikyrkliga kretsar.
*****
Fundamentalismens språk är, det måste medges, kraftfullt! Det är därför svensken är ett så löjeväckande offer för politisk retorik. På den här arenan myntas slagkraftiga uttryck jag vägrar ta i min mun eftersom precis alla i Sverige som sysslar med sagda pseudoreligion rapar exakt samma floskler. Att kalla någon ett Satans verktyg, förekommer å andra sidan bara i borttynande frikyrkliga kretsar.
Det är synd, för den objektiva Ondskan är vad det handlar om när människor med dunkelt mjöl i påsen står upp som Rättrådighetens tillskyndare. Från första sekund jag såg ett foto på Julian Assange visste jag att det här var en slem varelse, inte att lita på.
Och med efterlysningen på grund av påstådda våldtäkter under sin tid i Sverige, tänker jag återigen på den klärvoajanta Edgar Cayces profetia om den yttersta tiden för västerlandet. Den verkar direkt besvara Emanuel Karstens fråga i Expressen, "Vad ska man tro?", apropå det här remarkabla vindomslaget för Julian Assange.
Edgar Cayce siade redan på 1930-talet om ett kommande skeende (som inte var det stundande Andra världskriget, som han också siade om). Han talade om en vacklande intentionalitet hos dem som borde vara Ljusets apostlar, och med de dubbelnaturer som då resulterar skulle mänskligheten veta att Harmageddon hade kommit!
Det verkar vara nu, gott folk!
Här är mina dystra tankar för några dagar sedan om den Assange alla andra prisade. Notera hur i backspeglen parallellerna med sångaren Clifford T. Ward - "no angel" - kan dras längre. Jag anade i den musikerns karriär en elakhet mot kvinnor som också tjänar att stärka den look-alike-faktor med Assange som är så uppenbar, särskilt med frågan om den vite riddaren egentligen är en svart djävul på dagordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.