söndag 25 april 2010

Apperception

Har stött på ordet "apperception" i filosofisk litteratur och slarvat förbi det eftersom ordbilden (förutom förstavelsen) tycktes förklara uttrycket gott nog.

Men det går alltid att tajta till sin läsförståelse, och via Wikipedia (engelska) upptäckte jag vilken perfekt illustration av astrologins Sol och Måne ordet representerar i Immanuel Kants filosofi:

Kant skilde transcendental apperception från empirisk apperception. Den förstnämnda är "det rena, ursprungliga, oföränderliga medvetandet som är upplevelsens nödvändiga villkor och den yttersta grunden för upplevelsens unitiva karaktär". Den senare är "medvetandet hos det konkreta, faktiska självet med dess föränderliga tillstånd", det så kallade "inre sinnet".

källa

Där ser man! Med "inre sinne" trodde jag mig ha myntat ett originellt begrepp för Månens funktion i den psykologi som astrologin - utöver allt annat - också är. 

Och Månens funktion i horoskopet matchar därför eminent den rent psykologiska innebörden hos ordet apperception. Engelska Wikipedia igen:
Den process genom vilken ny erfarenhet assimileras till och omformas av bottensatsen av en individs tidigare erfarenheter och bildar en ny helhet. Kort sagt, [apperception] är att uppfatta nya tilldragelser i relation till gångna upplevelser.

Svenska Nationalencyklopedins "teaser" (frestare) på nätet är i jämförelsen rejält otydlig, om än inte helt desinformativ:

apperception, process genom vilken bl.a. tankar och föreställningar som finns i själslivet bringas till en fullt medveten och klar uppfattning. 


Solen är förstås andesjälen, eller jiva-atman som den kallas i indisk filosofi.

Notabelt här är att astrologin används som tolkningsram på flera ontologiska nivåer samtidigt. Alla människor med en introspektiv förmåga kan varsebli sin "Måne" - sitt inre sinne - i processen av sammanfogande av inkommande sinnesdata med lagrade tidigare erfarenheter. Den här typen av individ kan hejda sig när psyket begått misstag, som då en repstump i skum belysning förvandlas till en farlig orm till följd av den bottensats som redan finns i själen. 

Den här självkorrektionen kan i vissa fall av nymåne (Solen bränner eller osynliggör Månen) vara försvagad, så att individens aktiva Sol kör på som ett blindstyre "omedveten" om den speglande Månen. I extrema fall är en solärt driven individ just driven - tvångsmässig i tänkande eller agerande. Astrologin har förstås många andra sätt att beskriva sviktande kognition - Vatten- och Luftelementet i påfallande störning är en av flera indikationer på en knagglig "mind-map".

Givet världens allmäntillstånd tycks bara ett fåtal människor vara medvetna om Solen som annat en extern ljuskälla som upplyser den värld där människan arbetar "i sitt anletes svett" från dag till dag. Eller Solen som signifikator som imposanta individer, ledare eller idoler. 

Solens innebörd som 100% Intelligens, som den egna inre gudomligheten, upplevs i allmänhet inte i en kultur som förklarat att något sådant inte existerar! Folk lever i en degenererad självbild, världen har gjort dem till enbart lort och de har köpt det budskapet.

En kort upplevelse jag hade just vid uppvaknandet för någon vecka sedan kan misstänkas ha föregripit och lett fram till den här utvikningen om apperception.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar