Tidigare liv-regressioner i blåsväder

Tyvärr ett steg tillbaka för detta fascinerande ämne. Israel förbjuder auktoriserade hypnotisörer att utföra tidigare liv-regressioner men lämnar fältet fritt för kvacksalvare! Man tror knappt sina öron.

Källa (nytt fönster)

*****

Gammalt boktips i repris. Ett och annat om hypnos för den som vill lägga upp 700 kronor på en bok som skickar skeptikerna längst in i skamvrån och får dem att stanna där tills de vidgat sitt vetande lite mer!

Den tyngsta boken f.n. i tryck om 100 år av västerländskt sopande under mattan av fynd som - när man börjar titta närmare på dem - visar att epifenomenalismen ("hjärnan producerar medvetande") redan har falsifierats. Inte minst hypnosen noteras vara en ingång till medvetandets mysterier.

Författad av idel erfarna äldre personer ledda av psykiatern och f.d. AI-forskaren Edward F. Kelly. Denne dömer i ett av bokens mest djuplodande kapitel helt ut projektet med artificiell intelligens och menar det vara något av det mest hybrisartade vetenskapen företagit sig.

Han är inte den ende som suckat över idiotin att tro medvetandet kan återskapas via datateknologi - den analytiska filosofen Kenneth M. Sayre är en annan som slösade bort årtionden av sitt liv med de materialististiska reduktionisternas våta dröm. Symptomatiskt ägnar sig Sayres numera hellre åt Platon - västerlandets andre reinkarnationsfilosof (matematikern Pytagoras var den förste)!

Ett annat lästips - fast det håller sig på dagjagets sida - är sagde Sayres "Belief & Knowledge". Något för den som vill spänna sin logiska skärpa mot ett aktstycke ren analytisk filosofi.

Jag vet inte vad som fick mig att köpa den här och än mindre hur jag kom igenom den i upplevelsen av att ha förstått innehållet! Något med att lära känna sin fiende, tror jag. Det var innan jag insåg att Sayre också var djup beundrare av Platon och gissningsvis rörd av hans idealistiska budskap om en värld bortom denna.

Rationalistens kontraproduktivitet

It is my view today (1990) - as it was when I wrote "Messengers of Deception" ten years ago - that science, by refusing to openly study the UFO phenomenon, drives many sincere witnesses into...cults.

The skeptics, who flatly deny the existence of any unexplained phenomenon in the name of "rationalism," are amount the primary contributors to the rejection of science by the public.

...

All of the cases examined in this volume were unidentified when I started studying them... What we learned in the process has to to with the power, and also the weakness, of scientific methodology, with the limitations of technical analysis, and with the very nature of our fears and biases as scientists facing the unknown.

It is a process that teaches us a new measure of humility before the universe and its bewildering potential to reveal alien forms of consciousness and, more importantly perhaps, new insights into our own.

Jacques Vallee - Confrontations (s. 21,23)

Föreningen Humanisterna, som stannade av vid 5.000 medlemmar, kan både berömma sig av att själv utgöra en sekt som Vallee, astronom och en av forskarna bakom det militära Arpanet (Internets föregångare), definierar dem: en grupp som under kontrollerade former håller sin egen fruktan för det okända i schack. Utöver den funktionen, riktad in mot de egna leden, skadar de dessutom den sanna vetenskapen i dess förutsättningslösa strävan att förstå det som ännu inte är förstått.

Jag måste, bara några få sidor in i andra volymen, än en gång få rekommendera Vallees underhållande och märkliga trilogi "Dimensions", "Confrontations" och "Revelations". Jag hade aldrig anat att UFO-fenomenet som det uppträder här och nu i världen var så bisarrt! Böckerna kom ut i ny amerikansk upplaga 2008 efter att ha varit borta från marknaden i många år. Visst är det kanske lite tonårsvarning på sån här litteratur, men Vallee har högst kredd i hela UFO-branschen. Kanske den enda hög-IQ-typ som ägnat sig så djupt och länge åt fenomenet.

Vallee har all min sympati, han har distinkt fattat djuppsykologen Carl Jung. Dessa "ting" är psykoida manifestationer ur en multidimensionell verklighet som inte ens "empiriker" och materialister från det rationalistiska 1800-talet vågar fantisera om.

Det handlar om ett universum som är Psyke snarare än materia, mot vilket den enkla människans enda försvar är vantro (eller vanmakt/svimanfall). Verkligheten är lika ruggig som nyckelscenen i första Matrix-filmen när Neo vaknar upp i "fabriken" för energiframställning! Krigaren Arjuna blir lika knäsvag när Krishna visar sin universella skepnad i det bildrika filosofiska nyckelverket Bhagadvad Gita!

Synskhet nog så god som forskargissningar

Jaha. Så står vårt vetande på ruta 0 igen, och det är inte alls självklart längre att mänsklighetens vagga låg i Afrika! De nya kranierna som dateras till 1,8 miljoner år (800,000 år innan homo erectus anses ha kommit spankulerande ut ur Afrika med sina stenyxor) har hittats i Georgien! (Källa)

Jag tror jag återvänder till den första synska människa jag hörde talas om vid 18, amerikanska supermediet Edgar Cayce. Han fastslog helt sonika att mänskligheten uppstått exakt samtidigt på fem olika ställen på jorden.

För att förstå hur detta kunde ske, får man tillgripa biologen Rupert Sheldrakes påminnelse från 1980-talet, då han sökte relansera Platons "Former" som den faktor i biologin som håller ett överordnat grepp om evolutionen och ytterst sätt alltså även över vår tids heta "förklaring" - DNA.

Sheldrake påminde om den remarkabla händelsen då två kemilaboratorier samtidigt upptäckte hur man skulle kristallisera glycerin. Laboratorierna hade inte haft någon föregående kontakt med varandra.

I samband med Sheldrakes hatade böcker förekom också ett annat exempel, det om aporna på en isolerad ö som lärde sig att skrubba av någon frukt i vatten, kanhända var det sötpotatis. När alla aporna tillägnat sig detta kulturella framsteg, visade det sig att även andra öars apor lärt sig detsamma - trots att kolonierna inte haft någon fysisk förbindelse med varandra. "Den hundrade apan"-syndromet.

För Sheldrake indikerar detta att hela arten har en "styrande" kollektivsjäl, eller en "apans form" som inte är bunden till en enskild fysisk kropp utan existerar i en högre dimension. Gissa om materialistiska biologer som vill ha kontroll över sitt ämne - gärna lugnt och tryggt under mikroskop i laboratoriemiljö - hatade Sheldrake!

Men det kan vara något sådant som gäller, och det var något i den vägen Edgar Cayce beskrev i djup trance. Han t.o.m. namngav "Formen" som "projicerade sin tanke om en människovarelse" på fem ställen på jorden samtidigt. Här kan Cayces kristna tro i vakentillståndet ha spelat in, för han namngav andevarelsen (Formen) som ADAM - "människan".

Naturligtvis är Formerna både namnlösa och saknar fysiskt utseende, det var även Platon på det klara över. Kanske man kan likna en Form vid en abstrakt matematisk formel som "rullas ut" i tid och rum och här i vår värld antar formen av en tredimensionell levande varelse.

(Det är fritt fram att spekulera här om andevarelser/Former som kan ingripa i tillvaron och "injicera" nya idéer i befintliga former så att vi, från vårt håll, upplever evolutionära språng. Den filosofiska idealismen hävdar att det inte finns någon materia - molekyler, dna, celler etc, allt detta är figment i Världssjälens eller Guds medvetande. Men den störste kreatören av dem alla, delegerar mycket smått och gott!)

En av de fem gestaltningarna var enligt Cayce den kaukasiska som fynden i Georgien torde hänföra sig till. En annan var förstås den afrikanska - som forskningen hängt upp allting på. Den roligaste rasen är i mina ögon rödindianerna som Cayce kopplade till det nu försvunna Atlantis.

De här ämnena debatterades under hans livstid (1877-1945) - t.ex. var amerikanske kongressmannen Ignatius Donnelly en varm anhängare av Atlantis existens. Men idag är det ingen som tar Atlantis på allvar, trots att det hela tiden dyker upp nya arkeologiska bevis i Nord- och Sydamerika att "vår" teori om en migration från Asien över Berings sund och ner i Amerika vid senaste istiden bara är ännu en grundlös fantasi bara så att forskarvärlden ska ha något alls att säga.

Och jo, Edgar Cayce pratade inte heller om någon futtig miljon eller två för mänskligheten. Människan har varit här i olika tidiga former i TIO MILJONER ÅR enligt hans tranceföreläsningar. Tacka för att ingen vetenskapsman ens törs gå i närheten av den här mannen!

Men kreationismen väntar runt hörnet, gott folk! Gudomliga skapare på varenda våningsplan i tillvaron är det som gäller. Men först måste de här fundamentalistiska och enögda darwinisterna få misslyckas lite till. Men att upptäcka och leda i bevis en osynlig övervåning där alla blueprints för arterna kommer till, kanske dröjer till mänskligheten öppnat upp sina hjärnor lite mer och lär sig tänka intensivt lateralt.

:-)



Efterord.

Jag sökte nätet efter ett foto på jesuit-mystikern Pierre Teilhard de Chardin och hamnade mitt i en text som jag läste någon sida eller två av. Exceptionellt välskrivet material som mer liknade högklassig forskarlitteratur i papperstryck och inte alls den smörja som "det fria" nätet brukar bjuda på.

Jag var dock osäker över online-bokens ideologiska hemvist. Texten var så föredömligt objektiv och välskriven att det kunde handla om både pro-darwinism och dess motsats.

Visserligen kunde domännamnet www.creationism.org verka tydligt nog, men vem har inte hört om den falske svenske sekuläre humanisten Sturmarks "stöld" av domännamnet "gudfinnsnog"? Jag gick till sista sidan, och fick ett svar som skingrade alla frågetecken:

The theory of evolution is the platform on which secular humanism stands, yet as we have seen, this is not only a hollow structure with shifting timbers but is in danger of collapsing altogether.

Less than a decade ago it would have been virtually impossible to speak out in criticism of Darwin, so closely was his name associated with evolution regardless of the mechanism supposedly responsible.

Today, many voices are raised and writers such as Rifkin (1983) and Taylor (1983) have actually entered the secular publishing world and openly exposed the grand delusion to which Darwin had committed his life.

...

With the humanist influence felt in virtually all positions of power, secular and sacred, the time is rapidly approaching when the supporting structure of purported evidence can be replaced entirely by fiat.

Even now, the mechanism of evolution and contrary evidence is waived aside in deference to the statement that evolution is a fact. We can confidently expect to see Darwin finally buried and forgotten as one of science's embarrassing moments.

http://www.creationism.org/books/TaylorInMindsMen/index.htm

Om någon har extrema ambitioner att sätta sig in i den tänkande människans långa historia från grekerna och in i den västerländska samtiden!

Rödluvan i kinesisk version, eller...?

Forskare häpnar över att folksagorna är betydligt äldre än man tidigare trott. Givet att västerlandet trott de är den enda kulturen med begåvning (samma inbilskhet som alla andra kulturer också gör sig skyldiga till) lär det nog bli fler överraskningar i framtiden.

Men upptäckten att samma sagor finns över hela världen i lätt avvikande frågor aktualiserar ju djuppsykologen Carl Jungs gamla re-lansering av Platons "former" eller "idéer" som "arketyper". Av begripliga anledningar var västerlandet inte moget Jung under 1900-talet.

Givet att Jung postulerade existensen av "det objektiva psyket", dvs vad man i senantiken kallade Världssjälen, är det knappast någon risk att heller dagens forskare ska fördjupa sina funderingar och söka svaren i ett mer tidlöst djup istället för längsmed den ytliga utbredningen på jordytan och genom tiden. Inte än.

Kanske är hela den snubblande och famlande forskningen också bara en arketyp som hänger i något galleri i evigheten, hos en annan art som inte räknar tid eftersom de redan löst oödlighetens gåta....

Andesjälen som stjärna i skyn

(Texten något utvidgad 090909)

I en passage från den sammansatta Enoks bok som dateras till runt år noll (passagen alltså), skådar skrivaren Enok himmelska mysterier:

Och jag såg andra blixtar och stjärnor i himmelen,
och jag såg att Han kallade dem vid deras namn,
och de lyssnade till Honom.

Och jag såg en rättfärdig våg,
(och) hur de vägs i enlighet med deras ljus,
i enlighet med deras rumsliga bredd
och dagarna då de visar sig.

(Och jag såg hur) deras rörelse producerar blixtar
och deras rörelse sker i enlighet med änglarnas antal
och de vidmakthåller sin tillit till varandra.

Och jag frågade ängeln som gick med mig och visade det som var fördolt, "Vad är dessa för något?"

Och han sade till mig, "Andarnas Herre har givit dig en liknelse rörande dem. Dessa är namnen på de heliga som vistas på jorden, och som tror på andarnas Herres namn från evighet till evighet."

Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form.

Nickelsburg/VanderKam - 1 Enoch 43:1-44:1
(min snabböversättning)

En kryptisk text, men så mycket sägs klart att Enoks himmelska vision är en LIKNELSE för heliga människor som bebor jordens yta. Därmed belägger också Enoks bok den judiska föreställningen vid tiden för Jesus födelse att stjärnan är en metafor för andevarelsen. När vi lever på jorden är vi "fallna stjärnor".

Dödahavsrullarna innehåller också referenser till "stigande stjärnor", stjärnor som efter att ha varit en stund ur sikte åter kommer i människornas blickfång.

Säkert associerar någon här till Nya testamentets berättelse om Jesus födelse där de österländska magerna (magoi - babylonisk-persiska astrologer) säger att de sett Hans stjärna stiga i öster. Det östra väderstrecket är astrologins utgångspunkt för alla bedömningar, mötespunkt mellan himmel och jord. Stjärnbilden som stiger i öster indikerar barnet som föds, dess fysiska kropp och "varumärke".

Den romerske kejsar Augustus präglade t.ex. mynt föreställande sitt persona-tecken Stenbocken som han säkert var mycket belåten med eftersom Stenbocken representerar världslig makt. (Kanske fifflade han med sitt stigande tecken för att ta poäng med det "bästa tecknet" som en betagande Stenbockskvinna en gång kallade det.)

Hur långt sträcker sig då parallellismen mellan Enoks syn av astronomiska fenomen och de inkarnerade andevarelserna? Både omnämnandet att vissa människor (andesjälar) kallats via deras namn och att deras relativa grad av ljusstyrka förekommer i Dödahavsrullarna som även innehåller många söndervittrade kopior av Enoks bok.

Men därmed faller ett viktigt stöd för forskaren Gabriele Boccaccinis teori att Qumranklostret var en sekteristisk tillspetsning i predeterministisk riktning av den mildare esséismen som var spridd i byar och städer i Palestina och där människans fria vilja betonades.

Boccaccinis argument bygger på att just den "bok i boken" som ovanstående citat hämtats från saknas bland Dödahavsrullarna och därmed skulle tillhöra en esséism som fortsatte utvecklas i sin riktning ute i samhället efter att en extrem gruppering isolerat sig vid Döda havet.

Men i citatet avtecknar sig exakt samma människosyn som den som odlades i Dödahavssekten. Just som stjärnorna - en metafor för de som lever på jorden - har olika "bredd" och därför avger olika mycket ljus, så kan människors kaliber avgöras via astrologiska metoder. Som metafor eller liknelse är "dagarna då de visar sig" lika tydlig: individens födelsedag tjänar som underlag för en astrologisk bedömning!

Ynkliga trasor av tre horoskop har överlevt bland Dödahavsrullarna och de visar tre individer med vitt skild fördelning av totalt nio punkter som antingen kan tillhöra "ljus" eller "mörker". Att ha en stor andel i Ljuset indikerade en heligare människa än den som dominerades av Mörker. (Vari dessa nio punkter bestod kan inte avgöras från textfragmenten.)

Jag läste helt nyligen Boccaccinis bok från 1998, vilken omfamnats av ingen mindre än den forskaren Elaine Pagels, en auktoritet på området. Hennes "The Gnostic Gospels" har utsetts som en av 1900-talets 100 viktigaste böcker.

Vad jag inte vet är om den fortsatta forskardiskussionen uppdagat det jag här presenterar, nämligen att ett stycke i just den text (från runt år 0) varpå Boccaccini bygger sitt argument på en förgrening av esséerna någon gång före år 100 fvt motsäger hans teori!

Att förgreningen ägde rum är otvetydigt, men hans uppsåt var att "rädda" esséerna (som är kristendomens omedelbara föregångare) från den "hemska" människosynen som skymtar i Qumranklostret, där vissa människor är mer utvalda än andra.

Härvidlag luktar Boccaccinis teoribygge av unken modernistisk jämlikhet - sånt vi har för mycket av redan i Sverige. Om hans teori för att rädda "den fria viljan" kvar hos en mindre extremistisk moderorganisation till Dödahavsklostret stämmer, klingar mängder av texter i Nya testamentet väldigt illa. Forskare som han är, saknar han den djupa insikten hos esséerna att allt verkligen styrs av en högre makt.

Den "fallna människan" (fallen i mörker) är i sin belägenhet just för att hon vägrar förstå hur hon faktiskt var flaggad från sin födelse att utföra en viss funktion i en större helhet. Egomänniskan av idag hatar religionen för att den påminner om hur skapelsen egentligen fungerar.

Bara genom att ljuga inför sig själv och mörka de större sammanhangen kan den moderna människan skapa sig själv lite värdighet. Men till vilket pris! Hon har blivit en förvrängare. Hon är, skulle esséerna säga, ett Satans barn, en produkt av Sanningens negation, en Nihilist.

Så domen faller ändå hård över Boccaccinis i många stycken fantastiskt insiktsfulla studium av Enok-traditionens olika stadier och förhållande till Dödahavsrullarna. I sista ögonblicket trillar han dit och börjar driva en modernistisk agenda och förråder sitt uppdrag som vetenskapsman!

Jesus själv har t.ex. en tydlig människosyn som skiljer agnarna från vetet, och han manar sina anhängare att inte kasta pärlor inför svinen. Han t.o.m. dömer och förbannar folk. Otvetydigt är också stället i Markusevangeliet där han, helt i linje med Dödahavssektens predestinationslära, i förväg exluderar vissa människor:

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att se och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."

Markusevangeliet 4:10-12

Här kan noteras att Jesus just har berättat "liknelser" för de som mottar hans ockulta lära. Kanhända samma liknelser som Enok mottog? Ett är i vilket fall klart: Jesus har bestämt sig att inte alla är "kallade genom sina namn och sin ljusstyrka" att få höra hans instruktioner. Detta är ljusår från den senare, produktifierade snäll-Jesus som dog för allas synder.

*****

Ur Dödahavsrullarna:

Intill nu har Sanningens och Perversionens andar fortsatt verka i människans hjärta. Alla människor vandrar i såväl visdom som dåraktighet. Som en människa förlänats Sanning och rättfärdighet, så skall hon hata perversionen. Och omvänt, i proportion till sin arvedel i ondskans lott skall hon agera ondskefullt och vara en vederstyggelse för Sanningen.

Gud har tillsatt dessa två andar att vara jämbördiga till Rådslutets och Förnyelsens Dag. Han känner i förväg hur andarnas gärningar kommer att att utveckla sig i alla evighetens tidsåldrar. Han har medgivit dem deras dominans över mänskligheten för att de därigenom skall inympa kunskap om gott och ont, bestämmande varje levande varelses öde genom måttet på den ande som dominerar henne, intill hemsökelsens utmätta dag.

Wise, Abegg, Cook: Dead Sea Scrolls - A New Translation
1QS "A Charter of a Jewish Sectarian Association", 1996, s 131
(min snabböversättning)

Så, våra roller i detta liv är redan skrivna före vi föddes. Vi är inte här för att bevisa vårt ego utan för att inhämta kunskap om "gott och ont". Denna skolklass i universum handlar om att förstå dikotomiseringens princip (och vad som väntar därbortom).

Om så är har den kritisk-analytiska västerländska civilisationen missat uppgiften, och lever nu ut - som en demonbesatt - bifurkationens gestalt. Se samhällets och vetenskapernas allt ökande specialisering, atomisering, fragmentisering. Men hårklyvandet tar aldrig slut, och när man kluvit atomen finns det alltid något mer att klyva. "När ska vi se gestalten?" Aldrig så länge demonen är den övergripande gestalten.

Detta är då tingens väg under Satans välde, den kosmiska princip som förnekar ett yttersta Sammanhang. "Om frågorna kan vi vara ense, men aldrig om svaren", hörs Satans röst i de delar av mänskligheten där värderelativismen slagit rot och där "subjektivism" upphöjts till frälsningen. Här utges böcker med "ego" i titeln och ångesten frodas i folkdjupet. De gamla esséerna hade bara skakat på huvudet åt ett sådant intelligensens förfall!



______

PS. Citatets sista strof förblir en gåta för mig: "Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form."

Kanhända motsvarar den Uppenbarelseboken 3:9, med dess löfte: "Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det." Enoks bok tillhör genren apokalyptik liksom Uppenbarelseboken och författaren till den senare har övertagit en del saker direkt från Enok!

Hermes, helare & transportör

Hermes som helare och
själars vägledare

En historia ur verkliga livet. Jag träffade ett helande medium vid 20. Hon var bekant till en släkting för vilken jag entusiastiskt berättat historier om livet bortom ljuset i tunneln och annat jag upptäckt vid 18-19 och som jag inte kunde förstå att ingen talade om - sånt här material förändrade ju hela förutsättningen för livet! Det var den på sin tid omvälvande boken av dr Raymond Moody om nära döden-upplevelser som fått mig att sitta upp och lystra.

Släktingen i sin tur återberättade mina historier för sina bekanta, vilket lockade fram "erkännandet" om medialitet från den här kvinnan. I maj 1980 arrangerades ett möte på tu man hand mellan oss. Ett vägskäl i mitt liv, kanske ett av de viktigaste.

När jag kom till hennes lägenhet visade hon mig runt och pekade ut litet hemmagjort altare i sovrummet där hon brukade "distanshela" sjuka människor genom bön. Lite senare samma kväll tog hon fram en packe Kirlian-fotografier (aurafoton) på sina händer. Eftersom jag redan sett såna i böcker, noterade jag direkt skillnaden.

"Här ser du varför jag kan hela", sade kvinnan, "jag har fått en dubbel portion med mig" (jag minns den här meningen ordagrant). Vad hon syftade på var att det utanför den normala coronan runt den fotograferade handen fanns ännu ett ljussken som liknande ett svajigt norrsken. En extra "spökaura"!

Sen förde hon handen under soffan där jag satt och omgående gick en glödhet energi rakt in ändalykten och upp genom ryggraden på mig! Jag, tjugoåringen, blev livrädd. Den kanske sextioåriga kvinnan skrockade roat åt min överreaktion.

Vad jag än hunnit läsa om "ut ur kroppen"-upplevelser och annat sällsamt, var det här första konfrontationen med den äkta varan! En handfull böcker med new age-innehåll hade plötsligt blivit påtagligt verkliga.

Nå, så utflippad var inte litteraturen - jag höll mig borta från tonårens von Däniken och annat uppenbart sagoartat. Inte så många månader innan mötet hade jag t.ex. läst en populärvetenskaplig sak om cykler (som säkert förberedde mig att acceptera astrologin då den innehåll den rätt kända berättelsen om radiobolaget RCA:s ingenjör John Henry Nelson som råkade upptäcka att mellanvågssändingar försämrades när planeterna stod i vissa geometriska förhållanden till varandra):

Sen pratade jag och helerskan hela kvällen. Hon nämnde flera av sina tidigare liv, berättade om sin "guide" på nästa existensplan - en före detta äkta man som inte längre dippar ner i materialitet utan har högre administrativa jobb för de själar som fortfarande reinkarnerar... Redan kvinnans energistråle hade mig såld och jag kände ju igen det där med själavandring också...

Sen den kvällen är jag immun mot skeptiker, dessa fattigare själar som måhända kommer igen på spurten. Men tyvärr går det tretton på dussinet av dem i Sverige, med dess tradition av ingenjörskonst och simpel modellering enbart på basis av redan kända fakta. Ingen plats i mätbarhetens rike för funderingar över vilka världar som inte ens i princip kan mappas upp via vetenskaplig metod (då de inte lätteligen kan fångas in med vår nuvarande hjärnkapacitet, i så måtto vi bara nyttjar vårt logiska luftrum...)

Här ett varmt minne, en dedicering i en "spiritistisk" bok, "Samtal med en ledare i andevärlden", hon gav mig den kvällen:

Efterspelet

Att kvinnan gjort ett intryck syns inte minst av bokinköpen den efterföljande tiden. Två månader senare läste jag t.ex. den här genomgången av två västerländska reportrar av ryssarnas parapsykologiska forskning "bakom järnridån":

Vid den här tiden hade jag ännu inte mött astrologin, och först nyligen, sommaren 2008, kom jag mig för med att ställa ett "event"-horoskop för kvällen som dediceringen i boken förevigat.

Jag noterade några uppenbara koincidentiella kopplingar mellan min födelsehimmel och majkvällen 1980, men lämnade frågan därhän. Nyligen, på min astrologiblogg, tog jag mig emellertid för att undersöka horoskopet för dagen då en annan viktig bok i mitt liv "hittade hem". Här är den studien.

Koincidenserna, som den jungianska djuppsykologin hellre skulle kalla synkroniciteter ("icke-kausala men meningsfulla samband"), är rätt uppenbara. Min födelsehimmel överst och kvällen med helaren därunder:

Som synes startar kvällen vid 18-tiden med psykets och den mystiska femininitetens planet Månen oerhört lägligt placerad för att ge min Sol i fem grader Vågen ett djup att spegla sig mot! Fet synkronicitet! Utan en "kvinna" eller reflektor har Solen ingen självkännedom alls - den bara gasar på! Kvällen var av stort värde för mitt "solära" liv.

Månen är dessutom den mest framträdande vid den här timmen eftersom den just då stiger över mötesortens östra horisont. I så måtto reproducerade kvällen närapå min egen födelsehimmel där också den psykiska Månen steg i öster i ett tecken av Luftelementet.

En ytterligare koppling mellan mig och tillfället ges av att Venus denna majkväll passerade genom Merkurius tecken Tvillingarna och ganska perfekt nuddade vid min Tvillingascendent och Måne. Min reflektor, pysket, blev varse ett "venusianskt" fenomen (minns här att Venus skapar förbindelser där Mars är en krigare som bryter förbindelser).

Venus - en kvinnas närvaro invid min kropp. Säger något i samläsandet av de båda horoskopen att det var ett möte på "energinivå" och inte en fysisk kärleksberöring? (Vilket det ju inte var - hon höll handen under soffan.)

Ja, själva elementet talar väl sitt tydliga språk, och de traditioner som i Luftelementet vill se en koppling till "psykiska verkligheter" kan ha rätt. Astrologin är ett kärl i vilket alla häller ner sina egna favoritidéer, och det kan bli rätt förvirrande om man inte är klar över vad slags bilder eller metaforer man använder, och hur de logiskt förhåller sig till varandra.

Månen som psykets planet skär sig t.ex. rätt illa med associationen av "paranormal varseblivning" till Luft - Månen associeras normalt med Vatten och känslolivet medan det luftblå elementet normalt sett representerar mentala och logiska konstrukt.

Här bör man dock noga minnas Månens tecken och element som preciserar vad typ av psyke man har att göra med. Astrologin är inte literalistisk. En Måne har inte längre sin naturliga koppling till tidvattnen och havet när den befinner sig i Jord. Böljegången stillas i detta stabilare element, så symbol också det är!

Man kan även göra en enkel distinktion (som så ofta görs) och tala om en symbols exoteriska och esoteriska sida. Visst är Merkurius, Tvillingarnas härskare, på det yttre vardagliga planet en försäljare och en kommunikatör.

Men esoteriskt är han också, som grekernas Hermes påminner om, den gåtfulla budbäraren som reser mellan alla existensplan! Den här berättelsen har droppat ur bilden i ett materialistiskt västerland där psykologin bara reducerats till att beskriva individuell egopsykologi (eller social relationspsykologi).

Man kan säga att redan i den förlusten av tankehöjd stängs dörren till planeternas djupare signifikanser eftersom dessa bottnar i en äldre världsbild som människan tror hon "utvecklats" förbi. Sanningen är att arketyperna är tidlösa och alltid desamma. Möjligen är vår tid extremt andefattig men då och då föds likväl människor som bryter mot "vad som är möjligt". Kvinnan med helarförmågan var en sådan.

Bland flera enastående berättelser jag fick höra från helaren, fanns den om hur hon träffade sina klienter. Hon gick till sömns varje kväll och lämnade vid insomnandet sin kropp genom det ena benet!

Via detta märkliga sätt att frigöra sig från den fysiska kroppen (som jag aldrig senare stött på i någon bok i dessa ämnen), färdades hon sedan om natten över hela världen och sökte, vägledd av sin överordnade guide, efter sjuka människor som hon hade rätten att hela. Hon underströk för mig att hennes guide hindrade henne i vissa fall - dessa människor behövde sin sjukdom för att lära sig någon lärdom i livet.

Tillbaka i "denna världen" gick det sedan veckor eller månader och så kunde plötsligt ett brev komma med posten från någon avlägsen del av världen. (Här visade mig helaren en tjock pärm med brevkorrespondens.) Ryktesvägen hade hennes namn nått fram till den sjuka person HON redan hade valt ut!

Allt detta är så uppenbart den "högre" eller ockulta, esoteriska sidan av den silvervingade och flygande Merkurius/Hermes med sin Caduceus - samma "trollstav" som sedan blev emblem för den grekiska läkarkonsten.

Psykoterapi = Själens vårdande och botande

Det var länge sedan någon tog den uppgiften på allvar, konstaterade den jungianske djuppsykologen James Hillman barskt på 1970-talet. Väst har tappat kontakten med Djupet och därför dör vår civilisation alltmedan den attraherar allt uslare själar med allt mer ont bagage. Väst har blivit helvetet där ytliga människor grillas i sin egen ångest tills de själva bryter sig loss och börjar söka svaren på de eviga frågorna.

Visst kan det gudomliga tyckas sadistiskt, men det ligger i vår inre frihet att vandra så snett att historier som denna till sist bara ser ut som fabler och skrönor. Det är då vi kan tala om att ha hamnat under inom den lägre, den yttre Merkurius jurisdiktion, där skepsis och logik reducerar Intelligensen till nära nog noll. För, som Platon och antikens stora tänkare visste, är inte logik och intelligens samma sak. De är enligt indisk astrologi t.o.m. varandras fiender!

Solen finner ofta inget behag i Merkurius sätt att transportera dess budskap och en "bränd" konjunktion mellan Solen och Merkurius kan vara botemedlet: Solen gör sig fri från Merkurius vinklingar. Minns att hela mediebranschen behärskas av denne lägre Merkurius. Ack, den som bygger sin världsbild på enbart externa informationskällor!


Efterord

Jag blev själv indirekt vittne till ett av kvinnans helanden. Efter att ha - trodde jag - tagit farväl av min farfar som var döende i leukemi, hörde jag det viskas om att helaren på distans tagit sig an hans fall. Inte många veckor därefter skrevs han ut från sjukhuset - helt frisk. Mållösa läkare kliade sig i huvudet och undrade var leukemin tagit vägen. Farfar fick ytterligare 5-6 år i den här världen.

Naturligtvis går inte orsakssambandet att bevisa mellan helarens förböner och hans helt otippade tillfriskande, och detsamma gäller för kvinnans hand under soffan och min upplevelse av en glödhet energirusch genom hela kroppen. Som filosofen David Hume sa, vi bara antar att det föreligger ett orsakssammanhang mellan våra skilda sinnesintryck! (Möjligen drev Hume med skepticismen gernom att driva tvivlandet över allt in i absurdum - det finns vissa tvivel om hans seriositet som filosof...)

Men vem bryr sig om den nattståndna materialismens propsande på att allt måste vara orsaksbetingat? Uttrycker inte kravet på att se en fallande dominobricka fysiskt bringa nästa att falla en mer än väl överspelad värlsbild? Har inte kvantfysiken sedan årtionden visat att partiklar uppvisar omedelbar "medvetenhet" om varandras rörelse och imitation av varandra i hastigheter över ljusets? Här pågår med andra ord saker utan signalöverföring, utan kausalitet!

Vetenskapen vet med andra ord sedan länge om att kausalitet bara är en av många modeller för att förklara saker och ting. Vetenskapen har, tvärtemot vad skeptikern föreställer sig, genom kvantfysiken bekräftat religionens grundbegrepp transcendens - "överskridandet".

Det är den underhållande författaren och fd fysikprofessorn Amit Goswami som driver hem den här poängen (se hans namn-etikett eller tidigare lästips). För i de korrelerade partiklarna finns uppenbarligen en kontakt mellan dem som förutsätter en verklighet bortom tid och rum, en "transcendental verklighet" genom vilken partiklarna har omedelbar kontakt med varandra.

Skulle detta kunna vara det som det blå Luftelementet i dess mest ockulta eller esoteriska läsning syftar på? Är den luftburne Merkurius/Hermes symbolen för "ögonblickligt helande" och omedelbar förflyttning genom "hyperrymd"? Kanhända kommer Merkurius stolt att tjäna som emblem för morgondagens utvidgade världsbild och vetenskap?

Tänk - och du är där!

Att våga bli in-formerad

Indisk filosofi föreligger inte på nivån för Dummies. Först måste man lära sig ta instruktioner, våga öppna sig förutsättningslöst för text - vilket kan bli problematiskt om man till följd av dåligt karma föddes under ett Caligula-komplex (en inneboende tyrann från ett tidigare liv som barlast i det undermedvetna).

När man möter fullständigt obildbara, tjurskalliga naturer, då finns där i botten alltid ett grasserande auktoritetskomplex. Hur lite individen än vet, är han/hon minsann herre på sin egen täppa och bestämmer vad som ska få passera Censorn! Dessa själar är dömda till lång tid i ofattbar dumhet.

Studentens anteckningar. Preliminärt uppdrag innan filosofin: Lära sig lyssna till andra och assimilera deras poänger, inte för att de har makt eller en titel i samhället, utan för att deras kommunikation bär på ett innehåll.

Med rutten attityd till Läraren (guru) straffar själen ut sig redan innan den hunnit "kugga in" i ett samhälle. Dessa inkarnationer på jorden är således "straff" eller "dåligt Karma" från tidigare liv. Utanförskap är helvetet på jorden, särskilt om man inte fått redskapen med sig att förstå varför.

I det läget föds människorna som bara kan ställa frågor men inte hitta (eller acceptera) de svar som ges. De ÄR i helvetet här på jorden! Förhoppningsvis åtgärdar ovanstående bok en del av dessa problem.

Men när de preliminära attitydproblemen åtgärdats är kusten klar. Indisk filosofi har en suggestiv kartritning för vad människan är...

Buddhi är den dimension (eller pol) i hjärtat/sinnet (chitta) som attraheras av Brahman. Den andra "polen" i chitta kallas manas och karaktäriseras av attraktion till former och ego-konstruktion (ahamkara). Manas förorsakar genom sin identifikation med materia och sitt begär efter sinnliga njutningar Brahman att inkarnera i den materiella existensen som en individuell själ.

Buddhi leder genom visdom (prajña) och urskillning den inkarnerade själen i den motsatta riktningen och upplöser identifikationen med materiella fenomen (med motsvarande världsliga begärs upphörande) och uppnår sedermera befrielse.

http://en.wikipedia.org/wiki/Buddhi

(min översättning till svenska)

*****

Jag har tittat på hur astrologins fundamentala byggbitar kan mappas mot den indiska filosofin (eftersom alla texter - tecken - antyder att de är olika sidor av samma sak). Om man börjar med "hjärtat" eller "sinnet" är detta uppenbarligen kluvet hos många människor (de som saknar "integritet" i sina hjärtan), och representeras astrologiskt av duaden Sol/Måne.

Tanken är inte helt problemfri eftersom Solen uttryckligen sägs "regera" över det fysiska hjärtat medan Månen fysiologiskt kopplar till bringan/bröstet. Psykologiskt associeras Solen med ingen mindre än jiva-atman, människans inre eviga andeväsen, och Månen representerar psykologiskt just "sinnelaget" (manas).

Emellertid täcker dagens och nattens planeter närapå samma kroppsliga region, och man anar att vi här har att göra med en gammal åsikt att människans hjärta är en "dual princip", eller som judarna sade, bar på en tendens mot gott och en annan tendens mot ont (yetzer tov och yetzer ha-ra).

Det finns ett yttre och ett inre hjärta - eller kanske bara ett hjärta men som ser olika ut beroende på dess orientering! I Lejonets tecken sägs Solen härska, och illustrerar här ett hjärta/sinne centrerat i sig självt, självtillräckligt och autonomt. Man påminns om Jesus rekommendation, att "vara i världen men inte av den".

I granntecknet Kräftan har Månen sitt härskarläge ("hemmaplan"), och illustrerar där ett sinnelag som importerar världen in till sin inre (trygga) teaterscen och där imaginativt föreställer sig och reflekterar över "tinget i sig".

Månen alluderar också till den traditionella kvinnan i säkerhet bakom hemmets lyckta dörrar. Där, för sig själv, kan hon fantisera över vad maken berättat hem om sina eskapader ute i världen. (Här antar den maskulina Solen i stället en helt sekulär valör! Dagjaget och slitet i världen under den stekande "fysiska" solen.)

Det är notabelt att manas på annat ställe i de indiska skrifterna liknas vid tömmarna som kusken (buddhi) håller i, och att tömmarna som är förbundna till ekipagets hästspann är sinnena respektive den fysiska kroppen med dess sinnesorgan (ögon, öron, mun etc).

Buddhi, Intelligensen, skulle således motsvara Solen eller judarnas yetzer tov - böjelsen mot gott - medan Manas, det inre Sinnet, är bojorna (tömmarna) som skapar ADHD-människor: fixerade vid sinnenas rastlösa (hästar är rastlösa djur) fladdrande efter nya kortlivade stimuli.

En fallen själ, böjd mot det onda, är alltså en sinnesfixerad konsumist. Hon har upphört tänka självständigt och blir av den typen som reagerar eller kommenterar på vadhelst sinnena signalerar henne. Hon är slav under Ögonblicket (inte i någon positiv bemärkelse som "Carpe diem"-filosofin från filmen Döda poeters sällskap). I värsta fall kan hon inte ens konstruera en enda sammanhängande tanke eftersom sinnena hela tiden stimuleras av nya signaler.

I sitt mest fallna tillstånd är själen ett fullständigt offer för sin kropp, dess sinnen och interna hormonella flöden. Jämför den mördande satiren på en sådan här människa i Peter Griffin, pappan i den fullständigt absurda tecknade serien Family Guy!

Jag har mött människor så förslavade under sinnena att det inte går att föra en intelligent dialog med dem då de ändrar sin ståndpunkt helt beroende på vilka "laddade" ord motpartens argument innehåller! Ett enda ord-stimuli derangerar hela deras kognitiva landskap och de börjar jaga i en ny riktning, synbarligen i fullständig förglömmelse av att en annan diskussion fördes sekunden före deras nya urspårning. Här syns en akut brist på inre organisatör, inre kartläggning av vad saken egentligen rör. (Astrologiskt sköts det inre ankaret av Saturnus.)

Vad har sådana här själar gjort i tidigare liv för att så fullständigt sakna integritet? Ska de vakna och börja läka glappet i hjärtat?

Exkurs. Den extrema judiska sekten i Döda havet för 2.000 år trodde inte på den jordiska människan. Via astrologi och filosoferande hade de kommit fram till att predestinationen är total. Från skapelsens morgon till Yttersta domen är varje "rollinsats" fullständigt predeterminerad. Alla levande varelser är representanter för Ljuset eller Mörkret, några ytterligheter men de flesta urvattnade mixturer. Och alla för evigt låsta, "arketypiska manifestationer" - just de gestalter som Alltet krävde i den positionen just då.

Tanken är extremt lik den grekiska stoicismen vid samma tid (runt vår tideräknings början), och det finns åsikter om att denna "kosmiska fatalism" dominerade det intellektuella klimatet runt Medelhavet vid tiden.

Faktiskt formulerade västerlandet samma idé under sin allra mest materialistiska fas under Darwins glansdagar i slutet på 1800-talet! I den mest bisarra världsbild någon kultur någonsin skapat ansågs människan bara bestå av små biljardbollsliknande atomer som kolliderade med varandra och från tid till annan bildade sammansatta former.

Givet tillräcklig matematisk beräkningskraft, sade dessa europeiska "lärda" män, skulle man kunna påvisa exakt hur en strikt orsakskedja från begynnelsen lett fram till sakernas tillstånd som de nu tedde sig, och även förutsäga Slutet! Är det någon mer som hör att vetenskapsmän också ägnar sig åt religion - som det ordet används när man degraderar det och använder det som slagträ?

Det är uppenbart att Solen representerar hjärtats tendens mot andlighet i astrologin och att Månen är syndabocken för dess böjelse att avvika från den inre solära kärnan och därmed förlora sig utåt i yttervärlden (det sk. syndafallet). Månen har i astrologin sedan antiken associerats till kvinnan, och bevarar alltså skälen till att kvinnor hölls kort i forna kulturer. De ansågs mer fysiska och verksamma på den sinnliga nivån. Moder jord.

Män var närmare relaterade till himmelen och dess primära himlakropp Solen. Solen som Apollon - bringare av intelligens och t.o.m. profetisk klarsyn in i framtiden. Sinnets ädlare halva som känner attraktion till den tidlösa värld som föregick det fysiska universums födelse, Platons eviga värld av levande, medvetna intelligenser (även kända som Formerna).

Det goda med vår tid (fast föranstaltat redan i Thomasevangeliet och Maria Magdalenas evangelium där Jesus håller kvinnan som en lika andlig varelse som mannen), är ju en syn där människan som art är viktigare än den sekundära uppdelningen på man och kvinna. Den feminism som inte håller Enheten i första rummet är inte bättre än den historiska patriarkalism som svartmålade kvinnan för hennes (onekligen) mer biologiskt påverkbara medvetande.

Kanhända är det dessa Platons levande Former vi känner under namnet änglar. Naturvetare studerar naturlagar utan att förstå att det är levande väsen de likt blinda män fingrar på och söker bilda sig ett grepp om! De levande väsena ter sig för oss som omutliga lagar, men det är för att vi "fallit utanför" ("syndafallet") och är materiella varelser någonstans på det ondas väg. Vore vi på insidan, centrerade i Solen/Intelligensen skulle vi förstå universum på ett helt annat och mer intelligens sätt. Vi skulle se livet istället för den döda materien.

Vår västerländska vetenskaps sätt att först objektifiera "materien" och mäta den med det bisarra kravet att MEDVETANDE a priori måste uteslutas från varje teori (en djävulens dyrkan av död materia!) avslöjar hur långt västerlandet förirrat sig längsmed yetzer ha-ra, driften mot det onda.

Västerlandet t.o.m. lär ut att människor bara är död materia där lite biokemisk elektricitet i kroppssystemet håller verkligheten igång. Själar som fallit så här lågt får naturligtvis den ångestskapande världsbild de förtjänar, och enda syftet med Nihilism, förnekanden av Absoluta Värden i livet och påföljande tomhet och ångest (se den ateistiska franska Existentialismen) är förstås att driva den vilsegångna själen så totalt in i desperation att den når Vändpunkten.

Universum är ingen nanny, utan låter gärna själar som valt fel, bokstavligen gå åt Helvete! För i det större schemat, har dessa nitlotter och stolpskott hjälpt sina aningen mer begåvade bröder och systrar att första ett och annat. Vem vet, kanske vänds rollerna till det ombytta i nästa världsskapelse?

(Om någon slirade av bana var det här en fri associationsresa genom några teman med inre relationer. Det är alltid av värde att återvända till insidan och upptäcka att allt verkligen hänger ihop - exakt som antikens tänkare också upptäckt. Västerlandets materialistiska monism är den fattiga människans lågbudgetversion av samma sak. Men likte dummyn i akut behov av att lära sig ta instruktion propsar den på att representera den högsta insikten!)

Möte i drömmen med en gammal vis

Dokumentation av solförmörkelse den 15 juni 763 fvt i Babylon.

Många märkliga drömmar har passerat revy genom åren. Tyvärr skrev jag inte ner dem eller deras tidpunkter förr, vilket gör att jag knappt kan placera dem i rätt årtionde nu, vid 50. Man är ingen RainMan direkt!

Men den här drömmen kan härröra från mitten av 80-talet när jag som 25-åring mediterade dagligen under drygt två år, vilket avgjort öppnade dörrar in mot det undermedvetna.

En natt (jag var singel vid den här tiden) hade jag inte mer än somnat in förrän jag blev medveten om att det stod en åldrad "vis man" och iakttog mig vid sidan av sängen.

Överraskningen (i drömmen) att ha en främling i sovrummet var så stark att jag direkt vaknade. Men i den bråkdel av en sekund då jag befann mig i båda världarna formulerade mitt psyke ett spontant uttrop (på svenska):

"Nej, men! Nebo, nasiren - vad gör DU här?"

Hur jag delar upp Nebo och nasiren som två skilda ord här, har sin poäng. Jag hade redan läst lite religionshistoria på universitetet runt 1980 och var medveten om att det fanns något som kallades "nasirer" inom judendomen. Dessa var män som tagit löften inför Gud för en viss period, och under den tiden inte klippte håret eller rörde vid vin. Som stor anhängare av reggaemusik sedan 1975, hade jag stött på just det här begreppet eftersom någon rastalockig artist jag glömt namnet på använt begreppet i någon text.

Jag utgick självklart från att det var så man skulle tolka det här märkliga utropet mellan sömn och vaka som tydligt indikerade att jag kände främlingen - och därtill mycket väl!

Jag kan dock inte påstå att figuren såg specifikt judisk ut (vad det nu är), bara en gammal man med vitt hår och stor inre kraft (pondus) och "leende ögon".

*****

Framåtspolning 25-30 år! Jag hittade nyss en intressant artikel om den gamla babyloniska månkalendern och lärde mig att det är samma kalender judarna och även muslimerna övertog. En ny dag började vid solnedgången, något jag bara fattat mycket indirekt tidigare, i talet om att sabbaten för judarna börjar på fredagen vid solnedgången. Jag hade tagit detta, inte som något generiskt för tidräkningen som sådan, utan som ett speciellt förfarande vid sabbatsfirandet.

Bara några stycken in i kalenderartikeln finner jag mig plötsligt stirra på följande rad:

The "AN" years [in the table] are the Era of Nabonassar, Anno Nabonassari, dating from the reign of the Babylonian King Nabûnâs.iru in 747 BC.

http://www.friesian.com/calendar.htm

Vad sa, vad hette kungen? NABU...NAS.IRU ... Naebou, nasiren!

Så olika transkriberas de här gamla namnen att det är möjligt att jag sett det nån gång i en bok med andra vokaler än den ordform, Nebo, som jag valde att memorera drömsekvensen med. Jag vet inte. Jakten på "dagrester" som "förklaring" till nattens drömmar, kan ibland bli väldigt sökta, särskilt om man är bekant även med sanndrömmar som slår in dagen därpå. Kilskriften här ovan är f.ö. lånad från en fransk sajt där namnet istället transkriberats som Nabonassar. Mindre korrekt, vad jag förstår.

Självklart spelade mig sinnet ett spratt den där kvällen. Har man bara läst en enda bok springer man runt och förklarar hela världen i termer av den. Fundamentalisten utmärker sig genom att alltid ha bråttom att tvinga in sina upplevelser inom sin egen tolkningsram. Att kunna urskilja den ovanliga ordbilden "nasir" övertygade mig om att ha satt "mellanslagen" rätt (vi talar här om psykets sätt att rationalisera - begripliggöra - vad det än är som leder fram till det tänkta eller framsagda).

Jag visste inget om Babylons kungalängder vid den här tiden (förutom det mycket kända kunganamnet Nebuchadnezzar - med alternativa stavningar), utan det var mina magra kunskaper om judendomen som "färgade" och distorderade tolkningen av vad jag själv sade.

Lyckligtvis etsade sig det häpna utropet mellan dröm och vaka in i minnet, så att jag till denna dag kan återge meningen.

Hur fatta drömmen? Jag ser två eller tre möjligheter. A. Jag har varit en förtrogen vän till en babylonisk kung för 2700 år sedan - givet mina intressen i detta livet i så fall mer än troligt en nära rådgivare till kungen - gissningsvis astrolog - eller möjligen en medlem av kungafamiljen.

Möjlighet B. Detta är en dröm där drömmaren objektifierar ett eget tidigare liv, står vid sidan av och ser vederbörande gå förbi eller, som här, direkt konfronterar sig själv (en variant på multipla personligheter). Variant B skulle göra mig till en reinkarnation av en babylonisk kung, så jag väljer hellre den något mer anspråklösa hypotes A!

:-)

Jesus sade, "Bli förbipasserande."
(Thomasevangeliet 42)

Den tredje möjligheten C är att, precis som jag i drömögonblicket skapade en serie ord i reaktion på mötet, jag nu, årtionden senare, skapade en ny tolkning utifrån en memorerad språklig kärna!

Fascinerande är det likväl, eftersom Nabonasiru med råge passar in i mönstret för en "vis" person. Han tycks ha fått något av rollen som anfader till astrologin, ett ämne som stått mig nära sedan 1983.

Jag ska inte gå in på frågan om vi alla har mentorer "på andra sidan" just nu.

*****

Jag inser också en möjlig bakgrund till att jag som tonåring på 70-talet var så gripen av reggae-musikens nedsättande ord för västerlandet, "Babylon".

Ordet har tjusat mig och haft en positiv laddning och jag har aldrig lyckats "demonisera" det som rastarörelsen gjorde. Detta skulle bli mycket mer begripligt om man ponerar egna själsminnen från ett gott liv i Babylon!

*****

Se även stycket "Kings of Babylonia" i denna länk (varifrån kungalistan lånats):

http://www.friesian.com/notes/newking.htm

THE CANON OF KINGS
THE ERA OF NABONASSAR, 747 BC; 1999 AD + 747 = 2746 Annô Nabonassari
BABYLONIANS
Nabû-Nâs.ir, Nabonassáros	747-733	1 AN
Nabunadinzri, Nadíos	733-731	15 AN
Ukîn-zêr & Pulu, Khinzêr & Póros	731-726	17 AN
Ululas, Iloulaíos	726-721	22 AN
Mardukapaliddina, Mardokempádos	721-709	27 AN
Arkeanós= Sargon II	709-704	39 AN
no kings	704-702	44 AN
Bêlibni, Bilíbos	702-699	46 AN
Ashur-nadinshum, Aparanadíos	699-693	49 AN
Nergalushezib, Rhegebélos	693-692	55 AN
Mushezib-Marduk, Mesêsimordákos	692-688	56 AN
Assyrian sack and destruction of Babylon, no kings	688-680	60 AN
Esarhaddon, Asaradínos	680-667	68 AN
Shamash-shumukîn, Saosdoukhínos	667-647	81 AN
Kandalanu, Kinêladános	647-625	101 AN
NEO-BABYLONIANS
Nabopolossar, Nabopolassáros	625-604	123 AN
Nebuchadrezzar, Nabokolassáros	604-561	144 AN
Awêl Marduk, Illoaroudámos	561-559	187 AN
Neriglissar, Nêrigasolassáros	669-555	189 AN
Nabonidus, Nabonadíos	555-538	193 AN
PERSIANS
Cyrus the Great	538-529	210 AN
Cambyses	529-522	219 AN
Darius I	521-486	227 AN
Xerxes I	486-465	263 AN
Artaxerxes I Longimanus	465-424	284 AN
Darius II	424-405	325 AN
Artaxerxes II Mnemon	405-359	344 AN
Artaxerxes III Ochus	359-338	390 AN
Arses	338-336	411 AN
Darius III Codomannus	336-332	413 AN
MACEDONIANS
Alexander (III) the Great	332-324	417 AN
Philip (III)	324-317	425 AN
Alexander (IV)	317-305	432 AN
PTOLEMIES
Ptolemy I Soter I	305-285	444 AN
Ptolemy II Philadelphus	285-247	464 AN
Ptolemy III Euergetes	247-222	502 AN
Ptolemy IV Philopator	222-205	527 AN
Ptolemy V Epiphanes	205-180	544 AN
Ptolemy VI Philometor	180-146	568 AN
Ptolemy VIII Euergetes II	146-117	603 AN
Ptolemy IX Soter II	117-81	632 AN
Ptolemy XII Neo Dionysus	81-52	668 AN
Cleopatra Thea Philopator	52-30 BC	697 AN
ROMAN EMPERORS
Augustus	30 BC- 14 AD	719 AN
Tiberius I	14-36	762 AN
Caligula	36-40	784 AN
Claudius I	40-54	788 AN
Nero	54-68	802 AN
Vespasian	68-78	816 AN
Titus	78-81	826 AN
Domitian	81-96	829 AN
Nerva	96-97	844 AN
Trajan	97-116	845 AN
Hadrian	116-137	864 AN
Antoninus Pius	137-160	885 AN

Skillnaden mellan människor och hundar

Ännu ett (enklare) klipp från en filosofisk blogg med mycket djupsinnigheter:

The aim of dialogue in the academy is not merely to just state or assert one's opinion.

Simply asserting one's opinion to one another has more in common with two dogs barking at each another than two people engaging in dialogue.

The aim of dialogue is rather to defend or argue for one’s opinion against any and all objections.

The ideal here is the type of dialogues fictionalized in the early writings of Plato. An opinion that cannot be defended against objections has no place in the contemporary academy, just as it had no place in the ancient Greek academy.

http://eskesthai.blogspot.com/2009/08/whats-in-name.html

(Resten av blogginlägget är en ogenomtränglig kommentar till vad som verkar vara en annan diskussion.)

Här fortsätter emellertid den äldre och vetenskapligt påläste bloggaren på Dialogos of Eide att knacka fram läsvärdheter: en god reflektion över SJÄLEN:

http://eskesthai.blogspot.com/2008/02/soul-rs.html