SvD: Platon i Lustiga huset

SvD skriver om ett av sina favoritämnen, mindfulness. Dessvärre trasslar författaren in sig i begreppsförvirring under presentationen av den ateistiska franske filosofen, André Comte-Sponville, förespråkare för mindfulness:

Filosofen, som själv mediterar, förklarar hur vi västerlänningar uppmanats att skilja huvudet från kroppsfängelset sedan Platons tid. Antiken var logikens vagga och kristendomen har hållit oss fast i förnekandet av kroppens inflytande över sinnena, menar André Comte-Sponville. Själv tycker han att alla västerländska rationella människor bör ge dualismen mellan kropp och sinnen en chans. Därför uppmanar han läsarna att hitta en bra läromästare för att koncentrerat göra ingenting. 

Problemet? Ja, se till att börja med hur Platon presenteras som en dualist, och att detta indikeras som något negativt eftersom den franske filosofen väl knappast kan mena något positivt med fasthållen av kroppsförnekelse. Men textstycket gör omedelbart ett lappkast och nu vill filosofen att vi ska ge samma (negativt uppfattade) dualism en chans! Ren förvirring.

*****

Sant är att Platon placerade själen i huvudet (och såg kroppen som en utväxt ur den), men inte på ett bokstavligt utan metaforiskt sätt. Idealiserar man skallen något kan man med Platon föreställa sig den perfekta sfären, ett mikro-kosmos vari planeterna cirklar runt och ger det enskilda perspektivet. Människosjälarna är en av Världssjälens många synvinklar.

Men som materialistisk ateist, fastän med "spirituella" värderingar, är Comte-Sponville naturligtvis total främling för den här antropologin. Per definition måste en ateist vara slav under den biologistiska människosynen. Fransmannen tar därför skallen och hjärnan på ett bokstavligt sätt och missrepresenterar Platon.

Det kan också vara SvD-skribenten som missuppfattar filosofens syn på vad Platon sökte säga. Att ens kalla det som inte är själen för "kroppsfängelse" visar att någon - fransmannen eller skribenten - inte längre återger Platon utan snarare en senare tids - kanske kristendomens - negativa kroppsuppfattning. 

Sant är senare platonister nedvärderade kroppen, men SvD:s presentation av tankarna är ren förvirring. Platon var inte dualist, trots grottliknelsen. Hans insikt, förtydligad av nyplatonisten Plotinus var att vår ego inte har en själ utan att vi är i Själen. Därmed försvinner kropp/själ-dikotomin. Men detta kan en ateist, som grundar sina resonemang på västerländsk 1800-talsmaterialism, aldrig godta.

Den franske ateisten fortsätter därför i vad som verkar vara en kartesisk dualistisk anda (som inte har något med Platon att göra!) och uppmanar västerländska rationalisten att ge "dualismen" en chans.

Tråkigt att ett så intressant ämne distorderas så totalt av det "post-modernistiska" väst som inte kan hålla begreppsvärldarna klara för sig utan där själens läckage kontaminerar intellektet.

Artikeln i övrigt är spännande - alltid kul att hitta en molekylärbiolog tänka utanför lådan!

*****

Avlägsen släkting till den ateistiske positivisten Auguste Comte?

Den franske ateisten uppvisar det karaktäristiska psyke som i astrologin kallas "Månen i Jungfrun" - en negativ och hårklyvande tendens som överlag förefaller sakna sensibilitet för religion och idealistisk filosofi.

Viktiga språkrör i ateistklubben Humanisterna har den här materialistisk-scientistiska dispositionen, och jag har i ett systematiskt studium av kriminella hittat en notabel överrepresentation av vad som kanske kan betecknas som ett dubbeltänkarnas (tjuvarnas) signum.

I det här inlägget spekulerade jag över korrekt födelsedatum för ett annat av Humanisternas ikonoklastiska och ateistiska språkrör, vilket kan tjäna som en bra introduktion till den astrologiska världsbild Platon skrev under på men som jag knappast kan tro den franske ateistfilosofen som tar Platons namn i förgänglighet ens skulle bevärdiga en blick.