Underbarnen, evolutionärt meningslösa

En läsare nyligen uppskattade inte länken till en online-bok som intar ett kritiskt perspektiv på evolutionen. Jag finner boken i klass med det bästa jag läste under mina universitetsår (fast då idé- och annan historia). Här är ett bra och representativt utdrag - mycket balanserat bruk av källorna enligt omdömen på amazon.com.

One of the odd and seemingly inexplicable human traits that has been recorded throughout history is the child prodigy. To give a contemporary example, Myron Romano began learning the piano at the age of six. Five years later he was concert soloist with the Boston Pops Orchestra! Examples could be produced of men who have mastered twenty languages before their twentieth birthday. Certainly, science cannot explain the musical or artistic genius by the survival of the fittest principle since these talents offer no advantage to survival.

If, by evolutionary reasoning, such genius is a foretaste of what mankind might aspire to, then teleology has to be admitted -- that is, "blind nature" knows in advance the ultimate destiny of each species. Darwin could not accept this and thus could not speak of the "ascent of man". On the other hand, if such genius is a throwback to what mankind once was (some may see this as a revelation), then the "fall" of man has to be admitted and the theory of evolution dismissed. Either view is uncomfortable for the committed Darwinist.

http://www.creationism.org/books/TaylorInMindsMen/TaylorIMMh08.htm

Som en återvändande bloggläsare redan vet, skulle reinkarnationen kunna förklara gåtan med underbarnen - till våldsamma problem för biologin eftersom minnena i så fall lagras någon annanstans än i hjärnan... Vilket ynkligt lapptäckte männikans vetande är! Ännu...

Sturmark tummar på sanningen - igen

(Obs. Långt inlägg - cirka 7 A4-sidor exkl. illustrationer)

Jag har bättre saker för mig än att läsa sektledaren Sturmarks blogg, men nu råkade jag via någon tidningslänk hamna där.

Jag hinner bara ögna igenom några rader av ett trött försök att hetsa mot någon liten astrologikurs arrangerad av ett studieförbund, förrän jag ser hans tendens att fara fram med oriktigheter i sakfrågor. För en tidigare kommentar om Sturmarks lögner - eller är det bara total okunskap om saker han försöker ge sken av att vara påläst i? - att telepatin skulle sakna vetenskapligt stöd, se detta inlägg.

Den här gången säger han att,

"både astrologi och homeopati är falsifierade".

http://www.sturmark.se/?p=231

Säkerligen har Sturmark några av de metodologiskt tveksamma undersökningar, vilka skeptiker brukar åberopa, i åtanke (se min kommentar till en av de mer kända här - fallet med massmördaren John Gacy, "clearad" av astrologer som lämplig för arbete med barn).

Kanhända smygläser Sturmark i hemlighet min astrologiska blogg Sideriska siktet, och noterade att jag där i förbigående nämnde en amerikansk studie som misslyckades finna några statistiskt signifikanta resultat, inte för astrologin som helhet, utan för vissa av dess antaganden i samband med självmord.

Detta test begagnade emellertid den korrupta västerländska zodiaken som inte korrigerar för vårdagjämningens precession, dvs västastrologin som av dess kritiker med rätta anklagas att ha blivit en veritabel lumpbod av nypåfund vars värde aldrig närmare granskats. Låg denna studie till grund för Sturmarks påstående och han haft ambitionen att framstå som en seriös förespråkare för vetenskapligt tänkande, skulle han ha begränsat sin diffusa utsaga "astrologin falsifierad" högst betydligt.

Exkurs. Jag avstår här från att kommentera det möjliga metodfelet att isolera enstaka propositioner från astrologin och testa dem en och en. En nyckelregel inom astrologin själv är att horoskopet måste ses som helhet. De utsagor astrologen gör hänger inte på enskildheter utan en samlad, vägd bild av alla ingredienser. Det händer i astrologens psyke! Metoden syftar till att producera en tolkning och förståelse, och detta är inte naturvetenskap i vanlig mening. Det är fascinerande att skeptikerna inte vill lära sig se skillnaden!

Men det verkliga problemet är att Sturmark alias Humanisterna, som nominellt hyllar den västerländska empiriska metoden, för sin senaste attack väljer att vända ryggen åt sin egen auktoritet i kunskapsteoretiska spörsmål, den framlidne Karl Popper.

Popper var den positivistiska filosof som undersökte astrologin (den västerländska grenen) men hans slutsats var att den inte kan falsifieras då den innehåller för många lösliga parametrar (astrologin har alltid någon faktor att peka på som "förklaring"). Men Poppers falsifieringsprincip innebär inte mer än att (den västerländska) astrologin inte är en vetenskap i gängse mening.

Här är Poppers nyckeltext där han frånkänner astrologin status som vetenskap, han ägnar inte många ord åt saken men passagen börjar med orden "Astrologi did not pass the test":

http://www.stephenjaygould.org/ctrl/popper_falsification.html

Det finns mycket att säga om Poppers kommentar! Att den inte i sig är utan bias, är helt uppenbart givet hans utgångspunkt i positivismen. Nutida vetenskapsteoretiker kritiserar om inte rent av underkänner Popper eftersom den logiska positivismen överhuvud visat sig vara en steril och oframkomlig väg. Att rabbla mantrat om att vetenskap som kravet på "empirisk repeterbarhet" är förenkla saker och ting väl mycket.

Popper baserar därtill sina intryck (för det förefaller just bara handla om intryck) på möten med uppenbart mediokra astrologer, som gör sina utsagor "så vaga" att allt kan "stämma in". Popper hade uppenbarligen inte mött någon av de stora mästarna, där jag hört om en tradition att i långt i förväg försegla och lämna ifrån sig ett brev där astrologen förutsäger sin egen död - ett slags postumt tecken på att de visste vad de höll på med!

Skrytsam machismo eller det yttersta beviset för att de var sanna stoiker med inblick i heimarmenes - ödets - vägar? Apropå det fullt determinerade ödet är det märkligt att den materialistiska vetenskapen inte vill kännas vid sin äldre förfader fastän den själv (i vissa utföranden) predikar total determinism!

*****

Att astrologin däremot är ett utmärkt heuristiskt redskap för psykologisk förståelse, precis som den utannonserades av studieförbundet, råder inte tu tal om. Här bjuder Sturmark bjuder upp till sin sedvanliga överskattning av sin förmåga till problematisering och retorik.

Han listar studieförbundets målsättningar att bibringa eleverna någon eller flera av följande punkter: "kunskap, reflektion, bildning och samhällsengagemang", och ställer sig sedan frågan hur en astrologikurs passar in på något av detta. Tja, på alla fyra skulle jag vilja påstå! Ett litet frågetecken för det sista - jag vet nämligen inte om kursen ämnade beröra politisk astrologi. Ett distinkt självmål av Sturmark, där.

Som heuristiskt redskap, deklarerade 1900-talets mest geniale psykolog Carl Jung att astrologin hjälpte honom korta patientens (dyrbara) terapitid med upp till två år, om han inför dennes första besök fick bekanta sig med horoskopet i en halvtimma.¹ Men så hade också Jung en betydligt mer komplex bild av hur materia och psyke relaterade till varandra än den Sturmark valt att prenumerera på. Jung såg och förstod astrologins dimensioner.

Det gjorde också den högaktade flygingenjören och processfilosofen Arthur M. Young, där flera av hans intellektuella insatser kom till honom i formen av drömmar kodade i astrologisk symbolik! (Se youTube för en uppsjö av, tyvärr, illa organiserade filmklipp.)

Den ende (numera f.d.) amerikanske professorn i parapsykologi vid ett större universitet, Jeffrey Mishlove, betygade mentorn Young sin vördnad i en dödsruna där han nämner den skicklige matematikerns och kosmologens "spöklika" precision i ställandet av astrologiska förutsägelser.

Jag vet inte hur länge Sturmark ska orka hålla på med sin inbilska lek där han söker agera folkbildare och en ny Hedenius fastän den skostorleken inte är hans att fylla. Han kan inte ens sin Popper!

*****

Vidare bör Sturmark och likasinnade skeptiker fundera över begreppet induktionsslut, vilket ingår i det vetenskapliga tänkandets verktygslåda och är ett av astrologins viktigaste verktyg. Att det mött hårt kritik kan inte hjälpas, det är användbart även om man aldrig kan uttala sig slutgiltigt från dessa slutledningar.

Men se Humes praktiska hållning: Sturmarks illa förstådda krav på absolut visshet leder till en intellektuellt och allmänt steril värld. Hume sade i sak, att om frukostsmörgåsen mättat mig morgon efter morgon så många gånger redan, kan jag visserligen inte vara hundra på att den kommer att göra det även i morgon, men det är inget skäl att ifrågasätta bruket och än mindre att sluta äta frukost (ställa horoskop)!

Från många gjorda iakttagelser sluter sig astrologen till (induktionsslut) att t.ex. Sturmarks Måne i Jungfruns tecken representerar en kritisk-reduktionstisk böjelse, och givet Jungfrun som delmängd av Jordelementet, en materialistisk grundtendens. Hur kan astrologen göra detta?

Jo, för att han tidigare noterat att Sturmarks klubbmedlem Ulvaeus, även han irrationell religionsmotståndare och med en tydlig dragning mot exakthet (han pusslade med orden i ABBAs texter), och ingen mindre än Bertrand Russell, den exakta matematikern och mega-ateisten, båda innehaft samma placering! (Och utsagan om Sturmarks negativa och kritiska sinne har genom historien föregåtts av miljoner andra observationer i många länder av Månen i Jungfrun.)

Studiet av Månen i dess relation till jordiska tilldragelser ledde redan i antiken till signifikationen av denna himlakropp. Dess korrelation med Psyche (själen) motsvarar väl dagens tradition av Månen som sinnets signifikator.

Exempel på horoskop och tolkning Ett soli-saturniskt horoskop, normalt ett astrologiskt tecken på intelligenshämning. Här dock mellan två positiva tecken: mer ambition än smartness? Därtill ett excessivt libido (Mars + Venus) i ultranegativa och defensiva Kräftan kanaliserat mot reduktionistiska och materialistiska Saturnus - med sidoeffekter som projektiv demonisering mot externa "ismer", samt despotism och troligen paranoida upplevelser att vara förföljd. Ett omen om bristande psykologiskt välbefinnande (Kräftan = Månen = psyket). Att subjektet under 2009 lade ordet "ödmjukhet" till sitt ordförråd bör inte missleda någon! Detta ord finner föga stöd på himlens solära (karriäraktiva) del. Här antyds snarast buffliga anspråk och forcerandet av en överemotionell (övertaggad) reduktionistisk åsiktsdiktatur. Mycket möjligt beror Sturmarks åsikter om kristendomen på en bi- eller homosexualitet (Venus/Mars mot "frysaren" Saturnus). Man kan då se hans religionsangrepp som mörkläggning eller sublimering, hellre än att "komma ut" med det verkliga och blott personliga skälet att vilja eliminera religionen från det offentliga rummet. Skulle så vara fallet finns givetvis inget att hämta i berättelsen om en Gud som skapade Adam och Eva till man och kvinna. Han kan inte hitta hem i någondera rollen, hans Sol (manlighet) är formellt (Saturnus) hämmad (Saturnus) av de konflikterande signaler Mars (män) och Venus (kvinnor) ger! Religionen påminner honom således om en "svaghet" inom honom själv som hans mara - formalisten, perfektionisten - inte kan lida. Den här Solen har nämligen sina fläckar. I det privata (Månen + Jupiter) en klart trevligare men troligen mycket solitär och tillbakadragen natur - förutsatt att diskursen inte lämnar det materialistiska synsättets råmärken (Jordelementet). ***** Detta var en hyperkoncentrerad och tämligen specifik "läsning" av ett himlavalv, till dels guidad av kända fakta om subjektet och ett exempel på hur astrologen är den som på ett intelligent sätt måste föra samman isolerade indikationer och presentera en känsla av en osedd ande, en "fantombild". Avsaknaden av känd födelsetid gör dock att ALLA observationer enbart rör dygnets potentialer. Med födelsetid övergår VISSA potentialer till en hög (men inte exakt specificerad) grad av säkerhet. För ett annat fall av den ofta märkbara soli-saturniska axeln, se här (nytt fönster).

Astrologin är, som Popper säger (om man läser honom välvilligt), alltför komplex för att låta sig falsifieras - och detta är precis som det skall vara. Dess utövare kallar den hellre en konstart eller kanske ett arbete i linje med den mer eller mindre skickliga konstkritikern.

Astrologen avkodar en mängd symboliska signifikatorer och transponerar deras fingervisningar (förvärvade genom många observationer) till en beskrivning av ett människöde. Astrologen berättar historier men han gör det utifrån ett distinkt system. Sedan må var och en bedöma om historierna, likt en karta över terrängen förenklade som de är, bär en övertygande likhet med den fullskaliga verkligheten.

Astrologin är, som sagt, ett heuristiskt verktyg och en fascinerande del av det mänskliga intellektets historia. Att systemet alltjämt fungerar, visar att mänsklighetens intelligens och öga för systematik och sammanhang knappast är något nytt för vår tid!

*****

Allmänt har jag fått intrycket att Sturmark bedriver vetenskapskritik på ett närmast studentikost sätt och att hans insikter i astrologins kunskapsteoretiska utgångspunkter och metodologi är nästintill obefintliga. Detta är samma man som gärna låter sin logotyp för ateistförlaget Fri Tanke förgyllas av närheten till den för Kungliga vetenskapsakademin (via svågerpolitik).

När Sturmark säger att "de uppfattningar vi kan ha om astrologi (liksom om homeopati) definitivt är evidensbaserad", hörs diktatorn som föreskriver en enda väg och sanning här i livet (se bildtexten till astrokartan).

Sturmark kan rimligen inte förstå ett dyft av ett konstverk när han tittar på det. För honom måste upprepade tester (utifrån uppställda kriterier) på verket ha föregått hans upplevelse, så att han och andra intellektuellt osjälvständiga personer sedan tryggt och på ett "pk" sätt kan uppleva just det auktoriteterna enhälligt förklarat skall upplevas i samband med detta konstverk.

Skulle en enda konstkritiker nå en avvikande åsikt om konstverket, då måste dess budskap eller kvaliteter anses för falsifierade, och verket är otjänligt att få leva vidare i Sturmarks värld. Hitler lät förstöra tavlor som störde sig mot hans idealmotiv, bergstoppar och åkerbrukande tyska bönder.² I Sturmarks värld ska studieförbund enbart ge kurser i de exakta vetenskaperna. Någonstans har Sturmark upphört att vara en verklig gestalt för mig, hans tomma vetenskapliga poser och pseudointellektualitet för mer tankarna till en tragikomisk serieteckningsfigur.

*****

Eftersom jag har tangerat ämnet kunskapsteori kanske någon kan finna ett visst intresse av följande horoskopanalyser där jag begagnar induktionsslutet och går en rond med skeptikern David Humes stjärnhimmel (Sturmark får sig ett omnämnande), eller den här utläggningen om lite affärsproblem där flera astrologiska kommentarer fälls över såväl Sturmark som hans affischnamn Ulvaeus.

Till sist vill jag (ånyo) rekommendera en småskrift på bara 160 sidor, Arthur M. Youngs härligt pytagoreiska "The Geometry of Meaning" (1976), som visar vitaliteten hos en sann astrolog, en vitalitet man kunde önska att fler stjärntydare hade. (I så måtto ger jag Sturmark lite rätt, inte i hans utfall mot astrologin som sådan, utan för att den utövas nonchalant av okvalificerat folk.)

Boken är i själva verket ett rent utslag av udda geni. Young blev metafysiker efter att ha byggt klart sin legendariska Bell-helikopter - lystring Ulvaues, på ABBA-skivan "Arrival" satt en gång tiden din grupp i en andligt orienterad ingenjörs hyllning till den friflygande själen! Visst är det en paradox att höra Ulvaeus nu förneka den bubbla inom vilken han lever och har sitt varande!

Young visar här hur alla de 12 rörelselagar han arbetade med som designer av sin helikopter fullständigt logiskt rimmar med de tolv zodiaktecknen och deras antika signfikationer. Enligt Young är astrologin bärare av en perfekt uppsättning "first principles"! En coup de grace för alla som trodde astrologin var nonsens för den menlösa massan!

Boken kan beställas från arthuryoung.com och dess enda recension på Amazon.com är väl värd att återge här:

24 of 25 people found the following review helpful:

5.0 out of 5 stars Striking and persuasive virtuosity of thought, February 9, 1999

By	Timothy Blankenhorn (Villanova, PA United States) - See all my reviews (REAL NAME)

This review is from: The Geometry of Meaning (Paperback)

Arthur M. Young invented and created the Bell helicopter, the bubble-topped device we know from MASH, and the first commercially licensed helicopter in the country (and I think the world.)

The same pragmatism, insight, and stubbornness that enabled him to realize that creation gives him the brainpower and audacity to come up with a theory of meaning that derives, in a flat-footed way, from equations of high-school physics. It stretches your brain in a direction, and to an extent, that will surprise you.

I first read this book in the late 70's, and while it has attracted some following, it remains largely undiscovered. I have reread it twice recently and I see more each time. The Reflexive Universe is the sequel, and it is equally wonderful. AMY's thinking can be sampled at arthuryoung.com.

_____

1. Återgivet av James Hillman, under tio år chef för Jungstiftelsen i Zürich - tyvärr kan jag inte utan avsevärt letande i alla mina Hillman-böcker lokalisera uttalandet. Via Jungs samlade verk med en hel indexvolym torde det inte vara några problem att finna allt Jung sade om astrologin, förutom det i studien av Synkronicitet.)

2. Goodwins lag är inget av det slaget! Trött trams som valsar runt på nätet. Det ligger inget metodologiskt fel i att begagna en ikonisk diktator som illustration om tydliga paralleller till ett annat fall föreligger. Faktum är att valet just är en ikonisk diktator och inte någon okänd lokalpamp om man skriver till en större publik behöver inte förklaras.

Arthur M. Young om astrologi och annat

Tyvärr är myTubes Arthur M. Young-klipp en enda röra. Merparten tycks bestå av en föreläsning nerklippt i smådelar där mästaren beskriver sin fascinerande processfilosofi. Tar man bara en i mängden är risken överhängande att man inte får ut något alls. På arthuryoung.com ligger filerna strukturerade.

Jag ägnade en stund åt klippen och tyckte att de här (skäligen enkla) stod något så när på egna ben. Undantaget den första (se en mästare tala allmänt i 2½ minut) handlar de inte i första hand om hans process i sju stadier utan om löst relaterade ämnen.

• What Darwinism doesn't explain
  http://www.youtube.com/watch?v=rmSklE0CVvY

• Astrology: A Philosophical Introduction
  http://www.youtube.com/watch?v=nXiZhpqyCsI
  

• The Ghost of Astrology: Science and The Father.
  http://www.youtube.com/watch?v=ddO_R7Gql_U

• The Age of Aquarius vs the Age of Pisces.
  http://www.youtube.com/watch?v=CoMyk9CiqLg

• Good and Evil and the Four-fold - fyrfalden är en av Youngs kosmologiska termer, men det han säger om gott och ont har ett egenvärde.
  http://www.youtube.com/watch?v=QR7Lzt3kz-4

• Ett oväntat perspektiv på begreppet prekognition courtesy Mark Edmund Jones (astrolog):
  http://www.youtube.com/watch?v=NMPL9Yf5W8U
  
  
• Hela listan för den som vill ha allt i ett enda kaos:
  http://www.youtube.com/view_play_list?p=04130C0015D22BE0
  
  
• Bättre, som sagt, är att konsultera filderna direkt på arthuryoung.com.
  

Intervju om Guds existens ur den nya fysikens perspektiv

En lättläst engelsk artikel som stimulerar bildseendet och ger en approximation av fysikprofessorn Amit Goswamis argument för att Gud existerar och upprätthåller universum (exakt samma idé som en gång pastor George Berkeley utvecklade utan att ha en aning om att att han snuddat vid indisk filosofi).

http://www.enlightennext.org/magazine/j11/goswami.asp

Obamas kinesiska höstomen & påhoppet

Det återstår några få dagar till höstdagjämningen men låt oss inte vara knussliga utan betrakta påhoppet (SvD) mot Obama som ett tidigt uttryck för det kvartal han nu går in i.

Ett kvartal som remarkabelt nog rubriceras som tiden för politiska kupper eller försök att störa den sittande regenten! Med ålderdomlig kinesisk symbolik CHEN - bävandet - vilket både kan syfta på skälvningar i marken och en individ som får nervsvikt (och i vissa fall också på åska och blixtnedslag).

Obamas höst sorterar mer precist under CHENS första stadium, baslinjen. Där finns det ännu finns möjlighet att behålla lugnet och "stand one's ground", även om härskaren för ett ögonblick skärras av det osolidariska utbrottet:

Övriga kommentarer överflödiga. Kinesernas insikt i livet kan var för stora för vår civilisation att ens börja kontemplera. Jag firar i år 30 år med det här systemet och inser att jag saknar talang nog att förstå vidden av vad kineserna upptäckte för 3.000 år sedan och som ett subset i formen av en deterministisk kalandermetod funnits sedan, möjligen, 1200-talet (manuskriptet är anonymt och saknar känd proveniens).

Men jag tycker mig förstå så mycket, att Carl Jung, djuppsykologen, med rätt inskärpte arketypvärldens existens. Vår historia valsar runt och mänskligheten upprepar en handfull metaforer intill tidens slut. Kineserna hittade en fungerande modell för att avtäcka fenomenvärldens rytmik.


_____

Generellt om hexagram 51 Bävandet ur "Förvandlingarnas bok" på min sajt som tillhandahåller internets enda kalkylator för den här typen av beräkningar.

Sömnen

Jag har givit upp försöken att förklara för ufo-entusiaster att det finns något sådant som en psykisk realitet och att den inte motsäger den fysiska världen. Men det finns ju alltjämt många människor som heller aldrig har accepterat det faktum att ljuset har den dubbla naturen av vågrörelse och partikel...

Det är en av den mänskliga existensens förunderligheter att en person kan leva ett långt och lyckligt liv utan att en enda gång bli medveten om medvetandets realitet, och dess förmåga att gå bortom den omedelbart fysiska nivån. I dödsögonblicket, kommer tiden då att släppa sitt grepp tillräckligt länge för att dessa personer ska inse vad de hade missat?

Varje aktiv (forskar-)åtgärd i avsikten att interagera med ufo-fenomenet måste ta i beaktande dess förmåga att ta kontroll över vittnenas perceptioner och förändra deras psykiska verklighet.

Ord och inga visor från Jacques Vallee, astronom, dataexpert och involverad i det amerikanska försvarets utvecklande av Arpanet. Under tre årtionden också ufolog. Citat från boken "Encounters" (1990, s. 152,. min översättning)

Samtidigt kampanjar hemma i Sverige vissa organisationer mot varje form av "övernaturliga" fenomen och väsen, fast med den dubbla logiska standarden, den kluvna tungan, som säger att om människan skulle upptäcka något hon idag inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig, ja då är det också en del av naturen. Naturligtvis, men när detta händer, har dessa organisationer inte redan förlorat all trovärdighet i vilket deras egentliga ärende än är?

De antika kineserna hade en utmärkt syn: inget kan existera utom TAO, eftersom detta tao är den yttersta förklaringen till allt, dess norm och metod. Tao är såldes det ultimata begreppet - begreppens begrepp - och inte alls olikt en del matematikers våta dröm att hitta den perfekta matematiska formeln som elegant förklarar allt.

Men inom ramen för den här abstrakta totalitetsprincipen - kalla den gärna Gud - noterade kineserna observant att det också fanns många märkliga existensplan, bland annat gudar och demoner, andevarelser med och utan kropp.

Jacques Vallees böcker om ufo-upplevelser i vårt tid påminner om att folksägner och religioner frusit och förevigat mänsklighetens många möten i forntiden med angränsande livsformer som inte är av det slag vi i dag menar med levande varelser.

Västerlandets materialism blev en tvångströja som hindrar oss från att se hur mycket mer det finns "där ute" och dess mest påstridiga förespråkare är, som jag antytt tidigare, troligen människor i djup fruktan. Man ska inte underskatta känslolivets förmåga att attrahera tankemönster och ideologer som tjänar till att skänka skydd mot osäkerheten.

Men i och med detta har man slagit in en kil i psyket, och som de gamla judiska mystikerna sade, förlorat hjärtats integritet. En människa utan integritet hör man genast på dess tal, dess kluvna tunga. Sådana människor söker helgardera sig i varje steg.

I det antika Kina noterade lokala ämbetsmän sakligt och torrt i liggaren när spöken och annat otyg noterats i trakten. Antikens människor hade inte så mycket materiella ting att tjocka igen sina sinnen med utan levde i en gemenskap med en natur som var öppnare. Varför de tog notis om sådant, var för att de likt alla antika kulturer var mycket mer insiktsfulla i vad psykologen Carl Jung kallade synkroniciteter.

Vi känner dem som "varsel" eller "omen". I modern tid har en hel vetenskap kring tydor skapats: semiotik kallas den, men den har ingen aning om hur djupa rötter den egentligen har. Mening är själva urstoffet allt är byggt av! Redan Jesus hånade sin samtid för att folk hade blivit avtrubbade och tappat förmågan att avläsa tecknen i tiden.

Arma nihilister som måste fabricera meningar att "tro på" för att ta sig genom sitt liv, likt psykopaten i varje skede kontrollerar sitt eget rollspel - och ofta kollapsar in i sin egen fabricerade värld så han börjar tro på charaden! Jacques Vallees illmariga fundering över dessa som inte kan uppleva skillnaden mellan medvetande och rumsliga ting skönmålar emellertid förhållandet.

Nihilisten vinner sin upplevelse av lycka utan en Gud, utan änglar och andevarelser en trappa upp, bara genom att krympa sig själv och sin interaktion med verkligheten. Han kan mäta lika högt i intelligens och resonera lika skarpt som någon, men han har helt enkelt pålagt sig en tvångströja, en hysteriskt ogillande Censor. Huva, vilket monster att bjuda in på insidan!

Jag betecknar denna Censor med samma namn Jesus gav honom. Det är denna världens röst, denna världens herre nihilisten har internaliserat - ett andeväsen vi också känner som Djävulen. Humanism som enbart förankras i människan själv, är en falsk mänsklighet som lämnar hennes andliga nivå obeaktad.

Djävulen är en bländverkens och förljugenhetens mästare och det är troligen därför det globala ufo-fenomenet beter sig så märkligt. Det byter form hela tiden, det har sin upprinnelse i en psykisk dimension som är helt oberoende av människan tafatta tänkande. Som Charles Fort, anomali-jägaren, sade: "I believe we are someone's property."

Vi människor känner knappt till något om våra närmaste grannar! De kan stå här och ockupera samma fysiska yta som vi själva just nu, men i en annan dimension! Och de kan, som Vallee säger, förändra våra perceptioner så att vi verkligen inte kan se någon mening i de religiösa människornas tal - religionen som i en del fall har bevarat kunskaper om dessa varelser och har praktikter för att hantera en del oönskade möten mellan världarna (se t.ex. Katolska kyrkans exorcister).

Visst finns det anledning att tala om att ständigt pågående krig mellan olika intressen i världar bortom människans! Universum sjuder av verksamhet.

*****

PS. På temat flera väsen som ockuperar samma (psykiska) rum är jag fascinerad över frågan vilka förnimmelser som kan härröra från egna tidigare liv och vilka "hågkomster" som är pseudominnen förorsakade av en annan andes närvaro. Jag har en upplevelse av en känd tysk poet som, om man var ovaksam, skulle kunna misstas för ett tidigare liv-minne. Den rövarhistorien ska jag kanske berätta vid ett annat tillfälle.

Synkronicitet - en definition

Synkronicitet, definition 8 av 20 från Carl Jungs samlade verk, uppsökta och listade av filosofen Christian de Quincey i hans bok Radical Knowing (2005):

Ett sammanträffande av en omedveten bild och objektiva situationer.

Det tycks finnas en a priori, kausalt oförklarlig kunskap om en situation som vid tidpunkten inte kan vara känd. Synkronicitet består därför av två faktorer: a/ en omedveten bild som tränger in i medvetandet antingen direkt (bokstavligen) eller indirekt (symboliserad eller antydd) i formen av en dröm, en idé eller föraning, och b/ ett objektivt inträffande som koinciderar med detta innehåll.

Svensk andlighet förr

Förpackad som en kort pdf-fil på den svenska delen av nätet hittade jag en påminnelse om att med samma frenesi som Humanisterna numera sökt men inte lyckats reducera befolkningens intelligens och kanalisera dess intresse till enbart den metod som kallas empirisk och de studieobjekt denna riktar sig mot, utkämpade vid sekelskiftet 1800/1900 det motsatta lägret, spiritismen, en strid mot den själlösa materialism som då börjat breda ut sig.

Carl A Carleson (1881 – 1940) reste vid 24 års ålder till Amerika. I avsikt att avslöja spiritismen som ett rent bedrägeri, besökte han 1921, i New York, mediet Cecil M. Cook och hennes förening T Stead's Memorial Centre. Vid detta möte fick han tala svenska med sina döda närstående genom direktröst. Denna upplevelse förändrade Carlesons liv, som helt kom att präglas av spiritism. Året därpå knöt han kontakt med Sir Arthur Conan Doyle, som besökte New York för en serie föredrag i Carnegie Hall.

http://www.ramsbergsgarden.se/pdf/sv.%20moderna%20spiritualistiska%20historia.pdf

Tillsammans med den "Irreducible Mind" (Kelly & Kelly et al.) som jag tidigare rekommenderat följer en välgjord CD-ROM som digitalt återskapar F.W.H. Myers klassiska genomgång från 1903 av s.k. paranormala fenomen, "Human Personality and the Survival of Bodily Death".

Myers hade en metodisk medvetenhet och ett vetenskapligt förhållningssätt till det spiritistiska fenomenet, och har kartlagt ett ämne många av idag inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig! Fenomen som fullständigt lämnar den förkrympta världsbild "empirikerna" försöker pådyvla andra under förespeglingen att detta är "folkvett".

Jag ska viska en hemlig formel: Materialism = Fruktan.

Notera hur formeln smyger bakom de antika föreställningarna om Saturnus som negativ resistens och den materiella världens tillblivelse genom kontraktion. I fruktan drar sig tinget samman, förtätas och får en urskiljbar yttergräns. De gnostiska myterna innehåller fantasifullt utvecklade berättelser i platonsk stil. Detta är då "syndafallet".

Från och med nu existerar materaliserade, avgränsade ting som börjar värna sitt och slåss mot alla som påstår att de egentligen är lösligare strukturer än de tror. Naturligtvis är ande och materia naturliga komplementpar i den fallna människans ärthjärnestora konception.

Kinesisk filosofi var min första tonårskärlek och nog är den härlig ändå, där den vägrar att dikotomisera. För utöver Yin och Yang - mörker och ljus - introducerar den också rörelsen så att allt som varit vitt tids nog kommer att te sig svart. I en sådan verklighet duger det inte att förskansa sig bakom någon stelbent definition av vad som är förnuftigt. Man akterseglas tämligen omgående.

Dock är taoismen inte värderelativistisk i vår kulturs mening! Stämmer det att civilisationen rör sig från öst till väst (och i väst dör pga korruption eller allmän livsleda) kan man förstå att drakmotivet och ljus/mörker-dualismen kan spåras från Kina och västerut genom Persien och in i Palestina där en ideologiskt livaktig rörelse i runt år 0 producerade en mäktig andlig ledargestalt, Jesus.

Basen för hans program - fast kristendomen nu gjort allt för att släta över den saken - var en tydlig lära om Ljusets och Mörkrets oförsonliga antagonism men också ömsesidiga beroende. För det är Ljuset och Mörkrets andar som tillsammans spinner den här världen intill den Yttersta dagen, då Mörkret och materialistmen har ätit upp sig själv, och endast Ljuset återstår.

Jag skulle vilja föreslå att Jesus verkliga budskap var: "Se till att dö innan du dör!" Jag tycker mig märka att även poeten och singer-songwritern Leonard Cohen kan ha varit inne på samma tanke ("Suzanne" från hans debutalbum: "Now, Jesus was a sailor...")

Faktum är att de första kristna var rabiata anti-materialister och gick så långt att de vägrade röra vid pengar. För penningen var en av Mörkerandens - djävulens - bästa sätt att snärja själen. Genom att börja tänka dikotomt - i termer av "mer" eller "mindre" - hoppades djävulen kunna snärja svaga själar och begränsa deras intelligens. Precis som han i dessa dagar sänt ut falska ljusänglar i namnet av den sekulära humanismen för att lära oss "väga" och "mäta" allt och förneka allt som inte kan bedömas på detta sätt.

Den västerländska dualism som tog sin början i Descartes filosofi om medvetande (icke-spatiellt) och materia (rumslig utsträckning) har beröringspunkter med de gamla kineserna, Platon, gnostikerna och de "vanliga" kristna...

Kanske har Descartes fått oförtjänt mycket skit för att han postulerade ett "tvåvärldssystem". All erfarenhet tyder på att det finns en andlig komponent i livet och ingen vet om den ytterst upplöser sig i en monism. Men när barns minnen av tidigare liv kan verifieras, som dr Ian Stevenson lyckats med, vet man åtminstone en sak som direkt falsifierar hela neurologins grundantagande: minnen lagras INTE i hjärnan!

Så där står väst: på ruta noll igen. Med ett enormt bygge av kunskap och teknisk utrustning helt och hållet baserad på antagandet om materiell monism. Vår vetenskap har knappt vuxit ur kindergarten än...


_____

PS. Som vanligt söker jag avdramatisera vokabulärer från skilda discipliner genom att blanda dem i samma text. Inget land behöver lära sig att tänka utanför sin egen nomentklatura mer än Sverige. Vi är plågsamt självgoda i det vi drar in alla fenomen i vår egen begreppsapparat och begår våld på företeelser vi just därför inte har den minsta aning om vad de är. Damaged on delivery! Vi är kort sagt bufflar, närapå idioter i vår rationalism.

Ljusänglar finns och falska sådana också. I vår tid kallar vi dem bara något annat. För att få grepp om deras djupare ontologiska status måste vi dock bli medvetna om att det är vår begreppsliga begränsning som avgör vad vi kan se och inte någon inneboende begränsning i verkligheten själv. Här är Humanisternas stora brott mot livet: att arrogant ha försökt diktera rationalitetens villkor (se mitt blott-motto).

Ufologen Jacques Vallee som jag f.n. läser, säger ungefär samma sak på sitt alltid utmärkta sätt:

My own conjecture, which deviates considerably from the accepted dogma among UFO believers, is that we are dealing with a yet unrecognized level of conscioussness, independent of man but closely linked to the earth.


Vallee - Confrontations (1990, s.99)

Knyta hop den filosofiska säcken

Tillägg, 090912 13.52. Framsynt inkluderades i följande morgonfunderingar brasklappen att femtiostrecket kanhända är väl sent att påbörja den filosofiska resan.

DN har samma morgon publicerat bekräftelsen på var en tidigare start i livet kunnat leda i formen av en intervju med filosofiskt bevandrade Jan Stolpe som nu fullbordat en nyöversättning av Platon.

En viss tröst är dock att även den här bloggaren fastnat för lämpligheten av "form" istället för "idé". Och jag kan verkligen hålla med Stople i det han säger - jag skrattar oupphörligen åt Platon när jag läser honom i den engelska översättningen från 1997 (chefred John M. Cooper). Den gamla pocket av Staten på svenska jag hade är sorgligt stel i jämförelsen.

En översättare som inte får med toner av ironi (eller en läsare som inte kan läsa "undertextet") är en invitation till kommunikationssammanbrott.

*****

I väntat på bättre tider och ädlare ideal får det breda befolkningsskiktet fortsätta tro att de har den enda möjliga världsbilden i sin hand, och därtill på den extremt antiintellektuella grunden att dess teser ligger närmast dem själva i tiden och därför i någon mening skulle vara sannare!

Så resonerar alla sekularister vilka samfällt trampar på i upplysningsfädernas fotspår. Man ack detta felslut, att tro tidslinjen är nedgrävd i verkligheten! Redan Kant insåg att tid bara är en parameter Psyket/själen använder för att slippa mentalt kaos... Bottnar man i denna insikt blir t.ex. en sådan självklarhet som darwinism och evolutionslära inte alls längre en självklarhet! Tänk om vi alla funnit oss tillrätta inne i ett gigantiskt mentalt svartbygge?

Nu har jag först i mogen ålder (om inte t.o.m. övermogen) läst klassisk filosofi under några år, och de "stora linjerna" börjar koppla ihop hjälpligt. Tidigare var några käpphästar om Kant bara som en isolerad ö, och om Platon hade jag föga mer än grottliknelsen och gymnasieskolans, "idéträdet är perfekt medan vår världs träd är ofullkomliga kopior".

Att komma in några steg i filosofin (åter: den klassiska, inte den analytiska som bara talar om språk och om uttryck kopplar an till något "fysiskt" eller åtminstone språklogiskt), det är som att bli medlem i herrklubben där alla världshistoriens största män brottats med de Stora Frågorna.

Kvinnor får vara ursäktade här, de som inkarnerar som kvinnor gör det troligen för att via praktik omsätta något subset av de Stora Frågorna. Ofta är praktikern inte ens medveten om var på den Kognitiva Kartan filosofin lagt ut hon befinner sig...

Ja, "kvinna" och "man" är förstås egentligen bara språkliga platshållare: den själv i hög grad praktiska astrologin visar ju tydligt att det finns "psykologiska kvinnor" i manliga kroppar och vice versa. Den sydafrikanska idrottskvinnan och den fysiska undersökning hon fått genomgå - och som de flesta verkar tycka är förnedrande - har diskuterats mycket i svenska medier.

Jag gjorde några små fynd om henne när jag kollade upp horoskopet för själva dagen då hon föddes (se länken). Fynden påminner om de enklaste av mans- och kvinnoarketyperna: Stenbocken/Saturnus och Kräftan/Månen.

Annorlunda uttryckt: yta och form, eller form och innehåll (notera betydelseförändringen i "form"), eller "struktur" och "innerlighet" (eng: "interiority").

Hela den urspårade materialistiska 1800-talsrationalismen - med behaviorister som Skinner i släptåget, bygger ju på att man enbart dyrkat (som en pseudoreligion) tingens yttre strukturer och hur det ena kausalt länkar samman med det andra. Så föll rationalisterna till föga för det yttre skenet att de gav den strukturskapande Saturnus - även "förnuftets" herre vitt kort - medan de totalt förnekade att materia skulle kunna äga en "insida", dvs en själslig eller psykisk (Månen) dimension.

Rationalisterna var den störda avkomman till Descartes som gjorde åtskillnad mellan själen och den i rummet utsträckta materian. Rationalisterna klättrade ända ut på den materiella grenen och sågade sedan av sin kontakt med med trädstammen. "Gudshypotesen tycks mig överflödig från där jag just nu placerat mig."

Där ute, i det yttre mörkret, krälar de nu runt i "sanningens / vetenskapens tjänst" och upplever inte otippat världen som bara en godtycklig härva av slumpartade tilldragelser. Likväl blir vetenskapsmännen överlyckliga varje gång de hittar minsta anstymmelse till meningsfullt samband eller funktionell mekanism i naturen. För handen på hjärtat, vem vill överhuvudtaget leva i en dödens världsbild, i den övergripande Gestalt som nu gäller och som uttryckt sig genom västerlandets övergrepp på jorden och dess befolkningar alltsedan industrialismen anlände?

Det fascinerande är hur vetenskapen ens orkar bry sig eftersom dess a priori utgångspunkt är att vad de än upptäcker så är det bara lokala regelbundenheter i ett enormt svart hav av meningslöshet. Några dårar sätter sitt hopp till att något snille ska producera en matematisk formel som summerar hela universum snyggt och elegant.

Men vad skulle det innebära? Att mänskligheten nått sin totala självcentrering? "Titta, vi fattade! Nu är vi myndiga!" Betyder det att vi först då legitimt kan börja fråga oss om vår mänskliga intelligens är en avbild av en större intelligens? Nej, vetenskapsmän är ett kuriöst släkte som både liknar små barn på utflykt och en hoper strutsar med huvudena i sanden.

Mot den västerländska ateismens (sekularismens) värjande sig mot de Stora Frågorna står nu en ny generation "klassiska" filosofer upp, och på nätet slumpade jag mig på en av de bättre (och en som också haft förmågan att göra sig ett namn - just genom nätet): Christian de Quincey.

Tyvärr kostar hans debutbok "Radical Nature" för mycket eftersom bokhandlare blir giriga så fort en upplaga säljs slut på förlaget. Men uppföljaren "Radical Knowing" återger fundamenten i hans re-lansering av den mäktige matematikern Alfred North Whiteheads buddhistiskt inspirerade processfilosofi.

Tvåan är tydligt vinklad mot allmänheten, resonemangen upplevs som lite enklare - eller också hade Quincey nu tränat lite extra på att säga samma sak men på ett mer direkt sätt.

Quinceys motto är: "Consciousness goes all the way down". Det dikotomiserande kritiska intellektet kan klyva atomer och annat i allt mindre delar hur länge som helst, men vid varje nytt vägskäl som det illusionsdrabbade psyket (som tror på yxans princip) skapar genom sin egen förmörkade (och förmörkande) aktivitet fortsätter gåtan att hägra borta vid horisonten.

Och gåtan är förstås Medvetandet självt, som är något helt annat och mycket mer allomfattande än intellektet. Därför, förstår jag nu, skilde antikens filosofer så noga på förnuft och intelligens, varför Platon skilde mellan vardande och vara.

Det är därför sekulära humanister låter så, ursäkta mig, fruktansvärd ointelligenta när de börjar resonera! För de har i sitt val av "stylesheet" här i världen valt att fungera utan stöd från den "metafysiska kvaliteten" Intelligens (platonismens Nous), vilken de vägrar tillerkänna ontologisk status.

I det enkla landet Sverige är inte ens kategorierna tydliga och hjälpligt förstådda, så det hela ser för gemene man ut som en diskussion om Guds existens och om religion alls är ett rationellt fenomen eller ska hållas utanför en steril värld som drivs utifrån enbart kvantifierbara överväganden.

Och avsaknaden av en diskurs förd utifrån Intelligensens plattform hörs ofelbart i sekularistens tankestil. Den kringelikrånglar sig fram utefter objektiva fakta enbart eftersom den saknar Intelligensens högre plattform varifrån alla samband och helheter utgår och är klart urskiljbara.

För att tydliggöra: medan Intelligensen använder logiken för att kommunicera sitt "stora perspektiv" krälar logiken runt i plattmarken (i samma strukturer den själv skapat!) och söker sitt uttryck genom grammatiskt korrekta och logiskt vattentäta utsagor, typ positivisterna under sent 1800-tal, tidigt 1900-tal.

Den sekulära människan förväntar sig inte att hitta något inom ramen för sin evolutionistiska myt om om alltings yttersta meningslöshet, och därför saknar de vision och spänst i sina uttalanden.

Precis som Arbetarklassen i Sverige övertog Pianot som statussymbol från Överklassen, har gräddan av den svenska Underklassen nu nått fram till 1800-talets positivism (en intensifierad förnuftsdyrkan). Så säg att Medelsvenssons världsbild börjar innefatta kvantfysikens implikationer för den enkla förnuftsbaserade materialismen om sisådär ett halvsekel. (New Age-fenomenet har i luddig form gjort det längre än kvantfysiken existerat!) Det är då ~160 år efter att kvantfysikens fader Max Planck startade den post-materialistiska revolutionen år 1900 (Nobelstiftelsens snabbkurs i kvantfysikens historia börjar här.)

Det innebär att Medelsvensson ligger en till två återfödelser efter de "äldre själarna", de som bygger Verkligheten här på jorden. Det kan stämma, för skulle avståndet i andlig mognad vara ännu större skull inte det sociala klistret hålla samman världen alls, inte ens i den lokala sfären. Likväl kan jag inte förneka min tankes haltande här, vad skulle jag, en nyfiken medelmåtta, ha att tala med Stephen Hawking om... Väder och vind?

Uppfinnaren och klärvoajanten Swedenborg hade rätt: i den andliga dimensionen finns varken tid eller rum (detta var alltså innan Kant kom på samma sak). Vad som skiljer en ängel (ande) från en annan, enligt Swedenborg, var deras "hållning" eller "resning" ("stature") eller, kanhända, "tonhöjd".

Det finns alltså någon form av hierarki även bortom den materiella skapelsen, men det går knappt att uttrycka den med språket i vår värld eftersom nästan allt vi säger och tänker bygger på simplistiska "cues" från de yttre sinnena: vi mäter allt i förhållande till något annat, vi finner det viktigt att "nu" ligger före "sedan" längsmed en tidsaxel (datorprogram fungerar inte om man placerar programkodens postulat i fel ordning).

Men i nästa dimension bortom denna baserar sig strukturen (som gör att även den tillvaron synes "arrangerad" och inte "kaotisk") på andra parametrar. Mainstream-vetenskap har inte tittat på dessa frågor, utan de sorterar under metafysiken. Mainstream-vetenskapen har till och med ett sätt att slippa ställa Stora Frågor: den har maskat av och definierat sin världsbild och gjort den så liten att bara de som verkligen inte tänker alls, kan låta sig nöja med dess svar ett helt liv. Nu är vi återigen inne på de här godtyckliga generationsväxlingarna jag nyss nämnde...

I många år var astrologin en hobby för undertecknad, utan några egentliga bekymmer över dess problematiska status bland naturvetenskapare. Nu tycker jag mig se att det är en viss typ av naturvetenskapare som är fundamentalisterna, sedan jag sent omsider upptäckt att astrologin mer än något annat tycks besläktad med de stora klassiska filosoferna än med tänkande från Upplysningen och därefter. (För ett lysande undantag från upplysningsmänniskans förfall ner i Platons värld av vardande, se den förnämlige helikopteringenjören Arthur M. Youngs lek med astrologin och påpekande att den utgör ett perfekt set av "first principles".)

Enligt legenden var [Kronos] son till Uranos (Himmelen) vars namn...är väl givet. Ty åsynen av det som är därovan är väl myntat med namnet ourania ("himmelskt") - horosa ha ano ("att betrakta tingen därovan") - och astronomerna säger ju...att detta resulterar i ett rent intellekt.

Platon - Kratylos, 396b (min snabböversättning av Cooper/Plato Collected Works)

Bara från Intelligensens plattform kan man se att naturvetenskapen bara är ytterligare en lek i evigheten och att man faktiskt kan placera hela fenomenet i en arketypisk nisch: med förklärlek till astrologins terminologi identifierar jag det som Stenbockens tecken med dess herre Saturnus. Dessa är naturvetenskapsmannens primära beteckningar. Ord som ingenting alls säger med mindre än man kliver in i astrologin och värderar dess utsagor inifrån dess eget regelverk.

I dessa symboler med deras flera attribut - Jordelementet, kvaliteten Rajas, dvs lidelse/passion samt effekten lidande/ångest - summeras väldigt väl förnuftsmänniskans försök att kontrollera "denna världen".

Saturnus (Kronos) ätande ett
av sina egna barn. Väggmålning i
Francisco Goyas hem. (noterad här)