måndag 29 november 2010

Wikileaks = Antikrist

Enligt SvD:s enkät efter WikiLeaks stöld av sekretessbelagd diplomatkorrespondens anser 60% av de röstande svenskarna att tilltaget är riktigt. 

Den ringa människan, som bygger sitt liv på enstaka nyckelord som "frihet" eller "yttrandefrihet" eller den patetiska antropomorfismen "information wants to be free", saknar intellektuell kapacitet att förstå destruktiviteten i sin egen gränslöshet. (Jfr dock bloggdevisen ovan!)

Jag ger i samma andetag oändligt lite för fundamentalistiskt kristna som inte förstått att de apokalyptiska passagerna i Nya testamentet syftade på författarnas egen samtid eller mycket nära förestående framtid. Utan bildning är det lätt att fortsätta läsa texterna med enbart trons men inte historiemedvetenhetens ögon. 

Men likväl menar jag att, om historien är cyklisk, vilket all högre bildning (bortom den materialistiska naturvetenskapens trånga förståelsehorisont) omvittnar, står vi nu inför en liknande situation som under det 1a århundradet. Julian Assange skulle kunna inneha en historisk funktion motsvarande den förväntade Antikrist - Satan själv - som den kristna traditionen broderat på - en karaktär som innan den Stora Striden skulle presentera en falsk version av sanningen. 

Det är inte förvånande att 60% av de sekulariserade och naiva svenskarna omedelbart tycker första bästa språkrör för "informationsfrihet" är världens frälsare. Själva gripna av den transpersonella kraft som vi kan kalla Satan eller det ontologiska Mörkret, förmår människan inte göra korrekta signifikationer, inte läsa tidens tecken. Svenskarna (och världen i stort) är precis lika begåvade inför Assange som tyskarna var inför Adolf Hitler.

Vänta och se.

*****

SvD: Bildt uttalar sig
DN, Expr: Om innehåll i läckan

Se även: Assange, den läckande.

Tillägg 101129:

Väntan blev inte lång. Expressen om krav på att WikiLeaks ska stämplas som terrororganisation och utredning av möjligt lagbrott från Assanges sida.


lördag 27 november 2010

Alkemisk psykologi



Neojungianen James Hillmans "samlade verk" (föredrag, essäer som försvunnit ur trycket, etc) fortsätter rulla ut i långsam takt. 

Volymen om stadsplaneringens psykologi ("City & Soul") var väl repetitiv, dess 400 sidor hade kunnat halveras till en slimmad volym lik "Animal Presences" som i sin tur också repeterade några teman. 

Bäst hittills är helt klart "Senex & Puer" och "Mythic Figures". Jag brydde mig inte ens om att köpa volym 1, en tunn introduktion till arketypisk psykologi som bättre kan fås via t.ex. den klassiska "Re-Visioning Psychology".

Hillman är Carl-Gustav Jungs arketyplära återkopplad till den nyplatonism där den hör hemma! Det tog ett tag att förstå hur subtilt han adapterat platonismens Själ till sina psykologiska resonemang. Hillman är fantastisk läsning för den filosofiskt intresserade.

2010 års "Alchemical Psychology" lovar en återkomst till god form efter den bitvis svaga boken om djur. Över 300 sidor och suggestiva kapitelrubriker:

  1. The Therapeutic Value of Alchemical Language
    - A Heated Introduction
  2. Rudiments
  3. The Suffering of Salt
  4. The Seduction of Black
  5. Alchemical Blue and the Unio Mentalis
  6. Silver and the White Earth
  7. The Yellowing of the Work
  8. Concerning the Stone: Alchemical Images of the Goal
  9. The Imagination of Air and the Collapse of Alchemy
  10. The Azure Vault: Caelum as Experience

Jag vet föga om alkemin, men Hillman har ett sätt att skriva så att man rätt omgående deltar i ämnet. Två kapitel om "det blå" kanske förklarar bokryggarna i den här serien och tilltalar förstås undertecknad med båda Ljusen i det supralunära Luftelementet!

Serien om tio eller elva planerade volymer är vacker på hyllan. Först tyckte jag de såg ut som Konsums blåvita ekonomivaror från förr, men mannen Hillman - född i transparenta Fiskarnas tecken (siderisk zodiak) - har säkert haft en hand med i den här, som jag mer och mer upplever det, sobra och tidlösa designen. Jag gillar dem bättre och bättre och börjar ångra att jag hoppade över volym ett som nu inte längre går att hitta inbunden. 

Den som lider brist på kamera och bara har en uråldrig windows98-scanner kopplad med obsolet mjukvara som skapar hemska gula ränder på varannan bild, är därför inte helt ställd! Det blev ett riktigt bra resultat av att luta boken i scannern, göra den dubbla scanningen för att komma förbi den första, missfärgade bilden och sen putsa lätt i bildprogram. (Bilden 900px hög vid klick)


fredag 26 november 2010

En bra filosofiblogg



Vartefter tid och ambition slussats över till den astrologiska bloggen har tänkandet under ovanstående utopistiska bloggdevis förflyktigats. Emellertid hamnade jag av en slump i den här "jag sammanfattar för mig själv"-artikeln om bl.a. den platonska formlärans historiska upprinnelse (även om problemet är filosofens problematiska sits).

Bloggare Kalle Bergman har ett starkt begreppsligt grepp om filosofiska spörsmål och ett klart öga för filosofins uppgift i en civilisation vars komplexitet hela tiden tilltar - menar han i varje fall. En berikande liten essä som hjälpte mig att samla ihop lösa kunskapsfragment på drift.

Men det är några saker jag inte får ihop, bl.a. berättelsens början och slut. Det kanske är en avsiktlig eftergift att inledningsvis betrakta Platon som en relik för att till sist ändå ställa sig på hans sida. Men i så fall är det inledande påståendet att Platons idé om den tidlösa Idén har en upprinnelse i tiden, född i den atenska statsstaten, en självmotsägelse. 

(Ur det historiska perspektivet är det dessutom Pytagoras som överlämnar sitt material till Platon, så Syditalien skulle vara dess korrekta proviniens. Och då har inte ens den babyloniska kulturen på väst beaktats, vilket är nödvändigt i diskussioner om matematiken en följd av Formernas upptäckande - inte som Bergman säger, stoffet från vilket idén om Formerna abstraherades.)

En genomläsning räckte inte för att avgöra författarens position. Det är fullt möjligt att han, trots textens rent av Goda avslutning ändå inte är platonist, och det skulle förklara en eller ett par märkligheter i framställningen. Som att betrakta de språkliga faktadribblarna sofisterna som sakernas gängse ordning i Aten och Sokrates Idélära som något revolutionärt.

Vid Zeus!, som Sokrates dialogpartners brukar säga, Platon (via Sokrates) söker inte revolutionera något, bara föra åhöraren närmare en avmytologiserad och logiskt vässad insikt i Nous, det kosmiska förnuftets, väsen. Det är detta väsen som mänskligheten i sin primitiva linda väcktes till dunkel insikt om genom himmelens matematisk-geometriska instruktioner.[1] 

Se Plotinus för Zeus som Demiurgen som inrättar vårt kosmos med dess planeter som synliggörare i tiden av de eviga formerna och deras temporala "kommanden och gåenden" i en mångfald variationer på tema. Det är Bergman själv som gör Sokrates till en revolutionär genom att underordna honom sitt eget historiserande berättarperspektiv.

Att världen gick sönder i och med den reduktionistiska materialismen, ackompanjerad av positivistisk (analytisk) filosofi och Wittgensteins senare undersökningar av språkspelen, innebär inte att man måste kapitulera de egna rötterna i ett föreställt högre medvetande bortom tid och rum som Bergman här gör.

Filosofens utmärkta vandring genom civilisationens framväxt beror således på att han försöker sitta på två stolar samtidigt i sitt tänkande. Men Platon själv verkade inte från åsikternas overkliga varande (det diakroniska perspektivet) utan från Formvärldens fakticitet. Det är detta Bergman ser som att filosofens bidrag inte annat är en ännu "en partikulär intervention i en partikulär situation, ett ingrepp av en aktör med egna intressen – en politisk handling".

Jag lutar, när allt kommer omkring, mot att, hur allmänorienterade Bergmans text var, författaren faktiskt aldrig själv varit utanför grottan och tillvant sin blick vid det Goda. För honom har Idéerna verkligen reducerats till nomina. Han har aldrig tagit ännu några steg bakåt i sin föreställning om mänskligheten och övervägt hur kosmos själv som den store Guru (Jupiter/Zeus sanskritnamn)  intervenerat i mänsklighetens kollektiva medvetande och via de planetära gudarna lärt oss allt vi idag vet. 

Som Plotinus sade, vår värld vilar i Själen och Själen in-formeras av Nous tänkande. Världen är ett "embedded system". En moebius är den enda symbol jag känner till som för intuitionen förmår illustrera förhållandet mellan immanent och transcendent Intelligens. (Jag förmodar att det är samma tanke fysikern och filosofen David Bohm sökte komma åt genom inlånet av kinesisk yin/yang-filosofi för sina "implicate and explicate orders" - Niels Bohr hade ju redan pekat ut att vägen pekar mot Östern.

Antikens filosofer var inte blott logiker, som dagens som ensidigt domineras av vänster hjärnhalva (en bra bild, hur mycket Nobelpristagaren Sperry själv värjde sig mot en enkel tudelning av hjärnhalvornas funktioner). De var religiösa mystiker som använde tänkandet för att förmedla en högre sanning de mottagit via...höger hjärnhalva?

Av det skälet kan man lugnt låta världen gå sin väg och låta Wittgensteins prat om språkspelen tjäna sina begränsade syften. Bergman har så rätt i att problemet med rikslikare, en nomenklatura kvarstår och att ateism rekordsnabbt leder till civilisationens undergång. 

Den svenska ateistklubben Humanisterna, inte minst, visar hur helt renons på intelligens den människa eller grupp blir som låser ute den egna roten i det tidlösa. Att inrätta sekulära konfirmationsläger borde ringa varningsklockor hos alla inblandade, men gör det inte. 

De förstår inte ens att detta är ett psykopatologiskt utagerande - den förnekade andliga dimensionens skugga. Ljuset - och då inte "Upplysningens" ljus! - söker tränga sig in igen och renderade blinda och sovande av sin självvalda ondska introducerar således Humanisterna ritualer, vars definitivt verksamma natur de teurgiska strömmarna inom nyplatonismen betonade! 

Humanisterna släppte in den religiösa essensen bakvägen utan att någonsin ha vetat vad de sysslade med!

Ateism tecknar den totala frånvaron av Platons Intelligens eller Godhet, men Godheten är så besynnerlig att den tränger igenom till och med Mörkret. Jag noterar på annat ställe Bergman peka på hur Unga Humanister redan genomskådat den ultimata dårskap som Christer Sturmark och hans äldre anhang sysslar med. 

Det är således myteri på gång inom Rörelsen! Och detta är helt en följd av Nous kontemplation som i tiden fortskrider enligt den procedur den rationella Världssjälen (de sju klassiska planeterna) dikterar för allt kött i vår värld.

*****


Snabba tankar nedtecknade på långt lägre ambitionsnivå än Bergmans läsvärda exposé.


_____
1. Se prologen till filmen 2001 med aporna och den svarta monoliten och läs ev. Arthur C. Clarkes roman, skriven efter filmmanuskriptet, för en explicit förklaring av den gäckande scenen där geometriska strukturer lyser fram ur den svarta stenytan.

fredag 19 november 2010

David Berlinski vs Christopher Hitchens


David Berlinski
Den här filmade debatten (70 min) över ateismen som ett intellektets förgiftning är inte veckofärsk (sep 2010), men jag upptäckte den först efter att sent omsider ha slumpat mig på den urskarpa tanken hos ID-förespråkaren David Berlinski. 

Jag har jobbat med översättning från engelska men vissa meningar här och var i "The Devil's Delusion - Atheism and its Scientific Pretensions" (2008) fick mig att helt att sladda ur spåret - så subtila tankar att jag fick repetera stycke två, tre gånger innan jag förstod.

Men så är Berlinski en vansinnigt skärpt matematiker och det är inte jag. Hans resonemang kring Thomas av Aquinos kosmologiska gudsbevis är det bästa av de flera som jag har läst. Den här bloggen ger några av hans meriter - de är inte små!

Från den länkande blogg där jag hittade filmtipset noterar jag följande kloka kommentar som jag återger:

hahahahaha! Protagoras came off in his Sophistry as agnostic and relativistic, but Socrates exposed him to be an absolutist when they verbally clashed.

Socrates asked him; ”so you dont believe in absolutes”? and Protagoras answered ”i dont”. and Socrates says ”are you absolutely sure that you dont believe in absolutes?” so Portagoras was caught in a contradiction.

the Sophist saying ”Man is the measure of ALL things” ran contrary to Socratic and Platonic thought.

the new Atheism is nothing more than the old greek axiom, and we will never truly understand Nazism, Communism, and all the other isms in the 20th century until we understand the absolute deception of that axiomatic statement.


(I Sverige ligger diskussionerna på en annan nivå... Jag försökte lyssna på Teologiska Rummet P1 om ateismens återkomst, men klarade bara några minuters otajt pratande från de närvarande. Öppningsorden av filosfofen Jonna som i en och samma mening lyckades identifiera "Kopernikus världsbild" med filosofen Kant samt ytterligare någon sakfråga (glömt vilken) som överhuvudtaget inte var kantiansk, bådade inte gott...)

onsdag 10 november 2010

Arbetsmarknadsvärderingar & själens utveckling


Richard Wilhelm (1873-1930)
Ögonöppnare
för en
äldre och visare kultur


Ögnar genom platsannonser och ser ett bemanningsföretags hämningslöst positiva självskattning:

Poolia är ett möjligheternas företag där du kan växa och utvecklas i din yrkesroll i ett rasande tempo. 

Det tog mänskligheten många tusen år att formulera hållbara insikter om livet. Den gamla kinesiska civilisationen - som vi inte har en aning om exakt hur gammal den egentligen är, Kinas arkeologi är ung - ägnade naturens processer precis lika stort intresse som någon annan. 

I den konfucianska klassikern I Ching (Förvandlingarnas bok) - erfordrad läsning för varje kines som aspirerade på en högre samhällsposition - stod följande att läsa i kapitel 32, Hållbarhet:
Att söka hållbarhet (eller konstans) för hastigt, medför ihärdig otur. Inget gynnar.

Tyske Kinakännaren Richard Wilhelm - en kristen missionär som blev så överväldigad av den kineiska andens sofistikation att han väl kom av sig en smula i sin uppgift - kommenterade maximet sålunda:
Vadhelst varar kan bara skapas gradvis genom ett arbete som sträcker sig över lång tid och följs av noggrann reflektion. I samma mening säger Lao-tse att om vi önskar sammanpressa något, måste vi först låta det expandera full fullo. Den som kräver för mycket på en gång, agerar överilat och på grund av överansträngningen lyckas han till sist inte med något.

Den som skrev Poolias text har troligen aldrig tagit ett steg ute i verkligheten och studerat verkliga processer, utan sitter fast i någon slags ungdomsmyt, en äventyrsfilmsinfluerad pang-bom-bang-mentalitet. 

Tillvaron är nu så konstruerad att den som utvecklas i ett "rasande tempo" bränner ut sig på nolltid eller blir en påfallande instabil slutprodukt, uttunnad i strukturen och snart nerblåst av första höststormen.

*****

Richard Wilhelm tog sig en hel del friheter i översättningen från kinesiskan. I citatet ovan fungerar hans fria tolkande, men i andra fall leder hans översättningar fullständigt fel. Wilhelms tyska översättning från 1920-talet översatt till svenska på 1980-talet är den enda för det här landet. Det finns numer bokstavligen tiotals andra att välja mellan. Regeln är att man måste läsa flera stycken parallellt för att se hur olika tolkningarna av antik kinesisk bildskrift kan bli.

Till exempel säger inte texten "söka HÊNG (hållbarhet) alltför hastigt". Det sista ordet beskriver en krattande rörelse, och ger sinnebilden av någon som ivrigt krafsar efter en hett åtrådd "stabil position". (Jag talar inte kinesiska men har ändå försökt en egen översättning och använder ordet "dragga"). 

Nu känner vi genast igen det klassiska grabbiga raggningstipset, att inte läcka signaler om att vara "behövande" på dejten", att inte göra några iakttagbara försök att hala in bytet!

Det i och för sig strategiska tipset har sedan i en korrupt kultur som den västerländska degraderats. Arbetssökande t.o.m. rekommenderas att LJUGA i sina meritförteckningar för att dölja det hålrum som arbetslöshet innebär. Man skulle nämligen förmedla en bild av ett "krafsande" efter fast plats om man sökte jobb utan att redan stå på en plattform av daglig aktivitet: "Jag söker jobbet inte för att jag behöver det, för jag är redan en vinnare". 

Vem skulle vilja ha hycklare som nära vänner? Ändå uppmuntrar kulturen, särskilt företagskulturen, människor till falskhet och att klyva sig i två delar! Är det för att Merkurius, handelsmannen som ilar hit och dit, är en dubbelnatur?

*****

Man kan fokusera problemet ur ett annat perspektiv: Varför är västerlänningen så rädd för hålrummet? Är det i huvudsak de luthersk-kristna länderna som korrumperats av reformatorns uppmaning att jobba och göra rätt för sig under överherren? Ett parti som moderaterna formligen hatar människor som lever i "hålrum" och inte ingår i den "starka" produktiva kedjan, vilket tydligt framgick när konsekvenserna av deras "sjukvårdsreform" avslöjades (och fortsätter att avslöjas).

Går motivet djupare? Är det hatet till moderlivet och nio månader i limbo som dyker upp i kraftigt maskerad form? Redan moderaternas ledare Reinfeldt, avslöjar via sitt astrologiska tecken Kräftan, att det skulle kunna ligga en sanning. 

Den antika tankepremissen här, delad av både de klassiska grekerna, kineserna och alla andra folkslag med inblick i tillvaron bortom "empirin" är att vi alla bara är "tecken" för vissa styrande grundprinciper. En födelse under Kräftan, moderlivets symbol, är bara ett sätt att säga att livsödet som sådant accentuerar något slags förhållande till det svagare könet, till de nio månaderna tillväxt i moderlivet, med flera relaterade tankeförgreningar. 

I tillägg till den människohatiska sjukvårdsreformen (riktad mot svenskarna, "det sovande folket", är det bara att studera Reinfeldts alla aningslösa kvinnliga skandalrekryteringar för att fatta att det verkligen är Kräftans arketyp som driver honom från det undermedvetna! Vi har valt oss en djupt osund statsminister.

En sekulär kultur, utan vare sig religion eller filosofin som ger perspektiv på den ömkliga lilla dagslända ett människoliv är, hopar sig dumheter av det här slaget - psykiskt störda landsfäder och löften i platsannonserna som strider mot själva naturlagarna!


När en civilisation är mogen att gå under, kommer hån och hat mot den som företräder kunskaper som inte baserar sig på nycker och tomma åsikter vilka de skyldiga inte ens själva kan redogöra för. 

Sverige och dess arbetsmarknad, företrädd av dyngspridare som den som skrev ovanstående reklamtext för bemanningsförestaget, vittnar om att det inte går att fjärma sig mycket mer från verklighetens förhållanden, från verkligt tänkande, än vad som skett i det här landet.

*****

Jag har skrivit långa texter om det svenska nationalhoroskopet, men i en extremt kompakt version skulle landets (senaste) födelse i ett luftslottsbyggande Lufttecken med Solen i tät kombination med bubbleblåsaren Jupiter (en expansiv symbol) kunna beskriva en intellektuell stil här i landet som likt mallgrodan blåser upp buken otillständigt. 

Det är därför vi hela tiden missar målet eller låter ett enda perspektiv dominera i svensk debatt. Svenskar gömmer sig i luftslott som tenderar att komma med absolutistiska anspråk. Det är självklart att ett så verklighetsfrämmande folk inte kan fördra t.ex. religiös fundamentalism - den påminner obehagligt mycket om vad de själva är, fast i en sekulär version.

Bara så kan man förstå varför svenskarna verkar vara ett av världens mest ateistiska folk. Här såddes en gång ett frö i Luftelementet och vår praktiskt konstruktiva mentalitet (att betvinga det kärva klimatet på nordliga breddgrader). Runt denna enkla Lego- och Mekano-mentalitet har sedan ett helt lands tänkande fjättrats i den simplistiska vrångbilden att bara för att man kan konstruera rullande fordon (och på senare tid dataproblem enligt samma kombination av matematik och logik), så tar världen slut där. 

Enbart därför har en rörelse som Humanisterna, vars företrädare inte ens är ingenjörer själva, kunnat få utrymme för sin fascistoida antireligiositet. De presenterar nämligen sin extremt förenklade världsbild i ett övergripande klimat som är nära besläktad med deras egen Mussolini-inspirerade fascination för teknikens styrka och överlägesenhet. 

Futurismen är i Sverige inte en mardröm som i Chaplin-filmen "Moderna tider" utan de kalla själarnas våta dröm. Ja, inte våt förstås, utan mer något antiseptiskt och dehumaniserat. Nazismen dog aldrig ut utan levde vidare i nya partiella yttringar. Men adderar man några svenska fenomen av idag, Humanisterna, Sverigedemokraterna t.ex., återuppstår direkt fantombilden av Tredje riket! Scientisten är den nya ariern, den nya övermänniskan. I England kallar sig t.o.m. de militanta ateisterna "the Brights", ljushuvudena. Blonda och blåögda också, kan förmodas.

Det är därför jag säger att Sverige idag är en spelplan där själar som senast var på jorden under Andra världskriget åter har stigit ner i tid och rum, för att fortsätta där de var senast. Vissa själar är så onda att det inte går att tala om deras tillfriskande i andra termer än hundratals år av effektiv speltid på jorden. Platon avslutar sin mäktiga "Staten" med en berättelse "från andra sidan" som röjer att alla människans förbrytelser tiofaldigas. 

Platon avrundar ett människoliv uppåt till ett århundrade och troligen är det detta mått som ligger bakom hans något schematiska åsikt även i andra dialoger att själen bara reinkarnerar vart tusende år. Tydligen tog Platon det som en sådan självklarhet att själen förbryter sig under sitt jordeliv att långa intervaller skiljer våra återkomster.

*****

I frågan reinkarnation har mänskligheten verkligen lärt sig mycket nytt på 2.300 år. Det finns nu mycket mer material att överblicka. Och samtidigt visar det hur oändligt lite vi vet. Platon hade mottagit några "sannolika berättelser" (en del säkerligen från pytagoréerna i Syditalien, vilka han besökte i sin ungdom). 

Vår tid har många gånger fler anekdotiska rapporter av ut ur kroppen-upplevelser, rön från hypnosregressioner, dr Ian Stevensons banbrytande intervjuer med småbarn som mindes sina föregående liv. Vi behöver inte längre stödja oss vid antika luftslott som Platons stelbenta reinkarnationsschematik (eller andra ockultisternas modeller), utan kan bygga våra egna hypoteser på empiriska rön.

Jag har i små fragment sett vad som kan vara tidigare liv under meditation och i nattliga drömmar i trettio år (sedan tjugo) och minns märkliga episoder även i barndomen som förefaller vara flytande hågkomster av tidigare liv. Platons tusen år är naturligtvis vis helt fel. Dr Stevensons förstod snart att barnens minnen av föregående liv berodde på "ond bråd död" och i överslaget av hans flera tusen intervjuer fann han att själar som dött "för tidigt" - de han mött i sina intervjuer - var tillbaka på jorden igen mindre än 20 år senare. 

Mot detta står den synske Edgar Cayces första tranceföreläsningar åt bokförläggaren Arthur Lammers på 1920-talet. (Det skulle sedan bli cirka 2.500 tidigare liv-föreläsningar åt enskilda individer - att jämföra med hans över 14.000 föreläsningar varav de absolut flesta rörde sjukdom och hälsodiagnoser.) 

Bokförläggarens liv i USA på 1900-talet var bara det tredje på jorden totalt, och det allra första besöket här var innan människoarten ens hade tagit form! Hans första "inkarnation" var som en tankeform eller en ren andesjäl. Jag tror inte Cayce i hypnos spårade den här själens historia till något annat system bortom vår värld, men han öppnade ibland så märkliga trancediskussioner att det knappast går att följa dem. Det är som om han sökte beskriva något och kämpade mot den mänskliga logikens gränser. 

För den som tvekar inför sådana här "skrönor" finns dokumenterat att han utöver sina kontroversiella sjukdiagnoser också arbetade med ingenjörer och i trancetillstånd bidrog till flera patenterade uppfinningar, bl.a. i anslutning till transistorn och kraftnätsteknik. Genier som Thomas Edison och Nikola Tesla besökte Cayces hem i början av 1900-talet. Det pågår saker i världen som ligger långt bortom svenska ateisters fattningsförmåga.

_____

PS. Den mest kompletta Cayce-biografin (det finns många!) är "Edgar Cayce - An American Prophet" av Sidney Kirkpatrick från år 2000.

tisdag 9 november 2010

DN och självbilden

Noterade en liten diskrepans. Bonnierägda Newsmill har på sitt forum som näst mest lästa artikel en skarp sak om Bonnierägda DN:s chefredaktör Herlitz.

Fram till idag har jag trott att den lilla reklamrutan på DN återspeglade "topplistan", men icke så. DN finner det verkliga intresset för artikeln så missprydsamt att de helt enkelt stuvat om verkligheten.






I ärlighetens namn står det inte i DN att det är Newsmills mest lästa som listas, men det är lätt i vår listmaniska värld att göra det antagandet...

Skribenten som varslar om att Moderaterna har blivit hälsofascister pekar på en riktigt alarmerande tendens som påminner om något jag spekulativt men fullt rimligt hävdat på min astrologiska blogg: Partiet attraherar reinkarnerade tyska nazister. Men istället för att stänga in judar i getton avskärmar de sig själva i det här livet, gömmer sig bakom puritanska hälso- och yogaregimer och bevakade gated communities. 

Det är som om en liten grupp av extremt ytliga "livsstilsmänniskor" förbereder sig på den stora vreden när folk äntligen inser hur galet de lagt sina röster. Kommer tusen och en små bastiljer att stormas den här gången, eller vad är å färde?

Det är som en djup neuros ligger under ytan i det svenska samhället, den ena rapporten avslöjar galenskap och underliga värderingar skevare än den andra. Det här med hälsofascism för att platsa i kvarteret var bland det galnare jag läst på några timmar!



måndag 8 november 2010

Vetenskap vs. ockultism

ScienceDaily berättar att nya statistiska beräkningsmetoder har flyttat tillbaka startpunkten för människans tillblivelse från fem till åtta miljoner år.

Då saknas bara två miljoner år till den på sin tid bisarra uppgift amerikanska trancemediet Edgar Cayce avgav i trance under 1930-talet. Han daterade mänskligheten till 10 miljoner år.

Likväl lär det nog dröja innan Cayces hela berättelse får samma trovärdighet den t.ex. åtnjöt i senantiken. För hans trance-information indikerade intelligent design och inte evolution. 

Den första hominiden skapades "en trappa upp" i vår multidimensionella verklighet, och den färdiga kartritningen resulterade i en omedelbar "mutation" över hela jordklotet och en del apor blev något annat, något mer.

Ju äldre mänskligheten visar sig vara, desto mer osannolik blir förstås evolutionsbiologins fantasi om en ofattbart tursam serie slumpmässiga mutationer som resulterat i oss, där vi står idag.

Den "förvetenskapliga" mänskligheten verkar ha förstått livet bättre än nutidsmänniskan. Livet är ändamålsstyrt och den främre gränsen för vad vi skall bli, kan ingen uttala sig om. I det ålderdomliga Thomasevangeliet, summerar Jesus den klassiska metafysiska positionen i den här frågan:

Lärjungarna sade till Jesus: Säg oss hur vårt slut kommer att bli.
Jesus sade: Har ni då upptäckt begynnelsen, så att ni nu söker slutet? Där begynnelsen är, där är också slutet. (logion 18)

Uttalandet är klart mer mystikt än Konfucius lärjungar 500 år tidigare som ställde en snarlik fråga och där den kinesiska vishetsläraren bad dem lära sig att leva här och nu bland folk hellre än drömma sig bort i spekulation om andar. 

Ytterst pekar båda lärarnas uttalanden mot nuets mystik - att detta ögonblick är den enda verkliga platsen eftersom det är Observatörens intention ligger. Jesus antyder att slutet - och begynnelsen - gömmer sig här och nu. Evolutionister dragdrömmer och söker sälja sina fantasier som "vetande". Alla har sitt sätt att dra in en månadslön.

Den kronologiska skalan är bara en av många föreställningar, och är det Kronos intentionen riktar sig mot skördar man resultat - inklusive en hel världsbild - längsmed den dimensionen. 

När matematiker visar att evolutionisternas fantasi helt enkelt inte fungerar - jorden är inte tillräckligt gammal för att livets komplexitet skulle ha hunnit slumpas fram - då är det en kollision mellan olika intentioner. 

I ena fallet identifikation med förändringen, i det andra med matrisen eller den formella förutsättningen för förändring. Evolutionisten har glömt metafysiken medan matematikern kanhända glömt att leva.

tisdag 2 november 2010

Platon dissade demokratin

Västerlänningen kom på att frihet till varje pris var av yttersta vikt. När vuxenvärlden behöver ut och röra på sig tar de ungarna ur skolan vilket rubbar inlärningen (AB). Vad har det med gamle Platon att göra? Nyckelordet är livsstil eller rättare sagt, urspårad livsstil.

Platon var en djävulskt listig författare som kunde låtsas säga en sak men egentligen avse en annan. Jag vet inte om det finns självmotsägelser i hans texter (de är så ringlande att det är nästan hopplöst att i en genomläsning överblicka alla argument vilka man får intrycket att dialogernas deltagare gör), men på ett ställe i Staten tycker jag mig förstå att demokratin är en så låg civilisationsform att, när den väl fallerar, bara diktaturen återstår. 

Märkligt därför att lite senare, vid 562a, läsa att de diskuterande efter en definition av demokratin bara har "det finaste" statskicket kvar att inspektera - diktaturen. 

I själva verket var den finaste ju Platons egen idealstat, den första som skildrades, svår men inte omöjlig att realisera. Hursomhelst, innan stycket om diktaturen beskrivs demokratins sanna väsen och dess konsekvenser, ett stycke som kan leda till misstanken att något ytterst obehagligt lurar även inuti diktaturen:

Sokrates: Är det inte det outsläckliga begäret efter frihet och försummelsen av andra ting som underminerar den här konstitutionen [demokrati] och gör att den behöver ett diktatorskap?

Adeimantos: På vilket sätt då?

Sokrates: Jag antar att, när en demokratisk stad törstande efter sin frihet råkar få odugliga munskänkar till ledare, så den fyllnar till genom att dricka mer än den borde av frihetens outspädda vin och försåvitt inte härskare är väldigt flexibla och tillhandahåller mängder av den friheten, de kommer att straffas av staden och anklagas för att vara förbannade oligarker.

Adeimantos: Ja, det är vad den (demokratiska staden) gör.

Sokrates: Den förolämpar dem som lyder härskarna och kallar dem villiga slavar och oduglingar och lovprisar och högaktar, både i det offentliga och privata, härskare som beter sig som undersåtar och undersåtar som beter sig som härskare. Är det inte oundvikligt att friheten söker sig sådana ytterligheter i en sådan stad?

Adeimantos: Naturligtvis.

Sokrates: Den tvingar sig in i privata hushåll och i föder i slutändan anarki till och med bland djuren.

Adeimantos: Vad menar du med det?

Sokrates: Jag menar att en far väljer sig att bete sig som ett barn och fruktar sina söner medan sonen går på som en far, och känner vare sig skam eller fruktan inför sina föräldrar - allt för frihetens skull.

Platon - Staten 562c-e (Min snabbövers. från engelskan/John M. Coopers Plato - Complete Works)

Det är nu 2.300 år sedan Platon analyserade fyra existerande statsskick och konstaterade att demokratin var lika värdelös som de övriga. Intressant nog matchar hans rikemansvälde - oligarkin - vår egen tids egentliga styre, den som den skränande hopen (se ovan) tror är demokrati. Jämför massan som numera larmar om sin "yttrandefrihet" dag och natt (nätet har stört deras dygnsrytm och subtilt blir folk allt galnare). Anarki, "till och med bland djuren", närmar sig med stormsteg.

Jag ser inte så lång tid kvar för västerlandet i dess nuvarande styresskick. Människorna håller på att bli helt korrumperade i linje med Platons digra varningar om patetiska fäder som klär sig i sina ungars modekläder och unga människor fullständigt utan hyfs i nätmediernas interaktiva kommentarfunktionerna. 

Jag har inte klar med läsningen av den mastiga Staten än, men Platon tycks se demokratins sammanbrott som en historisk nödvändighet eftersom människorna blir allt mer miserabla även i det här statsskicket. Diktatur följer. Det för naturligtvis tankarna till Vattumannens tidsålder vars inre kärna är SATURNUS - centralstyrningen...

I min nu drygt årslånga genomläsning av hela Platon (jag unnar mig lite vila då och då) följde jag Iamblikos (300-talet) läroplan som inte ens innefattar Staten. Men jag inser nu hur viktig den är för att förstå hur västerlandet avfallit från det löfte som ännu vilade på våra axlar en gång. 

Här är för övrigt Iamblikos rekommenderade läsordning, den essentiella Platon så att säga, men långt ifrån den kompletta:
  1. Alkibiades I
  2. Gorgias
  3. Faidon
  4. Kratylos
  5. Thaetetos
  6. Sofisten
  7. Statsmannen/Politicus
  8. Faedros
  9. Symposiet
  10. Filebos
  11. Timaeus
  12. Parmenides
(Reservation för fel i minnet/rekonstruktionen av de svenska titlarna.)

Den sistnämnda var den enda där jag gav upp med 20-30 sidor kvar, stönande, "Jag förstår vad du söker bevisa här med ren och skär logik - att Gud existerar!" Där, först, märkte jag att Platons IQ var tiotals enheter över min egen. Ingen slump att Iamblikos lade den dialogen som tolfe och djupaste invigningen.

Sokrates: För att summera. Märker du hur alla dessa ting tagna tillsammans gör (de demokratiska) medborgarnas själar så överkänsliga, att om någon till och med ålägger sig själv den minsta grad av slaveri, blir de alla ilskna och kan inte fördra det. Och i slutändan, som du vet, lägger de ingen vikt vid lagarna alls, varken den nedtecknade eller muntliga - allt för att undvika att ha någon herre över sig alls.

Det svenska pöbelväldet närmar sig med stormsteg (och det är i den här kontexten man måste förstå svenskens indifferens eller uttryckliga hat mot filosofi och religion). Men det har jag redan noterat i samband med det svenska nationalhoroskopet på min andra blogg. Det finns ingen tendens i Ödet att botten självmant kommer att vilja höja sig i det här landet - förutom då den naturliga landhöjningen som pågått sedan inlandsisen smälte bort.