Ateismens beröringsångest

SvD publicerar en genomtänkt och väl formulerad artikel från två präster. Vilka är de mörka krafter som gör att osjälvständiga och obegåvade skolrektorer fått problem med den traditionella skolavslutningen i kyrkan?

Prästerna identifierar föroreningen i den infama rörelsen Humanisterna, vilket emellertid är att ge dem väl mycket kredd för deras anti-religiösa lobbande.

Sanningen är som vanligt komplex, det är den sekulära, modernistiska samhällsandan som helhet som drar mot den parodiska situation där Skolverket förordar tradition som innefattar kyrkorum men utan att ett enda ord som luktar religion får yppas. 

I den här ambiensen av klichémässigt tänkande och nej-sägande irrationellt stört av 11 september-dådet (en nidbild av religion), utgör Humanisterna bara en fokuspunkt för obildat dravel - att likna vid sörjan en gång Mogens Glistrup och hans danska missnöjesparti förgiftade den danska folksjälen med.

Christer Sturmark och hans förening måste anses för Sveriges egen gnällspik och missnöjesspridare. Det är Sturmarks egen "beröringsångest", som prästerna så träffande beskriver saken, som skapar osäkerhet om det politiskt korrekta i landets skolor. Faktum är att jag i astrologiska analyser varit inne på en bokstavlig beröringsångest i ordförandens födelsehoroskop! (Se länksamling nedan.)

Den här bloggen ägnade ett år att ifrågasätta det skämt till scientistiska världsbild som Humanisterna representerar och som de lyckats lura de ännu mindre reflektionsbenägna att den skulle representera "förnuft". 

Infekterat av tvådimensionella teknokrater och naturvetare helt utan filosofisk skolning, är dagens Sverige illa rustat att skapa en god framtid för skilda men samexisterande "språkspel" (Wittgenstein).

Drar man ut "trajectories" - tänkta trender på basis av rådande sentiment - har vi snart fullskaligt religionskrig i det här landet. Landets intellektuella nivå liknar min barndoms infantila gänguppgörelser mellan de som ägde Adidas fotbollsskor och de som valt det konkurrerande märket Puma.

Barn har ännu inte utvecklat någon metamedvetenhet och kan inte genuint rannsaka sig och se sin position. De är ännu identifierade med sin "tankeström". Det sekulära samhället nästan garanterar att de aldrig kommer att nå den högre kognitiva plattform varom all världens stora filosofier och religioner talat.

Ägde Humanisterna självkännedom och därtill kände genuint samhällsansvar skulle de upplösa rörelsen omgående. Regering och skolmyndigheten å sin sida skulle uppdatera sig i frågan om hållbarheten i den scientistiska världsbilden. 

Men då tappar Sturmark en födkrok, så det lär inte hända. Och svenska universitet bygger helt och hållet på scientismen. Men lärare och rektorer förefaller inte ha en aning om inom vilken mental bubbla de ritar upp sina riktlinjer! Se om den saken i det här korta inlägget som bara nominellt handlar om arbetarförfattaren Göran Greider.

Det här är sista gången jag nämner den intellektuella blindfläcken Humanisterna i det samtida Sveriges tankeklimat.

*****

Jag listar här merparten inlägg härifrån eller från astrologiska bloggen Sideriska siktet i ämnet (öppnar i individuella fönster för lätt återgång till listan). 

Diskussioner av attityd/beteende i skenet astrologisk symbolik ger naturligtvis ett visst tuggmotstånd för den allmänna läsaren...

Ge Sturmark ledigt (möjlig astrologisk förklaring till Sturmarks anti-religiositet, jun 2010)

Newsmill-inlägg mot Humanisterna (jun 2009)

Sturmark tummar på sanningen - igen (Sturmark har många gånger beslagits med att förfalska fakta, sep 2009)

De två vägarna (om andra illa uttänkta födkrokar, aug 2009)

Semiotikern Peirce, tvivlaren Sturmark (analys av vad som skiljer en kritiker från en intelligent kritiker, okt 2009)

På tiggarstråt under svåra stjärnor (Humanisternas veklagan över att inte få statsanslag för sin undermåliga rörelse, okt 2009)

Besläktat:

Sattva guna & intellektualiteten
(en motbild till Humanisternas fundamentalistiska sentiment, jan 2010)

Einstein kontra dumheten (en annan motbild, jan 2009)

Kurtzlutning: den sekulära humanismens fader (dec 2009)

Positivismens armod (astrologiska syndrom) (mars 2010)

Ingemar Hedenius reella intelligens (jan 2010)

Hyliker och Humanist (om Hans Bratt, Humanisterna, feb 2010)

Gissa ateist-Lenas tecken (om en annan Humanist, maj 2010)

Vad var det jag sa?

Morgonnyheterna och tidningarna har nyheten om att förklaringen till autism hittats i DNA, men inte som man kunde tro. Aftonbladet formulerar det överraskande fyndet så här (nyheten även i DN):

En rad nya gener har upptäckts som kan utlösa autism. Förvånansvärt nog har många av genvarianterna inte ärvts av föräldrarna. I stället tycks felen uppstå när spermier och ägg bildas. 

Detta är naturligtvis inget nytt för astrologer, om de är namnet värda. Biologin och övriga vetenskaper som utgår från den materialistiska myten - eller mardrömmen - har ännu inte förstått vad jag förstått är implikationen av den nya fysiken: att observatören interagerar med studieobjektet för ett stycke dokumenterad "verklighet". Biologin har fram till nu kunnat fantisera att de undersökt naturen som en LEGO-låda med många små intressanta bitar, att de hittat ner till det stabila grundsystemet.

I själva verket konstitueras hela deras studieobjekt av miljön, vilket också den tillkomna epigenetiska grenen bekräftar. Men det återstår ännu för dagens så kallade vetenskapsmän att förstå vad redan antikens visa män hade klart för sig: Att vi befinner oss i ett livs levande intelligent kosmos, där liv alstras via rörelser, lagbundna rörelser. 

I det här inlägget från augusti 2009 triumferade jag över genetikens kapitulation, och avlossade den ultimata visionen:

Några generationer från nu kommer vetenskapen att återupptäcka Världssjälen och förstå mekanismerna för hur KOSMOS KONTINUERLIGT ADRESSERAR OCH OMPROGRAMMERAR GENERNA I VARJE LEVANDE TING! 

Dagens nyhet bekräftar således att Tiden själv (tingens banor) lägger handen vid verket. Detta gick snabbare än jag vågat tro! 

Vi är på god väg att återupptäcka den levande och intelligenta Världssjälen, och därmed ge astrologin och många antika antaganden deras upprättelse. 

Sedan är det bara en tidsfråga innan vi kan avveckla Darwin och evolutionsläran eftersom också den vilar på en fullständigt barock kosmologisk grund - den stendöda 1800-talsmaterialismen. 

Tiden är inte linjär, hela evolutionen från Big Bang och fram till nu vilar stilla och i evighet i ett Medvetande vetenskapsmännen aldrig kommer att kunna mäta sig med. Människan är förvisso också en gud, men en ren rookie. Våra konceptioner är i jämförelsen med Skaparen mycket modesta!

Eller som rockgruppen Aerosmith sade i sin första säljframgång: Dream On!

Fantasin om "djup matematik"

Jag kan inte påstå att jag förstod värst mycket av intervjun med strängteoretikern Shing-Tung Yau, men artikeln i Discover var likväl stimulerande på ett allmänt sätt - som i ett sådant här stycke:

Strängteorin beskrivs ofta som ett matematiskt elegant sätt att förklara hela fysiken. Men hur kan vi veta att den också beskriver det verkliga universum?

Det kan vi inte säkert veta, men den matematik som inspireras av strängteorin löser några gamla, seglivade frågor. Den delen är rigorös och dess sanning kan inte ifrågasättas. Är matematikens struktur djup, kommer den att lösa något i naturen på ett eller annat vis. Det är svårt att föreställa sig att så djupa strukturer inte skulle svara mot någonting! Allt fundamentalt i matematiken har ytterst visat sig ha en betydelse i den fysiska världen.

När jag läser detta tänker jag bara på Herakleitos (400-t fvt) utsaga om själen, att dess enda dimension är "djupet". Hur intressant är det inte att finna att Shing-Tung Yau är född med en explosivt kraftfull serie planeter i det djupa Vattentecknet Fiskarna (siderisk zodiak), samma födelsetecken som för den sanslöst klartänkte djuppsykologen (och neojungianen) James Hillman. Och det var just Hillman som introducerade mig för Herakleitos maxim. Allt hänger ihop!

Vetenskapsknark för de sovande

DN:s vetenskapsredaktion fortsätter bidra till religions- och filosofiföraktet i Sverige genom att spotta på den heliga galenskapen och reducera den till enbart en fråga om kemi. Sverige och Tyskland och kemiindustrin, tra-la-la.

I avrundningen till en artikel om upptäckten att själens externalisation i "värld" eller "kropp" återspeglar tvångsmässiga beteenden i vissa genetiskt avvikande celler, säger en vetenskapsreporter:

"...Däremot kan studien kanske hjälpa till att lindra skamkänslor: Den som är drabbad är inte "galen" utan har en neurobiologisk obalans i hjärnan. En obalans som det en gång kanske blir möjligt att lättare än i dag rätta till." (DN)

Helt fel. Skammen börjar där förnekelsen av själen satt in! Läs djuppsykologen James Hillman som övertog Carl-Gustav Jungs mantel. Han häpnade i sin karriär över de ton av dött kött som kallade sig psykologer men inte stod upp för själen (psuche) fastän de nominellt menade sig arbeta med den.

Sök och finn de ansamlingar av material som visar att människan är ett tvåskiktssystem, och där frisjälen bättre förklaras av antika religioner än något som råttforskarna i vita laboratorierockar producerar. Ja, råttforskarna vägrar ens använda ordet själ annat än i poetisk bemärkelse. Så illa är det i vår tid.

Jag säger inte att råttforskarnas mätvärden visar fel, jag säger bara att de presenterar sina rön utifrån en falsk världsbild, eller en världsbild det inte ligger i deras makt att bevisa att den är korrekt - deras hela "verklighet" är från början till slut konstruerad som ett klaustrofobiskt slutet rum.  Eller ska vi skylla på Vishnu, drömmaren, för vår upplevda ringhet?

Därtill tillåter vetenskapen ingen att lämna rummet för att eventuellt se något oväntat, något oplanerat som kan gunga skutan. Myten är byggd så att alla måste stå för nära forskningsobjektet - närsynta och oförstående. En världsbild, det är politik. Mycket pengar är involverade.

Det är lönlöst att föra en diskussion med en genomsnittssvensk. Han tror verkligen att forskning avtäcker verklighet. Så är det inte. Forskning ger föreställningar, perspektiv inom ramen för dessa föreställningar. Sedan är det upp till var och en att krypa in i vetenskapens komfortabla och betryggande myt, ett semantiskt och meningsskapande universum.

Jag blir alltmer konspiratoriskt lagd... Är det mer än en slump att det tidiga 1900-talets kvantfysiker och deras häpnadsväckande rön alltjämt är okänt territorium för de flesta svenskarna? Arrogansen i vår tid är att ingen upplyser om verklighetens beskaffenhet. Etablissemanget skor sig på människor som verkligen tror att den materiella monismen är svaret på tillvarons gåta.

För bara några år sedan - och ett dussin då ännu olästa böcker - hade jag själv extremt suddiga uppfattningar om hur modern fysik har falsifierat den trygga värld med träd och snickrade byråer som svensken lever för att fylla sin värld med. 

IKEA är beroende av att du inte når längre i ditt liv än till ett intresserat läsande av nya rön om ryggmärgstransplantationer och råttors påföljande beteendeförändring. Fortsätt som den materialistiska svensk du är att bli rädd inför "det galna". Det numinösa ska vara skrämmande. Dina ISO-certifierande tankemönster är din verklighet - inte konstigt att du är så vek och går sönder så lätt!

I vår myt ligger också att vi tagit över där Gud dog. Guess it's up to me, me, me... Egot är det klaustrofobiska rummet och här står moi - Gud-Ingenjören! Ingen kommer att slippa ur den här mentala kollapsen förrän han självmant tar steget in i ett annat semantiskt universum.

Men då jädrar kan det ta hus i helvete... Masters of the Universe - sådana existerar. Men de är verkligen inte tekniker. De är skapande medvetanden. Japp. Kroppslösa medvetanden.

Kanhända hade Jack Nicholsons rollfigur ändå rätt i sin klassiska replik, majoriteten är inte mogen att bära sin egen viktlöshet...

Boktips (repris)

Det är ett tidens beklämmande tecken att rymdflygsingenjören Wolfgang Smiths "The Wisdom of Ancient Cosmology - Contemporary Science in the Light of Tradition" från 2004 fortfarande bara har fått en (1) recension på Amazon.com. Hade västcivilisationen verkligen varit på väg framåt, hade detta varit påbjuden högskolelitteratur.