Fantasin om "djup matematik"

Jag kan inte påstå att jag förstod värst mycket av intervjun med strängteoretikern Shing-Tung Yau, men artikeln i Discover var likväl stimulerande på ett allmänt sätt - som i ett sådant här stycke:

Strängteorin beskrivs ofta som ett matematiskt elegant sätt att förklara hela fysiken. Men hur kan vi veta att den också beskriver det verkliga universum?

Det kan vi inte säkert veta, men den matematik som inspireras av strängteorin löser några gamla, seglivade frågor. Den delen är rigorös och dess sanning kan inte ifrågasättas. Är matematikens struktur djup, kommer den att lösa något i naturen på ett eller annat vis. Det är svårt att föreställa sig att så djupa strukturer inte skulle svara mot någonting! Allt fundamentalt i matematiken har ytterst visat sig ha en betydelse i den fysiska världen.

När jag läser detta tänker jag bara på Herakleitos (400-t fvt) utsaga om själen, att dess enda dimension är "djupet". Hur intressant är det inte att finna att Shing-Tung Yau är född med en explosivt kraftfull serie planeter i det djupa Vattentecknet Fiskarna (siderisk zodiak), samma födelsetecken som för den sanslöst klartänkte djuppsykologen (och neojungianen) James Hillman. Och det var just Hillman som introducerade mig för Herakleitos maxim. Allt hänger ihop!