Meditation över ett trasigt ting

På själva Kristi himmelfärds dag bestämde sig min Philips 19-tums bildskärm till datorn att ge upp andan, ännu inte fem år fyllda. Det hände bara timmarna efter att jag avböjt en bekants förfrågan att mot betalning felsöka hans struliga dator.

Var och en som öppnat sig mot denna teknikcirkus må bära sitt eget kors, tänkte jag, lika lite intresserad som kompisen att lägga obetalbar "kvalitetstid" på dessa nya avgudar, maskinerna. Hade skärmen ännu varit vid liv om jag offrat tid på hans sketna dator? :-)

För de som, likt astrologerna, söker tyda sina liv via Världssjälens (universums) diskreta indikationer, fanns faktiskt intressanta omen om haverier på himmelen.

Men för den som betvivlar astrologin kan det vara lämpligt att först hänvisa till födelsehoroskopet för den brittiska "Spider Man"-skådespelerskan (nytt fönster) som begick självmord samma dygn, under samma störda omen! "Uppmjukad" via denna tragik kan man sedan återvända till det egentligen rätt triviala trubbel det innebär att ha bojat sig till ting som garanterat går sönder, ibland förr än senare.

Solen gör f.n. sin trettiodagarsfärd genom det mest primitivt materialistiska tecknet, Oxen. Årgång 2009 av Oxens tecken kommer tyvärr med tillverkningsfel, kosmiskt talat. Den indiska astrologins sparsamhet när det gäller interplanetära aspekter gör att de som dock bildas märks så mycket tydligare.

Bland mycket annat har gränsdragaren Saturnus också den av människan så fruktade uppgiften att i rollen av Liemannen eliminera det som spelat ut sin tid. Indisk teori säger att räknat från tecknet där Saturnus befinner sig, kastar den aktivt ett begränsande ont öga tre tecken medsols i zodiaken, samt ännu ett ont öga tio tecken eller trekvarts varv framåt. Ibland indikerar detta restriktioner och förseningar men ibland terminering!

Saturnus - den solära livskraftens fiende nummer ett - passerar för närvarande under några år genom Solens eget tecken Lejonet. Det är en usel symbolkombination, och kanske kan vi till del skylla den globala recessionen på Saturnus tendens att suga livskraften ur Lejonet dessa år... Givet "åtstramaren" Saturnus nuvarande position blir det Solen i passage genom Oxen som drabbas av Saturnus "långa onda öga".

Inte bara Solen var under attack från "livets jävelskap", även dess eviga följeslagare, ljusreflektorn Månen, hade under sin 2½ dygn långa passage genom det materiella offrets tecken Fiskarna sin beskärda del av problem.

I detta "försakelsens hus" befann sig nu redan sedan några veckor Mars och Venus, planeterna som i kombination "suktar efter för mycket". Jag döpte en gång deras kombination till "horbocks- och horsyndromet" och granskningar av kändishoroskop visar att Mars och Venus ofta förekommer i kombination: "mediahoran". Ordet är inte vackert, men väldigt deskriptivt!

Kombinationen Sol och Måne skulle alltså kunna ange några dygn av "materiell turbulens", eftersom Månen - reflektorn av Ox-Solens materialistiska böjelser - indikerade en överhettning i offrets tecken. Solens bild av naiv okomplicerad materialism (Oxen) reflekterades av Månen, men störd av Mars/Venus-rubbningen! För att inte tala om att Liemannen Saturnus hade satt en gräns för lyskraften för både ting och människor!

Kontemplera horoskopet härovan. Även utan kunskap i ämnet tror jag en och annan kan se att, givet Solens möda under en månad under attack från Liemannen Saturnus, det är Månen - astrologins sekundvisare - som antyder vilka dygn som potentiellt är de svåraste: dagarna då Månen/Psyket "roddar till det för sig" genom den oklara passagen genom den motsägelsefulla kombinationen av Mars och Venus, krig och fred!

*****

(Tillbaka på jorden.)

Bytet till en Philips var från en Dell standardskärm som gjort sitt efter sex år. Nog tycks elektroniken på sistone ha börjat byggas för att ge upp andan i allt snabbare takt! I ett annat rum står en skärm av märket ADI från 1996 - den har nu stått på varje dag i 13 år (om än mestadels i energisparläge).

Man ska kanske inte investera för mycket själ i TINGEN - är det inte detta araberna hånar västerländska kvinnor och deras hundar för: att ha regredierat och hamnat kort om vad man (där) räknar som en fullgången människa? (Djur skattas lågt i andra kulturer, minns bara vår egen franske Descartes som på 1600-talet drog en gräns mellan människan och andra "ting", till vilka han sorterade djuren...)

Visst kan man tyda alla dessa människor med deras husdjur som en defekt kultur, eller en kultur där i kollektivismens namn den maktlösa individens naturliga behov av kontroll gör att man föredrar ett "hanterbart" djur framför relationer. Eller att kulturen är så havererad att bara djur återstår som umgänge då inte budskapet från de verkliga högkulturerna finns kvar: budet att människan efter att ha uppfyllt sina sociala plikter ska anlöpa sitt sanningssökande och filosofiska livsstadium.

Men den havererade västkulturen känner inget liv bortom den sociala dimensionen! Den har inget helhetsprogram för människan - har inte haft det sedan den gömde undan åldrande och död på samhällsinstitutioner och i 1800-talsmaterialismens sekulära anda förklarade livet sakna objektiv mening.

Det enda som återstår med en så raserad utblick är för mannen att reprisera ett redan avklarat levnadsstadium och skaffa ännu en kull barn i ett andra eller t.o.m. tredje äktenskap. De nu infertila kvinnorna repeterar även de sin biologiska modersroll, fast nu ömmade för ett husdjur. Jag kan se med arabens öga här: rökridåerna mot den underliggande meningslösheten från en kultur som enbart bjuder en social dimension, är uppenbara!

Varför denna tidsandans våldtäkt på västmänniskan kunde ske, sammanhänger med det vetenskapliga idealet, tror jag. Där klipps det upplevande medvetandet godtyckligt bort ur ekvationen och lämnade oss med enbart DÖDA TING, ting att mäta och beräkna och kontrollera.

En fruktansvärt intelligent person

Nobelpristagaren i fysik 1933, Erwin Schrödinger, gjorde följande mäktiga iakttagelse av den märkliga västerlänningen. Efter att först ha eliminerat medvetandet genom att flytta det tillbaka ur bilden av världen (världen blev nu ett dött objekt att studera), sökte sedan västerlänningen i efterhand "montera in" medvetandet i denna objektifierade värld. Efter detta bisarra metodfel har västmänniskan producerat ren galenskap i sitt tänkande, sida vid sida med en allt skickligare tillverkning av ting.

*****

Vetenskapens påtagliga framgångar - mikrovågsugnar och rymdfärder och digitalt 100 års non-stop musikkonsumtion lagrad på en lillfingernagel - har så djupt imponerat på så många, att dess bisarra grundmodell svalts med hull och hår. Som bloggens programförklaring säger: folk nuförtiden har tappat så mycket vett att de faktiskt tror att det är hjärnan som gör att de är här och upplever livet!

I den takt man slutar adressera frågor om Gud och själen och allt det stora, tappar man psykisk muskulatur och börjar istället uppvisa patologiska störningar som fruktan och hämningar. Sådan tur då, att konsumtionskulturen - också den grundlagd genom 1800-talets industrialisering och massproduktion - står redo att hjälpa oss skyla de mörknande eller redan förmörkade zonerna!

Mata dina yttre fem sinnen non-stop. Då finns chansen att du aldrig under hela ditt å, så aktiva liv kommer att uppleva din egen själ - den märkliga djupdimension som avslöjar att du är något annat än kulissväggarna du rör dig innanför.

För den som ännu har en anstymmelse av inre psykisk rörelse kan kanske lite halvsplatter-Tarantino rekommenderas som påminnelse om att livet inte är osårbart och att blodet ställer frågor som söker svar. För blodet har inte själv svaret!

Eller kanske en lite mer sublim meditation över ändligheten i högreståndsmiljö via finkulturell film som Återstoden av dagen? Kulturen kommer in med sin nödandning så att inte psyket blir helt derangerat i sin fabricerade låtsasvärld där de stora frågorna inte längre har något utrymme.

Hör Schrödinger en gång till: vi tog ett steg tillbaka, vi objektifierade världen (och kallade oss nu "upplysta" och lite bättre än t.ex. primitiva naturfolk). Sedan monterade vi i denna fantasi om en "objektiv omvärld" in en teori om att medvetandet (observatören) tillkommit först sedan materien av en slumpdriven evolution skapat en hjärna.

Efter detta identifierade vi oss vid detta materiellt fabricerade medvetande - vi gick in i vår egen fantasi och inne i den luftbubblan lever vi nu ut västerlandets sista döende dagar! ("Döende": Allt fler har ju sett igenom denna makalösa sammanblandning av föreställning med verklighet.)

Sanningen finns "där ute", men inte för den västerlänning som kapitulerat inför sin egen fantasi om att själv styra hela skutan, fantasin om att inga objektiva värden finns i den materiella naturen. Hör hur hennes upproriska krigsläten, människan som satte sin egen fantasi över Världssjälens berättelse.

*****

I "Himmelen", detta medvetandetillstånd där själar återser varandra mellan jordeliven, kommer de att livfullt diskutera sina nedslag i västerlandet och på själars sätt skratta åt hur ringa dessa livsupplevelser var jämfört med många andra av deras färder i tid på planeten jorden. I västerlandet hade de knappt användning för några alls av själens avsevärda krafter, helt enkelt eftersom den västerländska drömmen var så vansinnigt obetydlig och fattig, där framför datorn.

_____

Boktips: Erwin Schrödinger - What is Life/Mind and Matter (två småskrifter, 1944 resp 1958, samlade i en bok)



TILLÄGG. Bildskärmens "födelsehoroskop".

Tanken slog mig att Philips-skärmens klena livslängd kanske låg förutsagd i dess födelsehoroskop. Lyder döda ting även de under astrologins ockulta lagar? I valet mellan fakturadatumet (ett internetköp) och dagen då lådan fysiskt uppenbarade sig vid dörren valde jag det senare - för att vara konform med bruket att inte ställa horoskop på barnets konception utan först då man vet att man har något "i hand" att diskutera!

Och sannerligen, den 23 augusti 2003 var en skrämmande begränsad dag!

Notera att skärmen ankom som ett ståtligt Sol-Lejon, och därtill ett Jupiter/Venus-Lejon. Jag hade aldrig tidigare haft en så stor bildstorlek och var jätteglad. Jupiter och Venus är astrologins naturligt "goda" planeter.

Men här finns sannerligen mörka moln på himmelen, för också de två naturligt "onda", Mars och Saturnus, blandar sig i. Se hur Mars (olyckor) olämpligt nog står mittemot hela detta komplex i visualitetens Lejon (bildskärm = visuella saker) och så att säga opponerar (ifrågasätter) eller infekterar den lycka som Lejonet för stunden uppvisar.

Och det blir värre. Månen är "sekundvisaren" i prediktiv astrologi, och även symbol för "livets början och slut". Månen har här nått det tecken (Tvillingarna) där gränsdragaren och liemannen Saturnus befann sig 2003. Oturligt nog förenar sig därför Månen - symbolen för alltings naturliga livscykel - med dödsplaneten, som i sin tur kastar sitt korta onda öga mot tecknet 60 grader framom det där den själv befinner sig.

Och vem träffas av denna begränsande saturniska kraft om inte Lejonet - för stunden så lycklig över uppgraderingen (Jupiter) till en större (Jupiter) skärm och behaget (Venus) i att titta (Solen) på denna färgklara bildyta!

Skärmen ser ut att ha en saturnisk gräns för livslängden satt på himmelen från den dag den levererades vid dörr! Såväl Sol som Måne var djupt störda av de onda Saturnus och Mars både vid manickens födelse och vid dess död.

(Att jämföra födelsedagen med vad som händer "just nu" - de innevarande "transiterna" - är den simplaste metoden. För bättre precision brukar transiterna bara användas för att finjustera prognoser som tagits fram via andra metoder. I dessa skiljer sig indisk astrologi från västerländsk.)

Jag har läst att indiska mödrar, helt befriade från orealistiskt önskedrömmande kring sitt nyfödda barn först av allt kollar upp med sin lokala astrolog om ungen är av "rätta virket". För ingen intelligent människa går väl och bygger upp tomma förhoppningar om det är så att karma (ödets vindar) inte har levererat den här gången... (Indiska mödrar hoppas förstås på att ungen ska vara "guld", och säkra eller höja familjens status.)

Vi tror andra kulturer är efterblivna som tror på sådant här. Tänk om de istället är hundra resor före vår kultur i det att de faktiskt har testat sig fram till, och bevarat som tradition, beskrivningar av verkligheten som t.o.m. täcker in aspekter vi inte ens börjat fundera över (sedan vi senast dumpade dem på vår avfallshög)...