Biologi & Djävulens måttstock

Den materialistiska biologismen har det inte lätt. Den utesluter som på förhand möjligheten av intelligens eftersom den redan bestämt att intelligens måste komma sist i en stegvis uppbyggnad av moduler som till sist producerar en hjärna. Nu visar sig dess absoluta hörnsten vara falsk: det går inte att extrapoleras små, små förändringar som den skiftande längd på fågelnäbbar över årtionden och uttala sig om makroevolutionära fantasier, som att en mus över tid kan bli en elefant.

Ateistens problem märks redan i själva ordvalen, så här låter det när DN presenterar denna dödsstöt för den darwinistiska myten: 

"...för [däggdjursordningen] att bli 5 000 gånger större måste minst 10 miljoner generationer bearbetas av det naturliga urvalet. Den långa färden från en mus till en elefant kan maximalt nås inom 24 miljoner generationer." 

Notera hur illa det skär sig att låta denna intelligensbefriade och därmed helt osystematiska process som kallas "det naturliga urvalet" likväl "bearbeta" kaos med en ny funktionell art som följd. Den nihilistiska grundmyt som biologin ansluter sig till klarar faktiskt inte att upprätthålla logisk stringens för själva vårt språk är inte anpassat att dyrka Satans mörker.

Det är faktiskt mer trovärdigt att som antika läror vill ha det, föreställa sig att gudomliga väsen, naturrådare, arbetar på vår värld "en trappa upp på arkitektkontoret" och att, när de får en vision vår värld ser introduktionen av en ny "bilmodell". Förändringen uppfattas ur vårt fattiga perspektiv som en omfattande "mutation". 

(Vi har ju uppfunnit många språk för att beskriva vår omvärld genom årtusendena och verkligheten följer språket, då astrologi och kroppsvätskor, nu gener. Logos och upplevd verklighet går alltid hand i hand, men tala inte med biologer om detta, de är fundamentalister i förhållande till det de ägnar sig åt.)

Vad den erbarmeligt hybrisdrabbade människan alltså söker reducera, för att själv framstå som den intelligenta i leken, är en Natur befolkad av idel intelligenser som på olika medvetandenivå kreativt och fantasifullt söker uttrycka sin själ. Det intressanta med Livet, vilket dessa djävulens utsända, biologerna, inte förstått, är att det är l-e-v-e-r. Och Liv går alltid hand i hand med intelligens eller medvetande, om det ordet föredras.

För den intressanta observationen, "havslevande däggdjur kan öka i storlek dubbelt så snabbt som landlevande. Valarna har med andra ord ökat i storlek mycket hastigare än jättedjuren på land", se och dra dina egna slutsatser av detta inlägg om de klassiska fyra elementen som bakgrundfaktor för den mest mordbenägna typen av mänskligt psyke. [1]

Våra antika förfäder kallar på den vilsegångna moderna människan och manar henne att sansa sig! Vi måste åter kunna överväga alla möjligheter till varför vi är här, som människor.

*****

Läsvärt: 

Brittiska matematikern John Lennox kritiska granskning av scientismens (innefattande biologismens) myter i Guds dödgrävare.

(Se beskrivning på Bokus.se eller - för mer eller mindre intelligenta läsarkommentarer - engelska eller amerikanska Amazon.) 

Jag ser att Lennox också utkommit med en ny bok för några månader sedan: God and Stephen Hawking: Whose Design is it Anyway?

Och naturligtvis, den briljante rymdflygingenjören och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths böcker:

"Cosmos & Transcendence" (om feltänket som kallas scientism)

"The Quantum Enigma" (feltänket i kvantfysiken, orsakat av samma scientism)

"The Wisdom of Ancient Cosmology" (där Smiths breda kunskap verkligen lyfter)

_____

1. Ju närmare den totala kortslutningens element Jord, ju fler inhibitioner för den fria, gudomliga intelligensen eller medvetandet, det är detta som studien approximativt tycks antyda. Detta rimmar med att vattendjur är mer föränderliga än landkrabbor. Samtidigt är resonemang utifrån enbart kroppsvikt en maning att besinna hur närmast förskoleenkla evolutionsbiologernas modeller tycks vara. (Vilket naturligtvis lika gärna kan sägas om den antika kosmologin - modeller är per definition förenklingar. Men de ska helst göra verkligheten rättvisa och inte leda till felaktiga slutsatser om världens beskaffenhet - se boktipset där Lennox hutar åt Hawking för dåligt och ologiskt tänkande.)