Humanisterna behärskar inte ens logik, klagar ändå på andra

Sammanfattning av Christer Sturmarks tankerum -
från "svenska" böcker om matematiskt precisa datorer
till Humanisternas främlingsfientliga budskap.
En konsekvens i färg och ton som varat i årtionden.

Humanisterna har allvarliga problem med sin trovärdighet, inte minst genom de debattartiklar som formulerats av deras ordförande Christer Sturmark - ett dåligt föredöme för den som aspirerar på en karriär som inbegriper ett uns av intellektuell faktabearbetning. 

Han fröjdar sig nu på Newsmill över att ha avvisat ett påstående från Helle Klein genom att påminna henne om att man inte kan argumentera från Carin Jämtins (s) förslag om att bereda plats för muslimska heldagar i Sverige sedan Jämtin själv ångrat tanken.

I Sturmarks värld har man inte längre rätt att argumentera från en tanke eller idé - som nu flyter runt i fria tankerummet - om dess upphovsman har ångrat sig. Sturmark ser inte skillnaden mellan en tanke och dess tillfälliga språkrör. Han tror inbilskt att att människan kan råda över tanken och avslöjar återigen sin beklämmande tendens till att vilja censurera andra!

Sturmark är den typen av människa som letar småfel - en sjuka han kanske ådrog sig som ung förläggare av databöcker på förlaget Docendo, vilka han själv med orätt tog äran av att ha skrivit om någon nu minns hans skakiga början som egenmäktig besittare av människornas tankerum.

Det är lätt att se Sturmarks imbecilla strategi. Efter att ha samlat småfel på hög adderar han dem till varandra för att skapa en halmdocka att sedan avfärda. Varför riggar han falska argument istället för att gå i direkt svaromål?

Därför att han inte förefaller kunna avgöra om något talar för frågan som ren tanke, ren gestalt. Han kan bara titta på de enskilda orden som byggt argumentet och kritiserar dem så gott han kan. 

Hans förhoppning är naturligtvis att dra med sig andra som heller inte kan ta stora beslut utan på samma sätt bygger sin världsbild av den brasved som blev kvar efter mordet på den Stora Gestalten - den som alla andligt mogna människor fäster avseende vid, det Platon kallade Det Ena, Det Sköna och Det Goda.

På min astrologiska blogg har jag frågat om ateisten är en mer ointelligent människa eftersom empirin dennes enda kunskapsväg så att säga skapar en förtvinad tankeförmåga, där det enda som krävs är fungerande yttre sinnen att observera med och sedan föga utöver förmågan att dra linjer mellan siffrorna och uttala sig om någon begriplig figur resulterat.

(Och sker så, är det naturligtvis mot en fond av en nattsvart och blind Natur. Den hårdnackade empirikern i David Humes anda, kan inte föreställa sig att Någon först visualiserat figuren och därefter placerat ut siffrorna för de mest försigkomna av människorna att linjer mellan, uppleva mening och till sist deklarera en ny mänsklig upptäckt.)

*****

När Sturmark lämnar sin skolfrökensmentalitet och själv bygger argument, ser man exakt hur illa det står till. Först tar han triumfatoriskt ännu en småskolepäng på Helle Kleins bildliga, möjligen emotiva, uttryck "nyateism" genom att literalisera det och hävda anakronism (ännu en halmdocka och således bara en pyrrusseger). Sturmark tror säkerligen han argumenterar efter konstens alla regler...

Efter detta ytterligare självmål kommer det som gör att jag som förälder aldrig skulle låta Humanisterna fostra mina barn i något ämne överhuvudtaget. Sturmark visar att han inte ens behärskar mängdlära så som man lärde sig den i skolan:

"...mer väsentligt är att Humanisternas medlemmar sannerligen inte bara är ateister, utan också agnostiker och sekularister. "

Fem myror, någon? Vad ska bort? Var har Sturmarks logik svikit honom här - igen?

Sturmark blandar äpplen och päron hejvilt. Först föreställer han sig en glidande skala som går från gudsförnekelse till agnostikerns neutrala "jag vet inte" till... ja, det logiska tänkande hade föreskrivit teism som det andra ytterlighetsläget, men Sturmark misshandlar tänkandets regler och väljer "sekularist" som ateistens motpol. Det är bara mediokert. 

Och dessutom: Att vara för världen eller samhället står i sig inte i något motsatsförhållande till att vara religiös. Se hela kristendomens och särskilt då lutherdomens upplägg med två riken!

Sturmarks "ateistiska" tänkande som han försöker utföra för alla de schatteringar han hävdar för sin rörelse lyckas med det oerhörda att logiskt bryta samman två gånger inom en enda mening! Och detta är alltså mannen som mästrar andra för deras småfel! 

Humanisterna, som de framtonar genom Sturmark, sysslar inte ens med acceptabel information. De förgiftar bara de ungas sinnen och försvårar för dem att skapa sig ett gott handlag i konsten att tänka stort och rätt.

I rest my case. Sturmark ska glädjas åt sin enteprenörsanda som avundsvärd. Men att han är Sveriges meste producent av kalkoner i debattsammanhang, det verkar hans inte ens vara medveten om.

Det Klein säger om Humanisterna fångar korrekt dess geist och Humanisternas ordförande får nog börja leja spökskrivare igen, som på de gamla gul-blå Docendo-böckernas dagar om han effektivt önskar dementera det

*****

Verkligt intresserade kan studera hans djupt egenartade horoskop på min andra blogg. Så fyllt av tendenser till mentalt kaos och den lögnaktighet som följer hos den som förlorat sina koncepter är födelsehimmelen, att det är en av de tacksammaste man kan använda sig för att, i linje med Platons rekommendation, begagna stjärnhimmelen för att rena sitt eget sinne (lära sig tänka hederligt och rakt).

Sturmark har gjort sig till ett skådebröd genom sin otyglade narcissism.

Enligt legenden var [Kronos] son till Uranos (Himmelen) vars namn...är väl givet. Ty åsynen av det som är därovan är väl myntat i namnet ourania ("himmelskt") - horosa ha ano ("att betrakta tingen därovan") - och astronomerna säger ju...att detta resulterar i ett rent intellekt.

Platon - Kratylos, 396b