tisdag 1 juni 2010

Vetenskapsknark för de sovande

DN:s vetenskapsredaktion fortsätter bidra till religions- och filosofiföraktet i Sverige genom att spotta på den heliga galenskapen och reducera den till enbart en fråga om kemi. Sverige och Tyskland och kemiindustrin, tra-la-la.

I avrundningen till en artikel om upptäckten att själens externalisation i "värld" eller "kropp" återspeglar tvångsmässiga beteenden i vissa genetiskt avvikande celler, säger en vetenskapsreporter:

"...Däremot kan studien kanske hjälpa till att lindra skamkänslor: Den som är drabbad är inte "galen" utan har en neurobiologisk obalans i hjärnan. En obalans som det en gång kanske blir möjligt att lättare än i dag rätta till." (DN)

Helt fel. Skammen börjar där förnekelsen av själen satt in! Läs djuppsykologen James Hillman som övertog Carl-Gustav Jungs mantel. Han häpnade i sin karriär över de ton av dött kött som kallade sig psykologer men inte stod upp för själen (psuche) fastän de nominellt menade sig arbeta med den.

Sök och finn de ansamlingar av material som visar att människan är ett tvåskiktssystem, och där frisjälen bättre förklaras av antika religioner än något som råttforskarna i vita laboratorierockar producerar. Ja, råttforskarna vägrar ens använda ordet själ annat än i poetisk bemärkelse. Så illa är det i vår tid.

Jag säger inte att råttforskarnas mätvärden visar fel, jag säger bara att de presenterar sina rön utifrån en falsk världsbild, eller en världsbild det inte ligger i deras makt att bevisa att den är korrekt - deras hela "verklighet" är från början till slut konstruerad som ett klaustrofobiskt slutet rum.  Eller ska vi skylla på Vishnu, drömmaren, för vår upplevda ringhet?

Därtill tillåter vetenskapen ingen att lämna rummet för att eventuellt se något oväntat, något oplanerat som kan gunga skutan. Myten är byggd så att alla måste stå för nära forskningsobjektet - närsynta och oförstående. En världsbild, det är politik. Mycket pengar är involverade.

Det är lönlöst att föra en diskussion med en genomsnittssvensk. Han tror verkligen att forskning avtäcker verklighet. Så är det inte. Forskning ger föreställningar, perspektiv inom ramen för dessa föreställningar. Sedan är det upp till var och en att krypa in i vetenskapens komfortabla och betryggande myt, ett semantiskt och meningsskapande universum.

Jag blir alltmer konspiratoriskt lagd... Är det mer än en slump att det tidiga 1900-talets kvantfysiker och deras häpnadsväckande rön alltjämt är okänt territorium för de flesta svenskarna? Arrogansen i vår tid är att ingen upplyser om verklighetens beskaffenhet. Etablissemanget skor sig på människor som verkligen tror att den materiella monismen är svaret på tillvarons gåta.

För bara några år sedan - och ett dussin då ännu olästa böcker - hade jag själv extremt suddiga uppfattningar om hur modern fysik har falsifierat den trygga värld med träd och snickrade byråer som svensken lever för att fylla sin värld med. 

IKEA är beroende av att du inte når längre i ditt liv än till ett intresserat läsande av nya rön om ryggmärgstransplantationer och råttors påföljande beteendeförändring. Fortsätt som den materialistiska svensk du är att bli rädd inför "det galna". Det numinösa ska vara skrämmande. Dina ISO-certifierande tankemönster är din verklighet - inte konstigt att du är så vek och går sönder så lätt!

I vår myt ligger också att vi tagit över där Gud dog. Guess it's up to me, me, me... Egot är det klaustrofobiska rummet och här står moi - Gud-Ingenjören! Ingen kommer att slippa ur den här mentala kollapsen förrän han självmant tar steget in i ett annat semantiskt universum.

Men då jädrar kan det ta hus i helvete... Masters of the Universe - sådana existerar. Men de är verkligen inte tekniker. De är skapande medvetanden. Japp. Kroppslösa medvetanden.

Kanhända hade Jack Nicholsons rollfigur ändå rätt i sin klassiska replik, majoriteten är inte mogen att bära sin egen viktlöshet...



Boktips (repris)

Det är ett tidens beklämmande tecken att rymdflygsingenjören Wolfgang Smiths "The Wisdom of Ancient Cosmology - Contemporary Science in the Light of Tradition" från 2004 fortfarande bara har fått en (1) recension på Amazon.com. Hade västcivilisationen verkligen varit på väg framåt, hade detta varit påbjuden högskolelitteratur.



2 kommentarer:

  1. Roligt att läsa din utläggning! Om inte Jung bestämt motsatt sig att någon kallade sig jungian skulle jag nog kalla mig det. Hillman gillar jag också. Jag har i mitt dagliga värv tampats med en materialistisk vetenskapssyn tillämpad på Människan...och gör så fortfarande. Ändå är jag tacksam för många saker som vetenskapen tillfört mig. Mässlingvaccin t.ex. Möjligheten att sätta in nya blodkärl till hjärtat när vår livsstil reducerat deras kapacitet så att liv knappt är möjligt också. Jag är plågsamt kluven till mycket som "vi" tillåter oss göra....inom reproduktionsmedicinen t.ex.

    För mig är skam förknippat med känslan att inte vara älskad....
    och allt som kan hjälpa till att lindra skam är välkommet. Om någon behöver använda biologiska förklaringsmodeller för att lyfta skammen från axlarna så att han/hon vågar lyfta blicken och se sin medmänniska i ögonen ....så halleluja!

    Samtidigt hyllar jag "den heliga galenskapen"...men alla orkar inte bära den

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren till en blogg som redan ventilerat samma tematik till leda. Alla tecken tyder på att drömmen om den komfortsökande mänskligheten kommer att fortgå och vetenskaperna utveckla än mer detaljerade miniatyrvärldar. (Ju snävare fokus, desto mer kontroll.)

    På det här civilisationsvarvet kanske mänskligheten inte kommer att återupptäcka sin andlighet förrän hon som tekniker lärt sig dekonstruera fenomenet Livet!

    Antingen det, eller också vänder sig Drömmaren i sin säng och börjar drömma om något annat...

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.